Arbetsmyran jobbar vidare

Ja, det är fan tragiskt. Säga nej till jobb, vad är det?
I veckan som jag dessutom hade tid hos kuratorn för det här med aborten... den tiden måste jag omboka då jag tagit på mig jobb så. Väljer jobbet före välmåendet. Men veckan efter denna som nu kommer så kanske jag tänker mer realistiskt...eller inte. Jag vet inte. Men nu ska vi ju börja med varannan vecka på Emilia nu. Nu till veckan så har jag henne. Sedan veckan efter så ska T ha henne heeeeela veckan. Men då jobbar jag som ett svin istället.. fast kanske man kan göra nåt skoj på fredan eller lördan den veckan. Vore kul att tex.. ja skaffa sig ett liv.. Passa på liksom. Då jag inte fick ha något eget liv i förra relationen så vill jag passa på att bygga upp ett de veckor han har henne. Och nu blir det verkligen hela veckor...

Jag satt idag och funderade på olika saker..främst efter att jag fått frågan "Vilka mål har du i livet?" utav K.

Det vart ett flummigt svar, men jag visste heller inte hur jag skulle svara som.
Jag har ju planerat att göra en "Saker-att-göra-innan-jag-blir-30-lista", den fylls sakta på.
Som årets nyårslöfte lovade jag mig själv att våga mer i livet, att inte vara rädd och anta utmaningen.
Sagt och gjort. Har tagit fasta på det löftet ett par gånger redan ;-)
Ångrar att jag inte vågat tidigare.

Vilka mål har jag i livet?
Oj.. sån stor fråga. Mitt stora mål i livet är att från och med den dagen jag bodde själv bygga upp det självförtroende jag en gång haft. Att lyckas hitta en vardag för mig och min dotter och få våran relation att sakta växa sig samman till ett starkt team.
Jag vill ut och resa, se världen och Ullared.
Jag vill kasta mig ut i livet och våga anta alla slags utmaningar.
Våga anta utmaningar som sträcker sig allt från fallskärmshoppning till familjeliv.
Jag vill anta utmaningen att någon gång i framtiden falla handlöst för en person där kärleken är besvarad.
Anta utmaningen att tillsammans med en vän av kärlek resa till spännande platser runt om i världen.
Ett mål är att bli accepterad för den jag är, att min dotter ska bli accepterad för det lilla busfrö som hon är.

Ju mer jag satt och tänkte och funderade på hur jag skulle formulera mig så insåg jag att de flesta mål i mitt liv handlade om 2samhet (3 med min dotter).

Dejting har jag inte gjort på 4½ år.. det är ganska kul, men shit va svårt.
Jag har ju glömt bort hur man gör.
Något mer vill jag inte säga just nu.

Jobbade 7-17.30 med en halvtimmes lunch. Liiite trött.
Jobbar till 17 hela veckan...ja glömde jag säga det.. syrran försökte peppa mig idag till att jag inte ska ta på mig nå jobb torsdag och fredag... gissa hur det gick.... arbetsmyran/narkomanen kom fram. Kommer troligtvis jobba 7.30-17 varje dag denna vecka.
Min kropp mådde inge bra idag. Och det vart värre i och med dagens hårda arbetspass. Inte ens 2 Ipren hjälpte mot magvärken. Kroppen har blivit så känslig efter aborten.. minsta stress så ragerar den direkt, förhoppningsvis så är det så bara nu; de första veckorna.
Okej, jag tog på mig jobb.. men måste kompensera kroppen med att lägga mig i tid. Jag har ju ingen tv-dosa, så det blir lugnt med tvtittandet...
Jag måste skärpa mig den här veckan nu. Senast 22 måste jag ligga i sängen.
Jo hade helt glömt bort, i morrn så är det bestämt för massage.
ÄNTLIGEN!!
Längtar sedan till den dag då jag får mitt träningskort. Då ska ryggen tränas upp till sitt gamla jag igen, och ingen ska någonin få hindra mig i... no, not, never.

Kvällens fråga ställd på 2 olika sätt:
Vad gjorde ni på eran första date?
Hur skulle en perfekt (eller bra) date vara?

Nej nu ska jag ta min nya medicin.. vill bli frisk nu från den här skiten så jag kan börja leva fullt ut igen.
Sen ska jag fortsätta fila på 30-listan.
Ta hand om er.
Kram