Idag är det tisdag, men i morrn då är det söndag eftersom onsdagen är röd, betyder då detta att tisdag som det är idag blir lördag?
Hur som helst så jobbade jag hela dagen idag. Gick väl okej, men så förbenade kallt var det ju. Men myggen bet inte i alla fall.
På lunchrasten så parkerade jag min rygg i arbetssoffan. Ganska komiskt, i början på året så ska arbetsgruppen byta lokaler, vi ska alltså flytta. Då anser våran chef att istället för att fixa flyttfirma tex som kan flytta alla möbler upp till de nya lokalerna så ska det köpas nytt istället. Är det logiskt? eller ekonomiskt för den delen?
Förstår inte hur hon tänkte där som.
I morrn är jag då ledig som det ser ut nu. Jobbar sedan heldagar torsdag och fredag och sedan halvdag på lördag. Så första veckan i Januarimånad så får jag ihop över 40 timmar, det är kanon. Hoppas det fortsätter bara.
Har lite ångest över all tvätt hemma. Dels som ska vikas och läggas in och dels det som ska tvättas, måste ju ta tag i det då man inte har Inga som bor här.
Blir bättre sedan då jag flyttat, så får jag in mina egna rutiner, för då måste jag ju ta tag i det själv, nu förväntar man sig att man ska få hjälp, men... ja ni vet ju hur det kan vara med män.
Man ska inte förvänta sig så mycket alltså.
Packa skulle jag behöva göra också, men motivationen är som bortblåst.
Jag hade mycket hellre velat storstäda än att packa, för det är så jäkla trist. Men flytten börjar närma sig nu.
Sedan är kroppen sådär konstig igen. Sades att mensen skulle komma. Men vad det är det vette 17.
Surprice surorice så har dom inte ringt från kvinnokliniken. Hur kommer det sig att jag INTE är förvånad? Och då sa ändå överläkaren att han personligen skulle ringa upp. Jag har på en månads tid haft 1 missat samtal med skyddat nummer, och om det nu är från kliniken så kan han ju faktiskt ringa igen tycker jag. Men det är väl att begära för mycket antar jag.
En bekant tyckte att jag skulle blogga om vad jag förväntar mig av 2010. Inte så mycket, man kan som inte ha för höga förväntningar, för man blir bara besviken.
Men det jag hoppas på är att deta år blir ett så mycket bättre år. Ett gladare och kärleksfullare år.
Ett år med mindre sorg, mindre besvikelser, mera framtidshopp och engagemang.
Jag behöver inte tjäna grova pengar, bara tillräckligt så att jag och tösen går runt.
Dock ser jag inte fram emot första natten utan Emilia. Va tomt det kommer bli. Men men den dagen den sorgen. Långt dit.
Men flytt om 2-3 veckor. Dom på jobbet ville gå ut i slutet på månaden då det ändå var ett ag sen nu, så vi får försöka dra ihop något för vi har så kul då vi är ute. Fast med tanke på hur mitt 2010 började så lär jag väl knappast få tag i barnvakt då dom ska ut. Vi får se hur det går med det.
Jag har inga direkta löften inför nya året, men kanske önskningar.
Jag önskar för det nya året att jag lyckas gå ner till 72kg.
Att jag lyckas få tag i en mindre säng.
Att jag lär mig att inte misstro folk men att inte lita blindt på dom heller (lovar tätt håller lätt).
Att jag står på mig lite mer gällande folks beteende mot mig och inte tillåter dom att få behandla mig hur som helst.
....det är fler också, men behåller dom för mig själv.
Dax att avvika. Måste facebook'a lite.
Kram till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar