Ett ständigt andrahands val

Är så otroligt arg..och nät jag blir arg så sprutar tårarna.
Som det gör just nu.
Jag blir otroligt arg på att i varje relation bli det här andra hands valet.
Den som bara duger ibland...som är bra att ha vid matlagning och sex.
Där det alltid finns något/någon annan som är mer intressant eller mer viktigt.

För mig i en relation tycker jag att själva relationen är en viktig prioritet.
Att båda får göra saker som en slag egen tid.
Att man hjälps åt, strävar åt samma mål.

Jag har återigen i ännu en relation blivit med älskarinna kan man väl säga.
Min första relation hade sitt jobb som det, jag fick aldrig jobba kväll och helg för hans jobb var viktigare och därför satt jag hemma som en blåst hund och väntade.

I relation nr 2 så hade personen själv sånna kraftiga personlighetsklyvningar så han klarade bara av att ses en gång i veckan och då vart jag ännu en gång nr 2 eftersom hans droger var viktigare.

Nu hade jag äntligen träffat rätt trodde jag.
Äntligen en man som vill samma saker som jag.
Vad händer?
Nr 2 igen!
3-5 gånger i veckan under säsong är han borta olika många timmar/gång medan jag sitter hemma som en hund...väntandes.
Om jag skulle ha egen tid övriga dagar när ska vi då ses?
När ska vi då göra saker tillsammans?

Nu har jag valt att lägga husplanerna på is för jag tänker inte sitta ute på vischan och vänta som en hund...
Varför vill en människa leva familjeliv så mycket men är inte villig att satsa då det gäller?

Tredje relationen där jag känner mig ensam i den.

Som sambos på nå vis

Det ha blitt så.
Han sover hos mig varje natt (om vi inte sover hos han), han har nyckel hem till mitt hem och till mitt hjärta.
Jag och flickorna känner oss så trygga tillsammans med denna man.
Äntligen har jag träffat en vettig och mogen man!

Jag är inte singel

Jag har en pojkvän.
Känns fortfarande väldigt overkligt!
Efter lång väntan har jag hittat en kärleksfull kille som behandlar både mig och tjejerna så bra.

Jag har en pojkvän och det känns så otroligt bra!

Totalt förvirrande

Alltså jag fattar som ingenting.
Pga detta vart jag himla förvirrad.
Hur är som tanken från denna person?
Det är ju det jag hela tiden sagt, jag är inte värd någonting. Inte ens 10 minuter.

vad är kärlek?

Vad är kärlek egentligen?
Jag har Äntligen lyckats träffa en riktig man.
En man som står för sina åsikter samtidigt som han respekterar mina.
Han kör inte över mig och ska heller inte alltid ha rätt.
Även om jag inte uttrycker mig bra alla gånger så vill han inte alltid ha rätt på ett sånt sätt att det sårar.
Han kallar mig inte för psykobitch eller paranoid.

Ja visst, på matplanet är han väl inte jättebäst på att komma på varken vad som ska köpas eller lagas...osäker? Kanske men det kan ju alltid bli bättre..om han vill dvs.

Han har än så länge fått träffa en av tjejerna. Det har gått jättebra.
Men blir rädd för att det snart kommer skita sig..som det alltid gör för mig.
Jag har ju varit i den där karusellen förut med att dejta nån utan barn...i början går det ju alltid bra men sen så märker dom att det är på allvar och då kommer jag stå där med skägget i brevlådan.
Det behöver inte hända, självklart. Men det finns ju där i bakhuvudet.
Vill ju hitta någon som kan till slut älska mig för den jag är och se förbi att jag har barn och vilja leva ett lugnt men påhittigt familjeliv med oss.

Köp mig och få två på köpet. Gäller endast idag! Extra extra!!

Jag vet vad kärlek är, eller vad det är för mig. Men denna kille blir typ inte kär säger han.
Han har haft relationer förut (vet ej hur många) men även om vi kvinnor i snitt är mer romantiska än er män så borde ju även ni veta när ni är kär eller hur ni känner er då ni är kring en speciell person?
Kan man leva i en lång relation utan att bli kär utan bara tycka om en person?

Även om jag inte alltid varit den som sabbat mina relationer så blir jag ju tveksam.
Mycket för att inte få höra samma meningar igen.
"Schabbla inte till det den här gången!"
"Du hade för bråttomt" (även om det senaste gångerna inte varit jag som bestämt takten).

Sen som ensamstående är det väldigt svårt att hitta någon som faktiskt vill dejta.
Och ska man ses oftare än en gång varannan vecka så får man introducera barnet/barnen lite tidigare än vad normala människor kanske skulle ha gjort. Men som mammas kompis då.

Det har ju funkat...tills det vart för seriöst.

Det som känns med denna kille är blandade känslor. Ibland får han mig att känna mig som den lyckligaste tjejen på jorden (och folk undrar varför jag blivit kär), och ibland får han mig att känna mig som en av grabbarna med ryggdunkandet, skrivandet på messenger osv.

Jag vet inte hur man ska göra för att någon ska bli kär.
Vi kompletterar varandra väldigt bra måste alltså hela tiden bromsa mig i det jag känner för att som vissa säger, inte skrämma bort han.

På 3 år har jag haft väldigt svårt att bli kär. Jag trodde inte jag kunde bli det efter Lovisas pappa. Men han bevisade motsatsen.
Jag känner mig trygg i hans närhet.
Han är det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på då jag vaknar.
Redan från första stund som vi började chatta med varandra så har det känts så jäkla naturligt med honom. Som om vi känt varandra så länge.
Våran första dejt var det bästa som hänt på länge. Han fick mig att slappna av och det kändes som om det var ömsesidigt.

Men han blir inte kär.
Och i vanlig ordning lägger jag över killens bekymmer på mig själv.
Som om jag kan fixa det?!
Jag vill inte leva i en framtida relation med en person som kanske säger älska men som inte menar det.
Jag blir så brydd.

Jag har lyckats hitta en diamant bland alla kolbitar...jag vill ju inte schabbla bort någonting...jag gör det ju inte med vilje.
Jag är jag. En känslomänniska med ett stort hjärta som bara vill hitta någon som vårdar det rätt.
Schabblar säkert bort det med detta inlägg men då bjuder jag på det.
Ibland förstår jag bara inte.
Men denna kille har egenskaper som jag drömt om att en man ska ha och mycket mer.

En dag hoppas jag att han blir kär..och den dagen hoppas jag att det blir i mig ♡

Huvudvärken från helvetet

Har haft kraftig huvudvärk hela dagen.
Jag har försökt allt och det enda som återstår nu är något man måste vara två för.
så...vart är min manliga massör då man behöver han?

Utan mobil + dejt

Är i nuläget utan mobil då min har gått sönder.
1 månad utan.

Ikväll har jag en dejt med en person jag träffat 1 gång tidigare.
Kände sist att mitt hjärta slår dubbelt då han får mig att skratta.
Jag längtar till ikväll.

tränat

Efter detta grymma gympass blir det nåt varmt och gott på station.
skön kväll helt enkelt.

Snodd lista i brist på annat

Snodd från Hanna...ibland har man inte så mycket mer att förmedla.

HAR DU?


Folköl i kylen : Nej aldrig. Jag dricker inte staketpiss. 

Något husdjur : En katt och dammråttor under soffan.

Någon favoriträtt : Min lax och broccolipaj är gudomligt god. Allt med lax är gott. 

Puder på dig : Kanske 2 gånger om året.

Några framtidsplaner : Få ett fast jobb, träna och bli fit och åka till Ullared.

Någon sjukdom : Förkylning 

Gymkort : Inte just nu, men väldigt väldigt snart. Då du grannfrun ;-)

En homosexuell kompis : Jo det har jag. 

Duschat idag : Jo faktiskt

Någon kompis som snarkar : Nja mina döttrar.

Någon vän som spelar i ett band : Mer bekanta och kollegor.

Någon som förstår dig : Nja det vette katten. Men grannfrun och jag har upplevt liknande saker i livet så jag känner att vi är ganska lika ändå.

Något beroende : Att hjälpa folk och kramar.

Fikat idag : Nope..eller vi åt frukt innan vi gick ut. 

Nagellack : Jo det går i perioder. Passade på att ha det denna vecka då jag ändå varit hemma och vabbat. 

Någon vän som bor i ett annat land : Nope. Men ibland känns det som om vissa personer man känner kommer från en annan planet.

VEM?

Avskyr du : Ingen.

Delar du mest minnen med : Jag hade en vän förut, men h*n klarade inte av konflikter så jag delar minnen med.... mig själv. Enklast så. 

Längtar du mest efter : Min syster

Stör du dig på : Oärliga skitar och de som håller på med olagliga droger.  

Gosar du med : Mina ungar.

Lagar mat : Alltid jag, vem skulle annars göra det?. Skulle barnen göra det får jag alltid tårta av trä.

Diskar : Diskmaskinen är en fantastisk uppfinning för oss ensamstående mödrar. 

VILKEN?

Tidning läser du : Expressen om tillfälle ges. Annars ingen.

Buss åker du oftast : Buss nr 1. Den tar mig alltid dit jag ska :-D

Dag fyller du år : 10 December. 

Årstid föredrar du : Oj...våren då kroppen väcks till liv efter vintern. Vintern för att jag fyller år.

Stad är du uppväxt i : Härnösand

VAD?

Gör du nu : Varvar ner efter en timme av skranåkning i gropen medans barnen fått sitt lördagsgodis och ser på Monster High.

Gör dig till en bra människa : Kärlek, ärlighet och omtänksam. 

Vill du arbeta med : Trivs som undersköterska men skulle vilja få uppskattning för det man gör så att det inte känns lika hopplöst längre.

Är roligast just nu : Filmerna jag ser 

Har du på dig nu : Leggings och en väldigt v-ringad tunika plus tjocksockar. 

Har du för smink idag : Mascara kör vi på helgen

Läser du för bok : Just nu en massa barnböcker, jobbar mig igenom Kajsa Ingmarssons böcker.

  Tio fakta:
1. Hemstad/ort: Umeå

2. Hårfärg: Espresso

3. Längd: 166,5 cm. 

4. Frisyr: Lite för långt för mitt eget bästa.

5. Ögonfärg: Blåa

6. Skostorlek: 38-41 beroende på vilka skor det är.

7. Humör: Snötrött

9. Civilstatus: Ganska singel

10. Körkort: Oh yes.


Tio saker, det här eller det där?


1. Kärlek eller pengar?: Med tillräckligt mycket pengar kan man köpa kärlek ;-)

2. Vin eller öl?: På senare tid uppskattar jag ett glas vin mer än öl. Kommer det med åldern?

3. Dag eller natt?: Natten är fin för då får man sova 

4. One night stand eller förhållande?: Jag duger bara till One night stands. 

5. Tv eller internet?: Tv är väl rätt okej

6. Pepsi eller Cola?: Coca-Cola.

7 Vild fest eller romantisk hemmakväll?: Uppskattar romantik mer än fest. Men en fest om året skada ju aldrig.

8. Färgfoto eller svartvita?: Färgfoto

9. Telefonkontakt eller face to face?: Face to face. Tycker INTE om att prata i telefon. 

10. Vänster- eller högerhänt? Jag jobbar bäst med högerhanden.

Alone again, naturally

Ibland blir inte livet som man tänkt sig.
Efter att ha känt varandra i 8 månader så bröt jag.
ännu en aspergerkille som hade svårt för närhet och ville ha mycket egen tid.
och det sistnämnda var det som fick mig att bestämma mig.
Närhet, då pratar jag inte sex utan kramar, smekningar på kinden tex. Eller att man är rara via sms till exempel.
Han var den första killen som spontant hjälpte till hemma hos mig.
både med barn och hemmet.

Nä...nu lägger jag ner dessa mansfolk och
ja...blir en gammnucka kanske vore något.

Flyttar

I morgon kommer det en familj och tittar på Sigge.
Dom bor här ute, ,inte långt ifrån mig så det kan ju bli intressant.
Men vi får se.
Hoppas på sol även i morgon för man fick verkligen en kick av solen idag.
Man ser den så sällan liksom.
Nu ska jag glida ner i sängen bredvid en febrig donna.
Stackars lillhjärta.

sjukdag

Lill♥ är sjuk med både feber och halsont/hes.
Myser i soffan till Ensam hemma i väntan på pizza.
Sedan kommer jag att träna under eftermiddagen.
Väldigt skönt med träning. Har även börjat ändra främst mina frukostvanor.
Har börjat med hemmagjorda smoothies till frukost fulla av nyttigheter så att jag står mig till lunch och lite till.
Sen är dom så jäkla goda också.

Har sedan börjat införskaffat mer glutenfria alternativ.
Magen känns inte alls lika uppblåst och ömmande.
Men fler saker måste bytas ut.

Sedan vid månadsskiftet ska nog ett träningskort införskaffas också.
Rygg ska tränas och magen ska bort och rumpan ska trimmas.
Blir nog en bra start på detta år.
I morgon är det måndag och börjar veckan med vab och det är rätt ok för då kan vaktis hjälpa mig med bultsaxen.

Hjärngympa

Kvällen och resten av helgen vart inte som den skulle pga ett sjukt lill♥
Men nu i väntan på att filmen ska börja så löses korsord.
Prövat på espresso för första gången. Not my cup of tea kan man säga.
Maten på Costas var denna gång dålig med hårda ugnsrostade rotsaker och segt kött.
Missnöjd nanting!
Snart bio :-)

middag först

En film ikväll och en i morgon. Men vi äter först.

Lördag= bio = sant

I morgon lördag blir det då äntligen bio.
Blir minst två filmer (lika bra att göra det ordentligt då man väl har chansen).

Idag har jag jobbat 7-21..lite seg i kolan nu.
Hände en liten incident med cykellåset i morse så mitt mål är att hitta en bultsax innan helgen är slut.

Nåväl.
Så...mot barnfri helg och första riktiga sovmorgonen på länge.
Man skulle haft en butler bara som kunde fullända det hela med frukost på sängen i morgon.
Drömma går ju ;)

Batman är här

Hej eller god natt snarare.
Nu ligger fina Andreas på min soffa och sover.
Men han är här i alla fall.
Så roligt med vänner som bjuder på sig själva och spontant kommer upp.
Knappt ens egna familj orkar det..
"Till Tina kan man åka till över dan".
 Men fina Andreas sover alltid över.

Sov gott.

intervju

Ja då var det snart dagen D.
En vecka kvar och i eftermiddag ska man bli intervjuad på Bibliotekscafé av vk.
Nu kör jag sista rycket.

Pappas dag

Älskade pappa.
Saknar dig varje dag, var minut!

You asked me how I feel

Då var det dags för ett inlägg. Ett egoinlägg.
Ett inlägg baserat på känslor, saknad och livet i dess helhet.

Som ni vet vid det här laget är jag en känslomänniska. Jag har inga problem med att visa vad jag känner; för någon, oavsett om det är glädjen i mina ögon som utstrålas då jag ser en efterlängtad kollega, maktlösheten som tar över handen då en nära vän blir illa behandlad utav sin partner, oron som stiger då mina flickor skadar sig eller sorgen i mitt hjärta som ingen kan se men som efter varje svek gör ärren större och större och hjärtat och själen förblir oläkt.
Jag visar känslor, jag Vågar visa känslor, visa vad just jag känner och tänker, till mångas förtret.

Jag går ju i psykoterapi nu för att stärka mig själv, min självkänsla. Stärka mig i "jakten" på den "rätte". Stärka mig i mina val, att mina val är dom rätta för mig, att ingen liten skit ska få sätta sig på mig och tro att jag inte är värd något.

Jag går i psykoterapi för att få hjälp till att bearbeta sorgen och smärtan efter övergrepp, våldtäkt, mobbning och rövarslen till killar.
Bearbeta sorgen efter den person som kom att betyda mest för mig, som funnits där för mig genom alla år. Vars årsdag kommer allt närmare.
November månad är värst.

Men just idag är det inte den sorgen jag ska skriva om.
Dagens sorg är saknad.

Jag har varit singel i över 2 år nu.
Vissa personer har sagt till mig under det senaste året att jag borde satsa på singellivet och fokusera på barnen.
Jag fokuserar alltid på barnen, eller det fanns en tid i livet jag inte gjorde det pga ett arsle som ständigt valde att behandla mig och min äldsta dotter som skit, jag valde fel, jag valde att förändra mig totalt, underlätta för honom och fick på den vägen se så här efteråt hur jäkla mycket jag förlorade mig själv i det hela; never more!

Jag har varit singel i över 2 år nu,

Jag vill träffa någon som jag kan älska och skämma bort, resa med, sitta i gräset och ha en picknick med, träna med m.m.

Jag vill inte vara singel, man kan säga att det är som en stor sorg inom mig.

Jag vill ha en ärlig och rakryggad kärlek.

En kärlek där man står upp för varandra. En kärlek där man delar med sig av livets svåra, drömmar och skratt.

Ett samspel med engagemang, lust och trohet.

Jag saknar känslan av närhet, trygghet och matlagning.

Saknar en människa som faktiskt vill umgås.

 

Saknar att sitta och skratta tillsammans med någon, saknar att borra in mitt ansikte i en stor manlig bröstkorg och känna doften av glädje.

Saknar att ligga brevid en man som med sin hand torkar bort mina tårar då dom når kinden, tröstar mig och skänker mig den trygghet jag behöver där och då.

 

Jag har varit kär under det senaste året, och jag trodde att kärleken var besvarad.

personen i fråga visade det på ett sånt konstigt sätt att man började fundera.

Vad 17 ville han egentligen?

Ligga? Känslo-sol-och-våra?

Livet som sommarkatt visade sig snabbt vara över, och så stod man där igen med ännu ett ärr på ens hjärta, skapad av en människa som inte ville prioritera som påstod sig tycka om mig men som kanske inte kunde erkänna varken för mig eller för sig själv hur jobbigt det vart då allting vart mer verkligt.

Han ville ha en lycklig relation, och vem vill inte det?

Det är ju min stora önskan, att finna någon att bli lycklig med, som äntligen kan behandla Mig bra, visa mig kärlek och uppskattning precis så som jag visar den jag tycker om eller älskar allt den är värd.

Varför är det så att Jag är den enda som tydligen behöver förändra mig?

Vill man leva tillsammans med en människa så växer man tillsammans, man förändras tillsammans i relationen.

Men vad gör man då en person vägrar släppa in en i dennes liv?

Hur ska man nånsin kunna förstå om man aldrig får chansen?

Hur kan en person säga att den vill ha traditioner, kärlek och barn då denne aldrig är villig att ta chansen då den hade den?

Vem 17 orkar vänta på det?

Antingen tycker man så mycket om en människa att man kör, eller så är man inte redo.

Det förresten är också något jag upptäckt de senaste åren.

Jag ska nog aldrig mer träffa en man om denne varit singel i mer än 5-9 år. De är dom som är dom oförändbara. Det är dom som inte vill ha förändring (oavsett hur många gånger dom säger det). Det är dom som är kräsna eller kanske dom mest rädda?

 

Jag är singel och jag hatar det.

Jag vet vad jag vill ha, och är dödligt trött på de människor som säger "sluta leta så kommer han att dyka upp då du minst anar det".

De senaste killar jag träffat har jag träffat just pga att jag varit den som tagit första steget, för män gör banne mig inte det.

Vi kvinnor är rättfram och målmedvetna, och ni män då, vad är ni?

 

Jag vill inte ha en kille som backar ut. Vill INTE ha en kille som inte är villig att förändra en del av sig själv för att få det liv den vill ha.

Jag vill inte vara som en picknickfilt full med godsaker som läggs upp framför dig; bara för dig att ta för dig, för att i slutändan bli lämnad åt myrorna.

Jag ska inte behöva sälja in mig.

 

Att leva i en relation tillsammans med mig innebär otroligt mycket, och så länge man inte försöker så länge blir det sällan bra.

Se till mina bra egenskaper.

Se till att det jag säger och vad jag gör är samma sak.

Se till hur mycket kärlek jag ger, hur mycket Jag kämpar.

Varje dag kämpar jag, varje dag ska jag klara av att lita på folk då man varit van vid att bli sviken och ljugen för.

Varje dag ska jag utan att klaga och utan att ha rätten att vara trött enligt vissa kliva upp på natten/astidiga morgonen med ett leende på läpparna och ta hand om mina barn då dom ständigt vaknar mellan 3-4.30 för att jag har valt att skaffa barnen.

Varje dag ska jag kämpa med ensamheten som infinner sig efter kl 20 varje kväll då barnen somnat och jag finner mig mitt i livet utan någon att dela det med.

Varje dag ska jag sätta ett leende på läpparna, cykla i väg på dagis och lämna barnen för att sedan gå över till jobbet där ens chef aldrig visar uppskattning för det man utför VARJE dag, man har dålig lön och får ingen bättre då jag aldrig blir fast anställd så trots min utbildning så gör jag maximalt men får minimalt tillbaka

.

 

Jag hatar att vara singel, hatar att inte få älska någon, hatar att inte ha någon att dela livet med, och varför då? Jo för att jag är rädd för att om jag är singel i otroligt många år så kommer jag bli lika dan som de män jag träffat som varit ungkarl för länge.

 

Jag är värd att älskas, jag är fantastisk i en relation. Jag är en bra kock och grym i sängen.

Jag är kärleksfull, omtänksam, djurvän, jag är emot droger, har en bra uppfostran på mina barn, även om jag ser ut som white trash på helgerna så är jag ändå noga med hygienen. Jag älskar att skämma bort och bli bortskämd.

 

Jag känner sorg, sorg över att jag inte funnit kärleken.

Ensamheten är inte jag,

 

yay

Efterlängtad kaffedejt på Göteborg.
Detta blir en bra dag!