Är så otroligt arg..och nät jag blir arg så sprutar tårarna.
Som det gör just nu.
Jag blir otroligt arg på att i varje relation bli det här andra hands valet.
Den som bara duger ibland...som är bra att ha vid matlagning och sex.
Där det alltid finns något/någon annan som är mer intressant eller mer viktigt.
För mig i en relation tycker jag att själva relationen är en viktig prioritet.
Att båda får göra saker som en slag egen tid.
Att man hjälps åt, strävar åt samma mål.
Jag har återigen i ännu en relation blivit med älskarinna kan man väl säga.
Min första relation hade sitt jobb som det, jag fick aldrig jobba kväll och helg för hans jobb var viktigare och därför satt jag hemma som en blåst hund och väntade.
I relation nr 2 så hade personen själv sånna kraftiga personlighetsklyvningar så han klarade bara av att ses en gång i veckan och då vart jag ännu en gång nr 2 eftersom hans droger var viktigare.
Nu hade jag äntligen träffat rätt trodde jag.
Äntligen en man som vill samma saker som jag.
Vad händer?
Nr 2 igen!
3-5 gånger i veckan under säsong är han borta olika många timmar/gång medan jag sitter hemma som en hund...väntandes.
Om jag skulle ha egen tid övriga dagar när ska vi då ses?
När ska vi då göra saker tillsammans?
Nu har jag valt att lägga husplanerna på is för jag tänker inte sitta ute på vischan och vänta som en hund...
Varför vill en människa leva familjeliv så mycket men är inte villig att satsa då det gäller?
Tredje relationen där jag känner mig ensam i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar