en dag på förskolan

Igår så jobbade jag från 10 på morgonen till 21.30.
Det tog på ryggen kan jag säga, främst med tanke på att jag hade kökstjänstgöringen båda gångerna. 45 minuters rast på hela passet. Så jag var bra trött då jag kom hem. Men det blir pengar.
Blir ledig på lördag då jag inte har nån barnvakt. Det var ju bra att det gick att lösa. Men detta är sista semesterveckan som jag jobbar. Sen på måndag är jag arbetssökande som det så fint heter. Gud... Jag får ångest.

Igår... Ja igår bröt jag lite smått ihop då jag prata med jenny i telefonen. Gud det är så jobbigt nu. Ryggen mår långt ifrån bra. Tror jag snart blir beroende av värktabletter. Tobba är så jobbig i humöret.

I ena stund så tycker han att det är bra att jag jobbar mycket som igår för då får jag ju ledigt på lördag då han har chans på långkörning, så han slipper tänka att han måste skynda sig hem så att jag ska få jobba, nej nej, han är ju så mycket viktigare. Sen i nästa stund innan jag ska åka och jobba så surnar han till. Innan jag tog på mig passet så frågade jag honom om det var okej att jag började kl 10.
Jo det var det ju om jag fick ledigt på lördag.
Och då var klockan halv 9.
Sen då klockan är kvart över 9 så surnar han till hemma då jag snabbgör lunch att ha med mig. "jag trodde vi skulle hinna fika på teg innan för jag har inte ätit nån frukost idag". Alltså fattar ni logiken? För det gör inte jag.
Sen så sitter han där, sur och suckande över att jag ska åka och jobba. Han sitter där och äter frukost som finns hemma. Funkar bra det med tycker jag.

Till slut så säger jag åt honom att nu får han fan i mig ta och ge sig. Att han är orättvis som blir sur då jag ska jobba. Jag måste ju också få försörja mig. Jag sa åt han att vi har inte råd att jag går hemma. Sen så skulle jag inte palla det. Dessutom. Det är hela tiden så mycket dubbelmoral.
Är inte mitt fel att Umeåtaxi har 3 veckors semester. Han började inte extrajobba förrän då det var 4 dagar kvar på semestern så att säga.

Enda sen han varit tvungen att vara hemma hela dagar eller mer än 6 timmar med dottern så har han blivit sur och grinig. Accepterar inte mig för det jobb jag har. Jag har dessutom ingen rätt att träna min rygg, som är väldigt viktig i yrket. Han sa i slutet på augusti att jag blivit egoistisk och inte tänker på familjen (dvs han), att jag aldrig är hemma med familjen(dvs han) för att jag antingen jobbade eller försökte träna 3 gånger i veckan på ett gym där han själv har köpt träningskortet åt mig!
Eller satt en stund vid datorn. Då var jag egoistisk. Så igår bröt jag ihop. Och han tycker att det är jag som borde gå och prata med någon.