När jag sakta mot marken nerfaller
som av hammarslag överöst mig
med den svidande känslan av vanmakt
när man inte är värd något liv
Försöker att så sakta ta mig samman
men förlorar fotfästet igen
orkar inte längre stå emot dom
alla slagen som är hårdare än regn
Men det börjar kanske att ljusna
ser en glimt av en sol någonstans
man ska aldrig ge upp det man tror på
utan hoppas på en andra chans
Så ett råd du ska tro på är detta
många sviker men hoppet finns kvar
bara viljan och motivet är det rätta
får du sedan på frågan ett svar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar