Word

Jag saknar dig mindre och mindre

This is me now. And it's all thanks to you!

Leos+motion+grubblande+skitcancer

Så idag vaknade man på tok för tidigt igen..jäkla ungar ;)
Frukost och sen komma på den galna idén att cykla till Leos.
Trodde det bara skulle vara en halvmil dit.
Slutade med att det var strax över 8 km dit.. så 17 km har man cyklat idag, dagens träning gjord.
På väg hem var jag grymt sugen på rullpizza. Var länge sen nu.
Nåväl.
Mina kids hade det roligt på Leos, dock vart min minsting trött tidigt (blir ju så då man vaknar så tidigt!!) så hon var ju mindre skoj sista timmen där borta, däremot det som var sött var då båda(händer aldrig) barnen somnade i cykelkärran, lutandes på varandra.

 Sedan in för lite fruktstund och grubblande.
Bästaste Tant Rosa ringde också från hennes institution idag.
Hoppas på hemgång för henne i morrn nu då.

Fick fixa frisyr idag med..lite rakapparat och vax så var det klart..
Min fyraåring vart avundsjuk och ville också ha, men jag tror inte att hon skulle bli så glad över det i längden.

Dagens middag vart spenatbiffar med klyftpotatis, sås och broccoli.

I morgon vankas det armhävningar igen. Hoppas KP:n är laddad ;)

Igår tillbringades kvällen delvis i tvättstugan och dels framför Oceans 12 med te, majschips och G U A C A M O L E!  :D

I torsdagseftermiddag så låg jag och 4åringen och vilade på en filt. Lillasyster står ovanför oss med en barnbok.
Helt plötsligt släpper hon boken och den hamnar i 4åringens panna. Det blir stora tårar rullandes på hennes kinder och jag blåser i vanlig ordning.
I förrgår så vart det en himla bula i pannan, för en bok från det lilla fallet så såg det enormt ut, som om det höll på att växa ut något där.
Igår då vi vaknade, 4 åringen kom ju in till mig på morgonen så vi myste ju, såg ingenting då.
Sedan då vi kommer in i vardagsrummet så ser jag förändringen.
Hon såg lite ut som Eric Stoltz karaktär Rocky Dennis i filmen Mask. Från typ näsan och uppåt.
Lite som ett lejon. Hon fick ett helt annat ansiktsuttryck måste jag säga.
Ringde 1177 för att dubbelkolla om det var nåt jag skulle göra.
Hon har en nedåtgående underliggande blödning i pannan.
Hon var så pigg, och skulle hålla koll på blåa ögon och kraftigt ihärdig huvudvärk.
Ska bli intressant att se henne hur hon ser ut i morgon. Om det gått till sig eller håller i sig.

I morgon är det måndag igen...ljuvliga måndag.
Skatteåterbäring åt folket, jag har fått mina pluringar, ska nog faktiskt införskaffa mig en ny sport-BH i morgon. Den jag har, den har varit okej dock har den gått sönder på 3 ställen på kort tid.
Så... mer stöd åt folket!
Känner mig taggad inför tisdagens löptur...
Ska inte bygga upp några förväntningar på min kropp, men hoppas på att det går lika bra som sist.

I morgon hoppas jag på bra väder också så kan man ta en rask långpromenad...

Hmm...what else...?
Jo, igår var det lördag, och skrev i våldtäktsinlägget att jag varje fredag och söndag brukade få ett sms från denna person.
Igår kom det...var ovanligt tyst på fredagen, så kom det igårkväll istället.
"Hoppas du har en skön lördagskväll. Med vänlig värme fina du".

Jag måste seriöst komma på nåt vettigt att skriva till han så det blir stopp på den här skiten. 
Tips mottages.

Jo just det, måndagen innebär också förändring i livet.
Men det får ni se sen ;)

Nä nu ska jag hoppa i säng.
Vart himla pigg efter cykelturen hem från Leos. Vilken kick det är med motion ändå :)

Ta hand om er.
Kram!

Dansa Pausa!

Fredag.
En lyckans dag.
Idag har varit den bästa dagen på väldigt länge.
Hände inte allt för mycket egentligen, men gick igång ordentligt.
Hade laddat upp efter cykelturen före frukost i morse.
Sedan var jag ombytt och klar innan KP.n kom så jag kunde cykla och träna.
Dvs ta mig an elljusspåret igen.
Trots skadat knä så chansade jag. Kände mig pigg...

Vi börjar från början.
Började morgonen åt helvete för tidigt. Min solstråle till 4åring kommer in till mig vid halv 7 för ovanlighetens skull.
Min 1åring ligger i sängen och skriker..plockar upp henne och då börjar ju dagen...
Båda barnen slog sig igår, i pannan båda två också, bara det att på 4 åringen ser det ut som att en extrahjärna håller på att växa ut...jisses vilken bula, bara för att 1åringen tappade en bok i pannan på henne igår.

Iväg till dagis med cykeln och kärran, Dagens tema på dagis var ju pyjamas. 4åringen sover ju i klänningar, inte i pyjamas så hon vart prickig idag. Kändes lite ovant att personalen gick omkring i pyjamas :)

Sedan tog jag och 1åringen en extra cykeltur.

Får sedan ett tråkigt meddelande att min bästa vän är inlagd :(... Hoppas hon får komma hem snart.
Sedan tog vi en liten promenad jag och 1åringen...våra kattkillar följde med..Fick ett väntat samtal under tiden.
Trodde jag skulle ha fått det igår, men idag ringde hon och kollade om jag ringt det där viktiga samtalet som vi pratat om igår..hade såklart inte gjort det, drog ju som ut på det. Fast jag vet att det känns så skönt efteråt då det är gjort så drar man ändå på det.
Berättade för henne om den glada nyheten jag fått med posten igår då jag kommit hem så hon vart jätteglad för min skull..så nu planeras det för fullt, menar det var ju bara förra tisdagen som jag skickade iväg det där brevet.

Sen när vi lagt på så ringer jag det där samtalet och efter en timme ringer Vc upp igen.
Då har jag delegerat vidare hjälpen och inväntar sedan samtal tillbaka.

Byter om och inväntar KP:n och känner mig helt okej i kroppen.
Cyklar sedan iväg då hon kommit och tar mig an elljusspåret. Hade inga som helst förväntningar på min kropp idag, går det så går det...börjar springa...
4 km senare så känner jag mig nöjd...!
Jag har aldrig sprungit 4 km i följd förut, jag känner mig jättestolt faktiskt.
Kände knappt av knät denna gång. Så jäkla nöjd!
 
Hög på endorfiner kommer jag hem och då var det dags för armhävningar.
15+13+11+10+15 med 60 sekunders vila i mellan varje rep.
Vi var redigt slut efter det passet KP:n och jag.
Men härligt var det.

Duscha och sedan dra ner på stan för att...för att göra mig ett snäpp lyckligare med gårdagens post.
Sedan fick jag samtal nummer 3 för dagen som gjorde mig väldigt glad. Fick en tid till en person så om 2 veckor så kanske det vänder.
Han vart himla glad över att jag sprungit så långt...han avundades alla som sprang långt, och det gör jag med..vissa får det att se så lätt ut.
Mot affären och handla hem för helgen.
Dyrt vart det, ångest fick jag, men det får jag alltid då jag storhandlar.
Men mat för helgen måste man ju ha.

När vi skiljs åt min kp och jag så får jag samtal nummer 4 som sätter punkt för dagen kan man säga.
Dr Senap.
Hon fixade en sak till mig under samtalet, sedan då jag ändå hade henne på tråden så frågade jag om resultatet av röntgen hade kommit.
Jag har en oregelbundenhet i skelettdelen i knät.
Eventuellt en stressfraktur. Hon har fixat remiss till en ytterligare röntgen.
Skönt att det var något där. Då kan man förhoppningsvis få hjälp med att bli fri skiten också.

Middagen idag bestod av tacos.

och guacamole!! Så jäkla gott det är alltså!

Lyssnar just nu på Panetoz..skönt att få shake a lös lite...dans = glädje!

Annars då? Över 55 pers hade läst mitt förra inlägg om våldtäkten. Rekord för ett inlägg jag haft tror jag.

Mina barn mår bra. 4åringen har blivit himla gosig nu. Vill kramas ofta nu. Vet inte om hon känner av, men detta har varit en fantastisk tjejvecka.

På måndag händer det en sak. Men håller på det ett tag till, lägger väl ut en bild då det är klart antar jag ;)

Nu hoppas jag bara att helgen flyter på..gärna i regnets tecken så jag och barnen kan bygga koja och leka kurragömma inomhus..för kroppen är mör ikväll, vilket leder till min nästa mening.

God natt gott folk, sov sött och ta hand om varandra!
Kram.

Våldtagen

Vi hade träffats över internet.
På en sexsida. Men han verkade inte som alla andra.
Han var trevlig, vi snackade länge innan vi till slut träffades.
Han var vältalig, trevlig och tillmötesgående.

Till slut efter mycket chattande via msn så bestämmer vi för att träffas.
Mitt barn (jag hade bara ett då) var hos sin pappa och vi lever ju alla olika sorts singelliv.
De singelliv jag levt tidigare har gått ut på att rå om mig själv, och har man tur att träffa någon för lite samkväm (vi har ju alla olika behov också) så är väl det bara positivt.
Så länge det känns rätt, för båda...
Min pappa hade gått bort i november året före och jag gjorde mycket då för att slippa tänka på det, leva en stund i förnekelse.

Han har problem med att hitta till rätt dörr, då han stod framför porten breve och vart fundersam på varför jag inte kom och öppna.
Han ringde och jag fick gå ner, då möter han upp mig vid porten.
Han hade på sig en svartspräcklig tjockare skinnjacka, blåa jeans och vinterdojor (det var ju januari).
Hans hår är vattenkammat och han ger mig en kram i hissen på väg upp till min lägenhet.
Han tar av sig jackan och han har på sig en mossgrön långärmad tröja.
Han heter Sten och var vid tillfället 43 år (2010). Jobbar som nattskötare på en av de psykiatriska avdelningarna på Norrlands Universitets Sjukhus och bor utanför stan åt väster.

Vi snackar en del...och till slut, ja det leder ju till ni vet vad.
Han slänger ner mig i min säng som vid det tillfället var i vardagsrummet för att sovrummet skulle omtapetseras.
Den var bäddad med blommigt påslakan med vit grund.

Då kom monstret fram...

Vi hade ju på internet talat om det mesta, vad man tänder på osv, sånt man tar reda på innan man ligger med någon.

Först tar han mig bakifrån..han börjar kalla mig för slyna, slampa osv.
Pressar ganska hårt in och det gör ont och jag börjar kvida av smärta.
Och trots att han sedan drar ut sin påle och helt plötsligt smörjer in den så får han för sig att utan förvarning och trots att jag sagt att jag aldrig haft det och inte vet om jag ville ha det så kliver han upp ett steg..eller han tar ordentligt med språng kan man kanske "finare" uttrycka.
Pressar in den i pastejköket...något jag inte velat. Något han vet om att jag inte velat.
Nu kvider jag inte längre.
Nu skriker jag av smärta istället och han börjar pressa på med ett självgott hånleende på läpparna(därför avskyr jag hånleenden idag för det är förknippat med överlägsenhet)..
Jag säger att jag inte vill mer, då tar han sina vältränade händer och tar ett stadigt grepp om min nacke och trycker på mer.
Han är stark.

Till slut så drar han ut hans penis, han vänder på mig och tårarna flödar.
"Det här känns inge bra längre" klämmer jag ur mig.
"Joo då, säger han. Det här är inte så farligt" väser han fram fortfarande med ett hånleende på läpparna samtidigt som han pressar isär mina ben, trycker in hans penis i mig, i samma veva tar han sina händer och tar ett stadigt strypgrepp på mig.
"Nej nej nej" väser jag fram, jag hade inte kraften i rösten...jag vågade inte.
Han var ju så mycket starkare.






*Paus*

Jag har ju aldrig sett det som en våldtäkt... Jag har aldrig diskuterat det med någon för jag ville inte höra.. Jag ville inte få en massa glåpord som jag tex fick av lillhitler som jag berättade om i ett inlägg från april.
Jag ville inte bli kallad för hora etc.
Jag ville inte höra att jag förtjänade det.
Vi var ju båda överens om att träffas för sex, däremot trodde jag efter att vi diskuterat det noga på msn att det var på lika villkor.
Det vart det inte.
Jag har inte sett det som våldtäkt då vi båda var överens om att träffas för sex.

Men jag var inte med på det han gjorde mot mig.
Det jag vet är att jag måste träna på är att uttryckligen skrika NEJ!
Men det enda jag fick ur mig uttryckligen var "Det här känns inge bra längre".

Det enda jag ligger och tänker på det är att jag bara kunde hoppas på att det skulle ta slut någon gång.
2½ timmar senare blir han klar.

"Det här är inte så farligt ".
Det är ord som kommer följa mig...

Jag kände mig så äcklad och smutsig, som en våt fläck då han lämnade min lägenhet den natten.
Jag försöker förtränga...men ska berätta för er att det inte är lätt, för varje fredag och varje söndag skickar han sms till mig.

Jag har bytt telefonnummer för några år sedan.
2 gånger under ett och samma år, haft skyddat nummer osv pga ett knäppt ex och hans dåvarande fru.
Jag är inte sugen på att återigen byta nummer.

Varje fredag skickar han sms i stil med "Hoppas du har det gott i solen, med värme i mängd fina du".
Och varje söndag skickar han i stil med "Hoppas du har det riktigt gott trots att jag inte hört något från dig på länge. Mina varma tankar är hos dig och de dina fina, för det är de värt"

Jag tänkte ju att han efter ett tag skulle fatta att om jag bara inte svarade honom att han skulle förstå, lägga ner och gå vidare.

Men inte...Istället blir jag påmind varje helg...I 2½ år!
Han vet ju vart jag bor..jag har ju vid nåt tillfälle då jag varit ute med mina barn fått sms då han kört förbi mig med bilen(hans barns mamma bor på viggens)..så jag har inte vågat skicka nåt dräpande svar tillbaka att lämna mig i fred.
Jag har haft stalkers efter mig förut, även dom har inte fattat då man sagt att man inte är intresserad, förlovad, gift eller gravid.
Inte ens då man hotar med att kontakta polisen.

Ingenting biter, så därför svarar jag bara inte..i hopp om att han lägger ner....
Men inget funkar.

Verkligheten kryper allt närmare och minnesbilder kommer allt fler.

Jag är svag......

Jag rensar ur sängkläderna och lägger dom i tvätt-tunnan..sen minns jag inge mer.

Något positivt

Idag, vilken dag. Kändes lång.
Kan ju säga att min rumpa inte är gjord för en cykelsadel.
Cyklade 16,44km idag. Cyklade ut till min kp och sen hem efter ett par timmar.
Jag har ju en fantastisk Run keeper-app. Men tydligen bränner man ingenting av att cykla...
strax över 400 cal vart det bara..galet med tanke på hur många uppförsbackar det var åt båda hållen plus cykelvagn på det.
Inte det lättaste, plus motvind på det, och regn på vägen hem.
Skumt i alla fall.
Inte så konstigt att jag gillar att gå och springa..bränner mer.

Trollet vart lycklig över att få hoppa studsmatta..sedan smoothie på det, plus "diamanter" i massor.
Hon var nöjd.
Lillfisen var nöjd, dock gallskrikandes H E L A vägen hem. Hon gillade inte riktigt guppen i vägen här och där...
Fick kakor idag också..trodde inte det, men kaffe och kakor.. helt okej ändå att unna sig för jag fikar typ aldrig kaka nu mer.
Idag var det dags igen för armhävningar med min fantastiska armhävnings-app. Min KP har blivit sporrad så vi kör tillsammans nu då min app säger till att det är träningsdag.
Idag vart det 60 st. 12 vila 120sek 13 vila 120sek 10 vila 10 vila och sedan avsluta med 15 st.
Går rätt okej faktiskt. Börjar bli riktigt skönt att göra dom också.
Nästa träningsdag är på fredag och KP:n är taggad :-D

Har vägt och mätt mig idag.
Resultatet är det som följer.

Viktkoll

Datum                           Kg                               Minskning
Början på December    86,6                    
15 maj                          80,4                              -6,2kg
29 maj                          79,2                              -1,2kg
6 juni                            78,9                              - 0,3kg

Summa just nu: - 7,7kg.

Mått
Under byst                   86,5cm        
(90 cm i december)
Midja                           108 cm         
(112 cm i december)

Sakta men säkert går det neråt...hellre sakta än för fort för då håller man det lättare.
Har nästan gett upp gymmet nu och går raska promenader nästan varje dag. Varannan vecka då jag har Trollet hemma så blir det promenad före frukost och det gör underverk kan jag säga.
Annars är jag i spåret 1-3 gånger i veckan beroende på vilken vecka det är.
Sen gör jag övningar hemma med vikter osv för att stärka upp rygg, stärka biceps och triceps.

Däremot trilskas knäna mycket.
Visst sägs det att cykling ska vara skonsammare för knäna?
Stämmer inte i mitt fall, hoppas verkligen att röntgen visar något..för jag blir galen av den här skiten snart.
Men gör mitt bästa ändå för att träna.
Problemet bara är att så fort jag känner smärta så ger jag upp, vill kämpa vidare men ger bara upp så fort smärtan i knät uppstår.
Måste skärpa till mig där.
Nu är jag förkyld också, så egentligen var väl inte cykelturen idag så jäkla lyckad.
Men är man tjurig så är man. Lite ilska fick man ur sig, främst på vägen hem då det var fler uppförsbackar.

Bilderna i detta inlägg sponsras utav min KP.
Då ser ni vilken konstnär min KP är.
Riktigt duktig!

Hänt mer idag?
Nej inte så mycket mer faktiskt...
Laddar inför ett besök på ASTA i morgon. Känns jobbigare än på länge.
Min KP ska vara barnvakt i morgon då den som skulle vart det var less på barnpassning så då var KP:n snäll och ställa upp.

I morgon hoppas jag att jag hittar energin till att baka bröd.
Har tappat energin igen.. om någon hittar den så hojta till!

Kram och god natt.

Fantastisk vloggare

Skön stil i soffan, helt avslappnad och helt fantastisk vloggare.
Killen har humor.

jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.

Fick känna en sak nu, en sak jag egentligen känt en längre tid, däremot vart den starkare just nu. Man blir varm i hela kroppen. Man blir blyg. Man blir nervös och nästan fumlig. Pulsen ökar och man känner väldigt lätt hur hjärtat verkligen slår. Känner mig samtidigt dum som känner denna känsla, men jag är mänsklig och full av känslor. Jag känner saknad!

Kom igen Lena

Ju längre man väntar och funderar desto mer låter man det rinna ut i sanden..

För sent för Edelweiss det är så jag säger det

Jag har ju för ca 2-3 veckor sen planterat i två krukor hemma, och idag då jag skulle kolla alla växter så upptäckte jag att det såg ut så här i båda :-D
Superglad att det händer nåt så fort :)

Idag kom mitt älskade troll.
Vi har handlat, blivit ignorerade, busat, gråtit, fotat, fått hjärtklappning, wordfeudat, älskat, tejpat, sminkats, ratat Zlatans frisyr, lagat mat, käkat kex, varit på äventyrslekplatsen, matat fåglar, matat småfåglar, kastat sten, längtat, fått kärleksfull post, solat, torkat, pinsamhetsskrattat, sms:at min blivande man(han vet bara inte om det än), älskat ComHem reklamen, ifrågasatt mig själv, kramats, tröstat, saknat pappa, drömt, byggt koja sent på kvällen, känt behov av att raka huvudet, skaffat kontakt nr 2 och drömt om en smalare kropp..

Dagen i stort.
Så mysigt då trollet kommer ut från sovrummet "Mamma, jag vill vara med dig för jag har saknat dig".
Jag har som lite svårare att söva barnet nu då det är ljust så länge, främst i hennes sovrum då kvällssolen ligger på mot hennes fönster.
"Mamma det är ju morgon".. inte direkt.
Men hemma hos hennes pappa så somnar hon tydligen utan problem vid halv 9 på kvällen och sover minst 12 timmar...inte hos mig kan jag säga. Hos mig vaknar hon alltid mellan 6.30-7.30.
Solen ligger inte på, och jag vet inte vad som blir fel, varför hon inte har ron att sova länge hos mig med..hade ju underlättat en del, främst då jag inte kan lära henne än hur man ger frukost på sängen för att få en riktigt lycklig mamma :), det hade ju varit kanon att få sova lite längre nån dag nån vecka.

I och för sig så kan det vara som så, att då diamanten vaknar mellan 6.30-7.15 första gången så kan hon ibland eller väldigt ofta ligga och sparka med foten mot väggen som vätter in mot trollets rum...och innan hon somnat om som hon alltid gör så har väl trollet hunnit vakna då antar jag...

Hmm, måste fundera på om det går att göra om på nåt sätt i det rummet.

I morgon hoppas vi på fint..eller okej väder så jag kan ta mig an elljusspåret igen...
Vi skulle ju resa bort i morgon men då den vi skulle tills barn vart sjuk så vart det inställt så då får man göra om och planera annat.

På onsdag kommer det avsnittet av Greys Anatomy man inte vill missa. Jag har redan sett det på internet, men ska se det igen..jisses vad schvetigt spännande.

Vart tvungen att tejpa igen sängbordet idag.
Den som öppnar den är den som kommer att öppna mitt hjärta igen.

Plus att det förhindrar klåfingrig liten skata.


Nej nu ska jag ta och hoppa i sängen....ska bara göra lite saker före så man slipper ligga och grubbla som man alltid gör varje eviga kväll *suck*...Nu måtte det ljusna snart.

Ta hand om er kära läsare.
Kram!