Lillhitler

Visst är detta spel fantastiskt.
Läste på lite om detta spel och tydligen tror forskare att till sommaren kommer var tredje relation att sluta i skilsmässa, pga detta spel.
Helt galet, men kul är det.
Det är roligt när man vinner och även roligt när man förlorar....om man spelar mot rätt person det vill säga.

Jag har varit van främst från början att om man valde att spela med en randomspelare så kunde ju vad som helst dyka upp.
Många randommän flirtade stenhårt, och då dom inte fick höra det dom ville så resignade dom.
Jag var då inte där för att träffa en man, jag ville ju spela med seriösa personer.
Och randomspelare stötte mer än seriösa spelare så...

Allt eftersom spelet förflöt så minimerade man antalet spelare...För mig så gick jag från många random till allt fler "kända" spelare, vänner, familj och bekanta.
Antalet spelare förflöt...Jag vet inte hur många man kan spela mot samtidigt men jag spelade vid ett rastlöst tillfälle mot 19 personer.
Jag har ju nu för tiden svårt att somna på kvällen så då är det skönt att få lägga lite ord så somnar man gott sen.

Sen finns det idioter med.
Och det blir en sådan inriktning på detta inlägg denna gång, och jag hoppas han läser detta inlägg, han har länge kritiserat mig för mitt .. hur var det han sa nu?..(måste kolla i mobilen)
"Du blottar ditt liv på FB så svårt att missa hur misslyckat liv du har"

Eller varför inte denna replik: "Du är det sista en kille vill ha. Två ungar med olika pappor...sprider könssjukdomar..Ett lösaktigt fetto som inte har annat att erbjuda."

Och allt detta startade så här:
Jag: "J om jag kunde få bra bokstäver nån gång..konstigt nog får jag bara skitbokstäver mot just dig, andra personer vinner jag emot, även med svårare ord."

ND: "Många som säger så mot mig..måste väl ha extremt tur med bokstäverna då alltså".

Jag: "Det eller fusk..men men, jag gillar spelet vilket som".

Sen gick han bärsärk..
Och oavsett vilket humör jag vart på, var jag pedagogisk så var inte det bra, var jag lika dan som han var (fast utan hoten) så vart han ett monster.

Helt plötsligt så var man inte vatten värd först för den hinten om fusk....(vissa ord var bara för konstiga för att han ens skulle känna till dom ansåg jag)..visst, vill folk fuska så gör det...
Så länge jag får spela WF ändå, har man tur så lär man ju sig nya ord.

Sen vart han otroligt hotfull...han skulle minsann sätta mig...fettot..nej vänta ett misslyckat lösaktigt fetto på plats.
Och det hela hade inte ens att göra med att jag var nån dålig förlorare, oavsett hur många gånger jag försökte trycka in det i hans tröga huvud så var jag en dålig förlorare...
Att det var en dålig stil av mig att inte erkänna det.
Han jag spelar mest mot, GuldGunnar ;) han vet att jag inte ens är i närheten av en dålig förlorare...i början gjorde jag inget annat än att förlora mot honom, sen lärde man sig...ibland hade man röta med bokstäverna också...och jag har en hel del vinster emot honom med.
Min familj vet också om att jag inte är nån dålig förlorare... jag kan bli en dålig förlorare mot en person, och det är alltid mot den jag lever med..främst om personen skulle vinna turligt nog många gånger i Chicago eller i Uno.

Jag tycker inte man vinner något på att vara en dålig förlorare..du förstör ju för andra så att ingen vågar spela mot dig och vem bryr sig om en förlust om hundra år liksom?

Så efter mycket smutskastning från hans sida så tar jag till ett mer.. ja "järvare" grepp.

J: " Du kanske inte skulle varit lika otrevlig och bitter om jag inte nekade dig för ett par år sedan".

Ja jag vet, inte det bästa valet att gå, jag skulle redan innan LillHitler satte igång ha lämnat skeppet och slutat diskutera med han, han hade lite AS-drag, speciellt med det där att inte ge sig i en diskussion utan alltid skulle ha rätt.

Han tände ju till...på det ilskna sättet.

Så här var det...För ett par år sedan så strulade jag med denna person.
Vad kunde det vara?...2 gånger? Ja definitivt inte fler.
Båda gångerna..men främst första gången så säger han att han tycker att hans lilleman står bättre om han fått dricka öl...
Tyckte inte att det vart nån vidare skillnad...
Anyway,
Det jag mindes mest med honom var två saker.
Ett: Jag fick en julklapp av honom...(lite ivrig)..när jag öppnar julklappen så är det ett presentkort på ett ställe i stan..
Det komiska i det hela är att den inte var "nyköpt".
För mig kvittar sånna saker, förstå mig rätt, jag gillar saker man köper från typ Tradera, blocket eller på myrorna.
Men jag tror helt ärligt att han typ fått denna av nån annan..säkert från nån tidigare tjej eller så för presentkortets datum var daterat i augusti och ja ni vet ju när Julafton är.

Två:
Jag kan helt lugnt berätta att jag har en gång i tiden haft klamydia.
Inget jag är stolt över (Tack Andreas vännen ;)
Men det går ju att bota så..
Hur som helst så hade jag dumpat den här ND för att han vart ju mer och mer konstig killen...
Så jag tog steg tillbaka för nåt stämde som inte.
Hur som helst så får jag beskedet om Klamydian i början på mars det året och får komma in till STD-kliniken på NUS och får träffa en söt kvinna där med mycket humor..Hon hejjar på mig än idag faktiskt..skittrevlig.
Hur som helst så Ska jag lämna en "lista" över de män jag legat med det senaste året var det väl.
Och ND hamnar på denna lista såklart och min dv pojkvän (Diamantens pappa) och sen en tredje person.
Dvs på 1 år hade jag enligt mig själv "bara" legat med 3 olika personer, vilket jag personligen inte tycker är så mycket...Men folk brukar ju döma så gör det nu då.

Hur som så sitter jag en dag på msn och så skriver ND till mig..
"Jo du, jag har fått hem ett brev att jag kan ha smittats av klamydia. Och jag vill förvarna dig om att du kan få hem ett brev för jag kan i sånna fall ha fått det från tjejen jag låg med sommaren före jag träffade dig".

Så långt var ju allt lugnt.
Sen så skrev jag "Jo jag vet, det är nämligen jag som smittats".
Då bröt helvetet lös..Tänk er följande mening i stora bokstäver "Hur i helvete kan du vara så jävla dum? Fattar du inte hur jävla förbannad min tjej är över att kunna ha fått det? Hur jävla äckligt oansvarig kan du vara ditt lösaktiga stycke och inte använda skydd?"

Jag vart så paff..! Först kan han vara mjuk och uttrycka att Han kan ha blivit smittad utav en tjej han legat med...och då det faktiskt var jag så var jag den stora idioten.
Det är väl ändå två personers ansvar i den frågan?
Så de gånger han och jag försökte ha det så var det bara mitt ansvar över skydd då?
Svar Nej!

Men det är ju alltid lätt att skylla ifrån sig så...

Så JA jag har haft klamydia...Jag fick det av Andreas...och han var lugn över den saken.
Jag vidarebefodrade det till Diamantens pappa..och ingen av oss visste ju att jag ens bar på skiten..Men Diamantens pappa tog det med ro och retade mig lite för det, men han skrev stort "Må inte dåligt över det, jag har ju lika stor del i det som du"...
Fantastiskt att det finns vuxna män här och var.
"Det blir en rolig historia vi kan berätta för barnbarnen" skrev han sen med glimten i ögat.

"Det eller fusk..men men, jag gillar spelet vilket som"
Fick svaret:
"Okej, ja det får jag också höra rätt ofta..Jävligt less kan jag tala om för dig! Ingen tvingar dig att adda mig om du tror jag fuskar!!"

Försökte förklara för ND gång på gång att även trots förluster så addar jag för att jag gillar spelet, oavsett vinst eller förlust så är det roligt och lärorikt.

Jag är ju inte en sån som resignar spelen. Det är mot mina principer.
Men till slut vart hans ordval mot mig så groteska att jag hade inget val...Jag lämnade hellre walkover än låta ND vinna storslaget den gången.
Och det gjorde ju han väldigt sned med.

Meningar som "Då får du tillbaka och jag kan ännu mer om du försöker. Du är en sorglig typ av desperat försök till bekräftelse..bli omtyckt..Men lyckas visst dåligt :) Lilla miffo!!:) "
"Idiot du är en svag människa"
"Ja jag kan säkert ha fått det vid oskyddat sex tidigare, man kan ju bära på det länge utan att det märks. Men tur för dig att jag Inte vart smittad!"

Efter att ha blivit kallad för allt möjligt under ett dygns tid så försökte jag...God knows.
"Jag är pluffsig, ett fetto som du skrev, men jag trivs ändå..finns många som är tjock som går på gym av en anledning..det är väl inget nytt"

ND: "Kränker är det enda du gjort nu sen du blev ledsen över att få storstryk igen..Men du fattar så trögt att det inte går prata med dig..Du är rätt osmart det visste jag"...

Ja jag var väl det som överhuvudtaget kom i kontakt med den idioten redan från början.. Why oh why?

Han skriver att han minns att han bett mig dra åt helvete en gång..han skriver att det var i ett sms då det i själva verket var på msn den gången han fick veta att jag hade Klamydia...

Varför skriver jag ut den här konversationen undrar ni.. ja jag vet inte, jag vinner ingenting på det, men han skrev själv vid ett tillfälle att jag levde ett sånt patetiskt, naivt och idiotiskt liv så jag tänkte att han kunde väl få vara med på ett hörn.

Det jag mest vart arg över förutom hoten var att han drog in mina barn i det hela.
Dom är oskyldiga i sammanhanget...
Sen så vet berörda personer dvs mina nära vänner att tex Lovisa inte var planerad det minsta. Så kan det gå när en kondom spricker...

Sen är jag en sådan person som älskar mitt jobb...Jag gjorde inte det i början...men när jag kom upp hit så trivdes jag verkligen...
Och jag tänker inte låta ND förstöra det heller som han uttryckte sig

"Fortsätter du såhär kan det bli obehagligt för dig! Hatade dig förr och ännu mer nu! Vet att du ska byta jobb men kan se till att du får dåligt rykte där..Vet du hur ful du är? "

J går till motangrepp: "Gör det du, du vet inte ens vart jag ska börja".
Men fick bara
"Det vet jag visst det äckel! Du har ju skrivit om det :) Känner till det stället och en del som jobbar där, otur för dig! :) Du är visst ensam lilla fetto!"
Det komiska är i detta fall att jag inte skrivit ut nånstans vart jag jobbar, varken här eller på FB.

Eller klassikern: "Whatever, du är lika misslyckad för det. Ensam med två ungar olika pappor..Kallas white trash här, man ser ner på sånna som dig. Du är sorglig och lite väl naiv när du blottar ditt patetiska liv".

White trash btw...När man läser det ordet så ser jag framför mig typiska Hillbillies boendes i husvagnsområden i typ USA... Men jag kan ju ha fel, kanske jag är den nya sortens White Trash?

Man försöker kontra med nåt.. men var det ens lönt?

"Du har noll koll patetiska nolla! Du är pluffsig än har jag sett på Iksu :)
Vill Du ha ditt nya jobb och vill du trivas där?
Ett ord till från dig så ska jag göra vad jag kan mot dig i mina gamla hemtrakter :)
Och allt detta för att du var så dålig i WF!!"

Att känna känsla nr 1.
Jag vill skriva rädsla..men det är nog mest ilska för jag vart så förbannad, och blir alltid det på sånna personer som inte tar IN vad man faktiskt säger. Även om han skrev "jag är bättre än dig!"
Jag gick säkert vid något tillfälle till personangrepp..men vad skulle jag göra då? Han lyssnade ju inte och då kanske man skulle göra precis som han, fast jag nervärderade aldrig hans utseende för på ett dygn hann han både kritisera mitt utseende (betala min operation då om du inte är nöjd), min tjocka kropp, tydligen hade jag dålig andedräkt(jag är kvinna och ser alltid till att lukta gott) och sen så stank jag tydligen där nere också..ändå så valde han att ligga med mig på den tiden...Konstigt hörrni..
Sen då jag inte gjorde det så fortsatte det och totalt eskalerade..han tog inte in det jag skrev..och fortsatte hävda att jag var en dålig förlorare och hur jävla värdelös jag var.
Han skulle se till att mitt liv förvandlades till ett helvete, att hota sig fram i livet..är det rätt lösning?
Jag börjar ju förstå allt mer till varför han är ensam...

Min kp har fått läsa hela konversationen och det hela är ju otroligt tragiskt.
Om jag gick till personangrepp då jag till slut vart arg och kommenterade om det här med ölen för att lilleman skulle stå, eller för att jag antydde att han borde ha nån bokstavskombo för att det inte gick att snacka med han, han vägrade lyssna så hotade jag han inte.

Så nu är ju frågan, ska man ens våga träna eller ska han följa efter en dit fler gånger?
Ska man våga jobba någonstans i framtiden?

Svar på frågorna..JA.

När han av någon anledning skickade en vänförfrågan via FB för en tid sedan så trodde jag dumt nog att han hade förändrats. Jag tror ju alltid gott om folk, men oavsett vad jag kommenterade eller gillade hans inlägg(för att visa att jag är en bättre människa) så var det antingen stentyst ifrån han eller så kom han med nåt snäsande tillbaka.
Han varken kommenterade eller gillade något man sa, la ut i bildväg osv..det var också lite äckligt, mina vänner skriver alltid nånting, men han var bara tyst och efterforskande...(kom inte på nåt annat ord vid denna tidpunkten på dygnet)...
Undrar hur Breivik betedde sig på FB?

Nej huga... det tråkiga i det hela är väl att polisen inte gör nåt. Det var inte tillräckligt med hot...varken det eller att han dels förföljer en.
Men men, dom vet om det i alla fall, så blir det nåt mer så har dom det i sina papper i alla fall.

Men ändå tragiskt..kände att hans sätt att uttrycka sig hör hemma i skolåldern...i årskurserna typ 3-9.

Fast säga vad man vill, det händer ju nåt i mitt så kallade patetiska naiva fettoliv ;)
Synd bara att det inte kunde vara mer bra saker ändå...Har ju varit lågsäsong på det.
Förutom ASTA då...fast får väl hålla koll där med så man inte har nån stirrig ilsken LillHitler efter sig så man kan få lite lugn och ro. 

Nu längtar jag verkligen till mitt jobb i höst.
Ska bli otroligt roligt att börja jobba igen efter sån lång "ledighet".

Nej hörrni, dax att sova.
Klockan är halv 1 svensk tid ;)
Senare idag ska vi åka och hämta kläder som Diamanten ska få.
Sedan ska jag åka dit jag fick tips av grannen för att fixa det där för att kunna sy det där på det där.
Det ni..
Mina barn mår toppen btw.
Min 4åring fick sin allra första kalasinbjudan i måndags, så på söndag ska vi gå på kalas. Så kul, och hon ser verkligen fram emot det.
"Mamma jag har lagt inbjudan under kudden så jag kan drömma om att gå på kalas".
Hon är så söt mitt troll.
Hon ser verkligen fram emot det.
Storhandlade igår tisdag.
Fick ihop 4 kassar, det var rekord men har ju handlat för hela veckan också..kidsen ska ju äta så dom kan växa mer.
Diamanten hade nån tillväxtperiod för hon åt som en häst verkligen, men nu har det minskat en hel del så....
Måste fixa olja till trollets cykel också..kedjan behöver smörjas...härligt då får man göra nytta och bli smutsig på en och samma gång :)

Ta hand om er, det ska jag göra.

Kram!

Time

Ju längre man väntar och funderar desto mer låter man det rinna ut i sanden..

Kris + sorg =sant!

Jag har under ett tag (ett spann på ett par dagar) funderat över ordet sorg.
Vad är sorg för er?
Vad är sorg för mig?

Det finns olika sorters sorg, kan vara en sorg som kommer efter en förlust i en viktig fotbollsmatch, sorg som kommer då man blivit varslad, sorg som uppkommer då man förlorat en vän, syskon eller livskamrat.
Den sista frasen kommer jag att röra vid i detta inlägg. 

Jag har genomgått sorg många gånger.
Genomgått många besvikelser flertalet gånger.

Och varje gång hamnar man i chock. 
Man ifrågasätter sig själv otroligt mycket även fast vänner och familj för fram det positiva i sorgen.
Men just då vill man ju såklart inte lyssna.
Man är uppe i varv, uppe i tankegången som kanske inte är den rätta just då.

Ibland kan man trots sorg sysselsätta sig maximalt för att slippa grubbla, älta, älska, slippa ta ansvar.
Slippa känna, förneka konsekvenserna av sitt eget agerande. 
Undviker in i det längsta att ändra sina vanor och sitt beteendemönster(Ingen ska någonsin få ändra på mig...eller? Är det så farligt egentligen?).


Men ibland.... ibland får man pyspunka.
Från att gå ifrån det läge där du som person kan berätta "lättsamt"  över den sorg du känner, alla känslor och alla tankar till att komma hem och helt tappa drivkraften.
Även fast man vet exakt vad man behöver göra och i vilken ordning så rullar det ändå inte på av sig själv som det annars kanske gör.
Ibland kan det ta flera timmar innan man får tummen ur och sätter igång. Man sitter smått apatisk på golvet.
Inför varje syssla så måste man veva igång sig och farten tappar man ju direkt när man är klar. 
Då får man börja veva igen.
Jag känner sig så jäkla ineffektiv. 


Man kan komma på sig själv sittandes där mitt på golvet, tänkandes; "Egentligen skulle jag behöva baka bröd så det finns till frukost i helgen", och ändå sätter man inte igång!
Man skjuter på saker, även de saker man faktiskt vill göra.
Man hamnar framför datorn och slösurfar; följer länkar och planlöst surfa runt för att för stunden (några timmar senare) undvika det i slutändan det oundvikliga.
Man sitter med mobilen och wordfeudar, draw thisar eller sms:ar om allt annat som är så mycket roligare än just det man borde ta tag i.


I går hade vi en 10 minuters fika på gruppterapin och då kommer en av de andra kvinnorna med målet inställt på mig och sätter sig på den röda plyschbeklädda stolen bredvid mig.
Hon lägger ifrån sig två kex och en kaka, ställer ner sin plastmugg med kaffe och säger
"Jag vill bara säga att jag tycker du är otroligt stark och gör det bra som är ensamstående mamma till två barn. Jag har en son på 3 år och jag får knappt ihop vardagen och allt vad det innebär med jobb, man och barn, fritid, trots och nu det här".
Jag har jättesvårt att ta positiv kritik.
Svårt att ta in då folk säger att jag gör något bra, eller att jag ser bra ut eller bara en sån enkel sak som att jag kanske lagat god mat.

Hur som helst...
När jag gick hos min kurator sa han en gång att man går igenom livet och upplever många kriser.
En kris kan bero på en plötslig förändring i våra liv, en avgörande eller ödesdiger händelse.
Vi hamnar i en situation där våra tidigare erfarenheter och vår förmåga till problemlösning kommer till korta eller inte fungerar för att vi ska klara av situationen.
Tex att bli förälder, att förlova dig, att gifta sig, att någon närstående dör, din relation tar slut eller du blir svårt sjuk. Alla dom är olika kriser. 

Kris betyder förändring.
Något som händer alla.

Sorg är individuellt och följer inte något tydligt mönster eller process, såsom t.ex. hur man hanterar en akut kris. Det är mer som ett ”böljande flöde” – en känslomässig process som man inte äger makt att hantera på ett intellektuellt sätt. Men vanliga sorgreaktioner är välkända; en känsla av bedövning, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, oregelbunden sömn, förändrade matvanor och energiförlust.

Direkt efter en kris så sitter jag oftast apatisk i soffan eller inne på toaletten.
Gråter..ifrågasätter mig själv väldigt mycket; "vad gjorde jag för fel?" "Hur vart det så här?" och klassikern "Varför älskade han mig bara i medgång och inte i motgång?"
Man gråter ut totalt, tömmer sig själv på all vätska i kroppen (känns det som).
Det sitter oftast i mellan 1 timme - 12 timmar beroende på när på dygnet det skedde.
Efter mycket om och men ringer man till slut någon vän som man vet har båda fötterna på jorden som har orken att ta ner en själv. 
Jag slutar äta, inte bara pga ekonomin utan pga Krisen.
A.k.a Chockfasen.


Sedan börjar man inse vad som skett. Den nya situationen blir ett med ens liv och reaktionen kan bli svår.
Man försöker hitta någon mening med det som skett och frågan "Varför?" upprepas gång på gång, också kallad för reaktionsfasen.
 
Försvarsmekanismer använder man oftast och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till "vardags" och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris.
Exempel på försvarsmekanismer är:

Undertryckande - man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad.
Regression - återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret.Jag tex har vid vissa tillfällen sagt "Tänk om det bara kunde finnas någon yrkesgrupp specialiserad på sådana här händelser som gick in och tog hand om allt så man kan få gråta färdigt i lugn och ro."
Förnekelse - en typ av bortträngning - "det här har inte hänt".
Projicering - någon annan beskylls för det som hänt.
Isolering av känslor - separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar.

Som jag skrev längre upp så får jag ofta höra att jag uppfattas av många som en klok och stark tjej.
Att dom aldrig kan föreställa sig de saker som jag råkat ut för.
Får ofta höra att mina resonemang, mina tankar och drömmar är väldigt förståndiga och normala.
Att det jag säger inte låter så tokigt.

Sedan efter mycket om och men så påbörjar man bearbetningen av sorgen.
Man accepterar det som hänt och kan till slut börja uppta tidigare intressen/aktiviteter igen.

Till sist kommer något som kallas för nyorientering, då klarar man av att sakta ta in sin sorg och förlust i sin livshistoria.
Man får ett ärr som lämnas kvar, och man börjar fungera i kontakten med andra och i livet utanför sin lilla bubbla igen.

Man kan måla upp en väldig fasad.
Verka mer stark än vad man är.
Insidan kan lida helvetets alla kval...
Medans utsidan bär ett leende och munnen uttalar orden "Det är okej" eller "Det är bra, hur är det med dig?"(man blir expert på att byta samtalsämne).

Jag har befunnit mig i min kris oerhört länge nu.
Den verkar aldrig upphöra riktigt.
Jag ifrågasätter mig själv väldigt mycket och har dessvärre kommit i ett "Värdelöshetsstadium".
Ska självklart inte lägga över allt på tidigare partner, men saker som sagts, antytts eller saker som projicerats över på mig har fått mig att känna mig värdelös.
Att känna att man är ensam i relationen hände två relationer på raken.
Att den andre partnern Aldrig kunde ta ansvar för sitt eget agerande.
Att den personen aldrig kunde se sin del av relationen och ta sitt ansvar utan jag skulle helst ta ansvar för 2.

Parrådgivning är en fantastisk händelse.
Har du svårt att kommunicera med din partner så är rådgivningen en inkörsport till något bättre.
Det kan lösa så många knutar som ni själva inte kan fixa utan hjälp.

Synd att vissa inte ger det chansen.
Vad vinner man i längden då?

Vi diskuterade på terapisamtalet i torsdags att det vi hade gemensamt var våra humörsvängningar, att vi tappade pedagogiken jämtemot våra barn om dom var busiga, trotsiga eller påhittiga.
Att vi tände till på 5 röda om något inte gick som vi ville (tex att tjata på barnet att det ska äta upp någon gång istället för att sitta och leka med maten).
Att man kunde skrika åt sin partner/make/sambo och samtidigt känna att "Men det borde han väl förstå varför jag vart arg på han? Vaddå, kan han inte läsa mina tankar?"
Och någon tog ut sina agressioner på hundarna (dock inte djurmisshandel om ni trodde det).

Jag anser som följande:
I en relation är man två, du är aldrig själv, i och för sig, är du schizofren är du aldrig ensam heller ;-).
Du väljer att leva tillsammans med en annan människa. Du väljer att älska denne No matter what!
För så är det ju, det vet vi ju alla hur det är i Nyförälskelsestadiet.
Fast man bara är ihop och inte gift så lovar man varandra egentligen samma saker som man lovar varandra på sin bröllopsdag.
Lite som när man var tonåring och hade sin första förälskelse...
Att älska varandra för resten av sina liv, i medgång och i motgång, i sjukdom och i hälsa.

Min kurator berättade det att då han och hans fru gifte sig (hon är psykolog) så lovade dom varandra att göra sitt bästa,något mer kunde dom ju inte göra.

Man kan väl åtminstone lova varandra att försöka, att alltid försöka kommunicera...med varandra!
Att försöka stötta, att stå kvar även då det blåser lite motvind.
Säg aldrig att du alltid ska älska personen i fråga.. säg inte orden om du inte vet vad dom faktiskt innebär.
Skaffa förståelse till varför en person beter sig på ett visst sätt, läs på, prata och försök förstå varandra och förstå hur ni ska bemöta varandra.
Du ska kunna ha kul med din partner men även våga ha tråkigt med personen ifråga.
Ni ska hitta en balans som funkar för just ER.

Störst av allt är kärleken, och i slutändan är det den som betyder något!

Kram och god natt.

 



 






 

Uppiggande

Mitt i allt det jobbiga så fastnade jag för dessa vackra klänningar på Bonprix hemsida.
Den lila pjäsen skulle jag helt klart vilja ha då jag gått ner till min drömvikt så att den sitter så mycket snyggare på min kropp. Men dom ser ut att vara helt fantastiska klänningar som inte är så lång heller.

En jobbigt bra dag

Torsdag.....
I morgon är det torsdag.
Dagen med 2 väldigt tunga möten.
Så ikväll hade jag verkligen behövt någon här som hållit om mig.
Jag ser fram emot möte 2, men jag ser inte fram emot möte 2 om ni förstår hur jag menar.

Skulle verkligen behöva en kram nu.

Jag och ASTA

Idag är det tisdag.
2 dagar kvar tills det är dax för mig att gå på mitt första möte på ASTA-mottagningen.
Känner att nerverna börjar ligga utanpå kroppen lite nu.
På torsdag börjar gruppterapin bestående av 6 kvinnor som blivit utsatta, antingen av våld eller blivit sexuellt utsatt på olika sätt.
På torsdag kommer jag att komma till den gamla delen av sjukhuset, öppna dörren, höra i hela den långa korridoren hur det smäller i dörren då den stängs.
Gå mina osäkra steg mot väntrummet där även de andra kvinnorna kommer att sitta.
Tillsammans kommer vi jobba med 2 psykologer som fram till och med november ska hjälpa oss att hjälpa oss själva.
Kan man säga så?
Bara vi själva kan göra jobbet däremot så är dom där för att vägleda oss i jobbet mot målet.

Vi kommer att hålla till i 2 olika lokaler.. Den verbala och den fysiska.
Vi kommer få göra övningar för att stärka kroppen.

Igår; måndag så var jag på väg att maila en av handledarna för att meddela att jag inte har någon barnvakt så att jag måste avboka. Precis då jag kommit in på mailprogrammet via mobilen så ringer min telefon i samma veva.
Det är Gunilla på socialförvaltningen.
Jag undrade om det jag hört stämde och om hon i sånna fall tagit tag i det.
Hon hade försökt men inte fått svar.
Jag berättade att jag var på väg att avboka det hela och hon sa att jag skulle vänta tills hon gjort dessa samtal.

Det gick väl ca en timme så ringde hon upp mig igen.
Hon hade goda nyheter.
Farmor och extrafarmor till Diamanten kommer att ta hand om henne.
Dom kommer ta varannan torsdag så att jag kan få göra detta.
En STOR sten lyftes från mina axlar i och med det samtalet.

TACK!
Jag är otroligt tacksam för att min diamant har sådana braiga farföräldrar.

Tack åter igen.

Diamantens första ord

Klart att första ordet vart Giraff.
That's my girl!

Fantastisk

Bakat + Leva livet

Ja, jag bakade igår. 13-14 kakor vart det. 

Var andra gången jag bakade detta tunnbröd denna vecka, och denna gång tog jag till både Anis och Fänkål...Perfekt kombo och gott vart det.

Ska försöka baka allt mer bröd så man slipper handla...

Otroligt snabb-bakat var det också.

Tidigare i veckan så skickade jag en frågan till 118800 om Vem jag var..och fick detta till svar:

En pilsk Felippe...hahaha ja jäklar. Om ändå livet vore enkelt.

Nä idag har jag varit med Trollet på Öronmottagningen på NUS.

Hon har försämrad hörsel på höger öra.
Som ni ser på bilden ovan så är vänster öra perfekt medans höger inte är så perfekt.
Och vad gör man då tror ni?
INGENTING!
Enligt doktorn så då det bara är ett öra som är problemet så gör man inget åt det.
Antingen så går det till sig eller så blir det värre :-/

Min lilla tjej....

Ja så då är det bara att avvakta då.

Fick för övrigt till en bra frisyr idag innan vi åkte iväg. Och volymen håller i ännu..det är NYTT för mig.
Love it!

Nej nu ska jag ta och hoppa i säng.
Ta hand om er.

Kram!

Glad påsk då!

Ja,det sägs ju att det är påsk nu. Helgen som lyser rött.
Röda dagar här och där, så irriterande.
Igår var det skärtorsdagen, dagen då man skulle be om syndernas förlåtelse.
Idag är det Långfredag...Dagen som man ska ha låååångtråkigt på.
Allt stängt och tråkigt. Som om inte helgen är nog stängd och tråkig ;)

Påsken är inte mitt gebit. Lär inte få nåt påskägg heller, fast i och för sig så äter jag inte godis heller.
Har gjort det nån enstaka gång sen jag slutade med det, då det uppstod en situation som krävde det. 
Men jag kände samtidigt som jag åt det att det inte smakade så gott i munnen heller. Hade inte saknat det ändå.

Det är ingen fler än jag som blir illamående av plockgodis?
Då jag åt det förut så vart jag alltid illamående utav det. Men om jag tex köpte bilar eller nåt malacogodis som redan finns paketerati en egen påseså vart jag aldrig illamående.
Hur kommer det sig egentligen?
Skumt är det i alla fall.
När jag vägde mig sist hade jag gått ner 4 kg.
Nu är ju frågan hur man bibehåller det och inte går upp igen.
Kan ju inte träna så ofta, och mitt skitknä som strular är apjobbigt så jag kan inte springa så länge som jag vill :-/

Nu sitter jag och gnager på 2 morötter i hopp om att det hade varit min favoritchoklad istället ;-)
Drömma går ju ;-)


Påskaftonskvällen kommer tillbringas borta på middag....så fantastiskt skönt att för en gångs skull slippa laga mat. Man blir bortbjuden alldeles för sällan ;-)


Sen så hade jag ju blivit antagen till ASTA-teamet, en arbetsgrupp som har hand om de som blivit utsatt för fysisk och psykisk våld och övergrepp av olika slag.
Hade fått kommit med i en grupp, med kursstart torsdag den 19/4. kl 10-12. Och pågår varje torsdag tills i november.
Med uppehåll från början av Juni till augusti.
Nu måste jag tacka nej till det!
Fick inte tag i någon barnvakt som kunde passa henne mellan 9-9.10- 11 (då min kp tar över).
Så det var otroligt tråkigt. För jag behövde verkligen det där. 
Behövde verkligen få komma dit och få proffshjälp för att få chans att lägga all skit bakom sig.
Allt som har med övergrepp att göra :-(


Till veckan ska jag och Trollet på NUS för då har hon en tid på Öron.
Hon gjorde ju en hörselkoll på sin fyraårskontroll och det var inge bra så hon fick komma tillbaka och göra om det, och resultatet vart inte bättre :-(
Höger öra är fortfarande dåligt, och jag är lite arg för i september då jag vi var där så såg det bra ut men vi vart lovade att hon skulle bli kallad tillbaka till öron i December. 
Kallelsen kom aldrig.
Och det dryga är..varje gång hon gör dessa kontroller så lyckas hon alltid vara sjuk eller på väg in i en förkylning.
Sen vill dom alltid oavsett vart man testar hennes hörsel att hon ska komma på eftermiddagen. Då har hon som minst tålamod med att sitta still osv. Testerna genomförs ju utan större problem, men det kryper mer i kroppen på henne, plus att hon gärna fokuserar på lite annat om det blir för tråkigt, titta på mig eller pillar på bollarna.
Ge henne en tid på morgonen efter frukost istället så ska ni se att hon fokuserar.
Dock så hjälper väl inte det just hörseln...
Vore ju skönt om hon slapp rör i öronen.


Nej hörrni, snart ny vecka med full fart igen.
Vem vet vad den veckan har i sitt sköte ;-)


Kram och Glad Påsk!




 

Jag är en tantmagnet

Jag har börjat upptäcka att jag är attraktiv för tanter.
Inte på det sättet som ni nu tänker, utan dom dras till mig som flugor på nå vis.

Sitter på bussen och har min lilla Diamant i bärselen fram på bröstkorgen.

Efter ett par hållplatser kliver en tant på bussen i grå Trenchcoat, pentat grått hår och blåsvart handväska i tyg.

Hon sätter sig snett mitt emot mig och Diamanten och Diamanten stirrar ut henne i vanlig ordning (hon stirrar ut alla)..och tanten börjar prata, och en klassisk replik som vi alltid råkar ut för är "Det var länge sen man hade så smått hemma".

Hon surrade på med Diamanten och diamanten satt bara och gapa :)

 

Sedan kom en till tant och satte sig på sätet bredvid mitt, hon stirrade ut diamanten och diamanten stirrade ut henne.. lite som arga leken fast ändå inte. 

Tidigare har vi åkt med en tant som nyligen flyttat ut till Umedalensområdet.

Dement är hon, för trots att vi sågs på bussen med bara ett dygns mellanrum så ställde hon samma frågor om Diamanten "Är det en pojke?" "Hur gammal är hon" osv.

Hon måste vara minst 80 men på henne lät det som om hennes dotter bara var typ 20.....snurrigt vart det till slut.

Jag lyckas alltid, även de gånger jag inte har barn med mig dra till mig tanter, som en slags magnet, och jag har inte hjärta att vara otrevlig heller, eller inte låtsas om dom.

Det finns tillfällen i livet som man kanske ska göra det,låtsas som om det regnar,.

Som tex den gången, hemma i Härnösand då jag och två tjejkompisar var på stan i våran ungdom. Kommer ut från Åhlénshuset - utgången som vätter mot Systemet. 

Träffar på en av stadens A-lagare.

Han står där, relativt småvinglig och försöker prata med oss.

Mina tjejkompisar går vidare medans jag stannar. 

Han pratar på ganska ordentligt.

Och jag har inte hjärta att vara otrevlig mot honom, han har säkert nog med människor som gör det heladagarna så jag står kvar, vi pratar.

Mina tjejkompisar står längre bort och inväntar mig,

och följande samtal utspelar sig:

 

A - Vet du, du e riktigt fiin. 

J - Okej, tack. (kunde inte riktigt säga det tillbaka)

A - Jag har inga barn..är nog inte lönt att ha det. Men med dig  hade jag gärna skaffat barn.

J - Oj, jasså det säger du?

A - Mmm..barn är livets efterrätt.

J - Mjo de är väl det.

A - Du är väldigt fin. Jag hade väldigt gärna velat gifta mig med dig.

J - Jasså, det ville du?

A - Ja, jag hade velat gifta mig med dig, men jag har Aids så det går inte.

Sedär... så jag har haft mina chanser till ett bröllop ;-)

Vet dock inte hur det hade sett ut som, tror inte att pappa hade blivit så jäkla glad över mitt val av man heller.

Men men, så kan det gå.

Jag kan inte vara otrevlig mot folk, jag undviker dom hellre.

Ja men tänk er som här i stan är det titt som tätt folk på torget med band över axeln ner mot höften, ofta från typ Unicef, Greenpeace eller något annat ställe som vill att man ska skänka pengar.

Jag kan inte gå med ro på stan och bara njuta, jag håller alltid huvudet högt, näsan framåt och låter ögonen scanna av området.

Så ser jag 2-3 personer med dessa band eller folk med deras skinnpärmar kringgåendes. 

Eftersom dom delar upp sig så att dom täcker upp hela gångbanan så gäller det att hitta smidigaste vägen genom för att slippa ta diskussionen med någon utav dom.

Ibland går det...man ser i periferin att personen ärpå väg emot mig, tror personen märker utav att jag i samma veva utökar min väggenom att ganska bestämt gå närmare husväggen för att sedan kunna ta en kraftig sväng tillbaka ut mot gångbanans mitt igen.

Ibland funkar det, ibland inte.

Förra sommaren vart jag lite osams med en Greenpeaceare, direkt då han kom emot mig(ibland kommer man inte undan dom); och han hann knappt påbörja sitt säljarsnack så sa jag högt och bestämt "Nej!!"

Sen fick jag en del pikar då jag satt på Apberget och käka glass..eller vad det var jag stoppade i mig.

Greenpeacearna är jobbigast. Dom och The phonehouse-killarna.

Nej ni, nu ska jag kvarta in en vända.

Påskvecka till veckan, och snön har stått som spön i backen idag... Kan man säga så by the way? Nu är det sagt i alla fall.

Sov gott.

Kram!

 

det suger

Det suger att inte veta vad man vill.
Främst då en annan inte verkar vilja samma sak.