Våldtagen

Vi hade träffats över internet.
På en sexsida. Men han verkade inte som alla andra.
Han var trevlig, vi snackade länge innan vi till slut träffades.
Han var vältalig, trevlig och tillmötesgående.

Till slut efter mycket chattande via msn så bestämmer vi för att träffas.
Mitt barn (jag hade bara ett då) var hos sin pappa och vi lever ju alla olika sorts singelliv.
De singelliv jag levt tidigare har gått ut på att rå om mig själv, och har man tur att träffa någon för lite samkväm (vi har ju alla olika behov också) så är väl det bara positivt.
Så länge det känns rätt, för båda...
Min pappa hade gått bort i november året före och jag gjorde mycket då för att slippa tänka på det, leva en stund i förnekelse.

Han har problem med att hitta till rätt dörr, då han stod framför porten breve och vart fundersam på varför jag inte kom och öppna.
Han ringde och jag fick gå ner, då möter han upp mig vid porten.
Han hade på sig en svartspräcklig tjockare skinnjacka, blåa jeans och vinterdojor (det var ju januari).
Hans hår är vattenkammat och han ger mig en kram i hissen på väg upp till min lägenhet.
Han tar av sig jackan och han har på sig en mossgrön långärmad tröja.
Han heter Sten och var vid tillfället 43 år (2010). Jobbar som nattskötare på en av de psykiatriska avdelningarna på Norrlands Universitets Sjukhus och bor utanför stan åt väster.

Vi snackar en del...och till slut, ja det leder ju till ni vet vad.
Han slänger ner mig i min säng som vid det tillfället var i vardagsrummet för att sovrummet skulle omtapetseras.
Den var bäddad med blommigt påslakan med vit grund.

Då kom monstret fram...

Vi hade ju på internet talat om det mesta, vad man tänder på osv, sånt man tar reda på innan man ligger med någon.

Först tar han mig bakifrån..han börjar kalla mig för slyna, slampa osv.
Pressar ganska hårt in och det gör ont och jag börjar kvida av smärta.
Och trots att han sedan drar ut sin påle och helt plötsligt smörjer in den så får han för sig att utan förvarning och trots att jag sagt att jag aldrig haft det och inte vet om jag ville ha det så kliver han upp ett steg..eller han tar ordentligt med språng kan man kanske "finare" uttrycka.
Pressar in den i pastejköket...något jag inte velat. Något han vet om att jag inte velat.
Nu kvider jag inte längre.
Nu skriker jag av smärta istället och han börjar pressa på med ett självgott hånleende på läpparna(därför avskyr jag hånleenden idag för det är förknippat med överlägsenhet)..
Jag säger att jag inte vill mer, då tar han sina vältränade händer och tar ett stadigt grepp om min nacke och trycker på mer.
Han är stark.

Till slut så drar han ut hans penis, han vänder på mig och tårarna flödar.
"Det här känns inge bra längre" klämmer jag ur mig.
"Joo då, säger han. Det här är inte så farligt" väser han fram fortfarande med ett hånleende på läpparna samtidigt som han pressar isär mina ben, trycker in hans penis i mig, i samma veva tar han sina händer och tar ett stadigt strypgrepp på mig.
"Nej nej nej" väser jag fram, jag hade inte kraften i rösten...jag vågade inte.
Han var ju så mycket starkare.






*Paus*

Jag har ju aldrig sett det som en våldtäkt... Jag har aldrig diskuterat det med någon för jag ville inte höra.. Jag ville inte få en massa glåpord som jag tex fick av lillhitler som jag berättade om i ett inlägg från april.
Jag ville inte bli kallad för hora etc.
Jag ville inte höra att jag förtjänade det.
Vi var ju båda överens om att träffas för sex, däremot trodde jag efter att vi diskuterat det noga på msn att det var på lika villkor.
Det vart det inte.
Jag har inte sett det som våldtäkt då vi båda var överens om att träffas för sex.

Men jag var inte med på det han gjorde mot mig.
Det jag vet är att jag måste träna på är att uttryckligen skrika NEJ!
Men det enda jag fick ur mig uttryckligen var "Det här känns inge bra längre".

Det enda jag ligger och tänker på det är att jag bara kunde hoppas på att det skulle ta slut någon gång.
2½ timmar senare blir han klar.

"Det här är inte så farligt ".
Det är ord som kommer följa mig...

Jag kände mig så äcklad och smutsig, som en våt fläck då han lämnade min lägenhet den natten.
Jag försöker förtränga...men ska berätta för er att det inte är lätt, för varje fredag och varje söndag skickar han sms till mig.

Jag har bytt telefonnummer för några år sedan.
2 gånger under ett och samma år, haft skyddat nummer osv pga ett knäppt ex och hans dåvarande fru.
Jag är inte sugen på att återigen byta nummer.

Varje fredag skickar han sms i stil med "Hoppas du har det gott i solen, med värme i mängd fina du".
Och varje söndag skickar han i stil med "Hoppas du har det riktigt gott trots att jag inte hört något från dig på länge. Mina varma tankar är hos dig och de dina fina, för det är de värt"

Jag tänkte ju att han efter ett tag skulle fatta att om jag bara inte svarade honom att han skulle förstå, lägga ner och gå vidare.

Men inte...Istället blir jag påmind varje helg...I 2½ år!
Han vet ju vart jag bor..jag har ju vid nåt tillfälle då jag varit ute med mina barn fått sms då han kört förbi mig med bilen(hans barns mamma bor på viggens)..så jag har inte vågat skicka nåt dräpande svar tillbaka att lämna mig i fred.
Jag har haft stalkers efter mig förut, även dom har inte fattat då man sagt att man inte är intresserad, förlovad, gift eller gravid.
Inte ens då man hotar med att kontakta polisen.

Ingenting biter, så därför svarar jag bara inte..i hopp om att han lägger ner....
Men inget funkar.

Verkligheten kryper allt närmare och minnesbilder kommer allt fler.

Jag är svag......

Jag rensar ur sängkläderna och lägger dom i tvätt-tunnan..sen minns jag inge mer.