Facebookfenomenet

När jag levde i mitt tidigare förhållande så tog det bra lång tid nnan jag skaffade Facebook.
Min brorsa var salig då han pratade om Facebook och alla dess finesser..jag bara tittade snett och undrade vad det speciella med det var.

Innan förra relationen tog slut så skaffade jag till slut en Facebooksida själv.
Spanade runt bland finesserna, spelen och alla horoskop.

Varje dag kunde man följa varje "väns" vardag, äventyr och fylleinlägg.
Och man fick snabbt lära sig det nya..att bli facerapead!
Har själv inte blivit det, men har läst "vänner" som blivit det.

Folk lägger ut bilder på sina söta dregglande barn som personer utan barn kan tycka vara irriterande.
Personer lägger ut bilder på fester där folk gör "roliga" miner, tjejer som hånglar och eviga bilder på mat och efterrätter.

Sedan fick man fler och fler "vänner".
Du blir vänner med släktingar du sällan eller aldrig träffar längre.

Du blir vän med de flesta av dina ex för att följa dess vardag och för att kanske visa upp hur bra du har det själv just nu och känna skadeglädje då det går dåligt i deras relationer och liv.

Du blir vän med gamla klasskompisar som fortfarande inte hatar dig.

Du blir vän med kompisars mammor..och i vissa lägen till och med vän med din egen mormor.

Man fick sig en rejäl inblick i andras liv..det vart ju till och med att man slutade ha kontakt IRL med vissa..för det var ju på Facebook där allt hände!

Aldrig fick man ett sms eller samtal längre med glada nyheter tex..nej det var på Facebook som det hände..."vi ska ha barn", "nu ska vi gifta oss", "då var aborten utförd", "vi ska skiljas", "nu har våran bebis kommit" "nu har jag äntligen blivit farbror"osv.

Berättar man verkligen inte någonting "live" längre?
Är verkligen Facebook en sådan stor del av ens liv att man låter det levas via den?

Har man som person verkligen blivit så beroende av facebook att det första man gör på morgonen är att kolla facebook istället för att gå och kissa som man alltid gjorde förut(eller gör man det samtidigt kanske då man kollar via sin smartphone?!)
För mig har det alltid varit viktigt att ha kontakt med de mina via sms eller via samtal...
Jag är alltid den i släkten som ringer, sms:ar.
Oftast den bland vänner som sms:ar..jag är mån om de som verkligen är mina vänner att kolla så dom har det bra...men nu känns det inte nödvändigt längre.
Det är ju inte ömsesidigt längre då Facebook finns.

Och ska man visa att man inte tycker om en människa längre så gör man det förbjudna att säga upp vänskapen..på Facebook.
Man tar inte ens det IRL längre.
Jisses, vilken värld vi lever i.

Jag har själv varit beroende utav facebook..det har i och för sig bytts ut mot Wordfeud nu (söker fortfarande motspelare(roligare att spela mot nån man känner)

Men testa att försöka säga saker direkt till folk istället, eller skicka ett sms
eller chocka genom att ringa ett samtal.
Tror personen skulle uppskatta det!

Kram