lördag 27 november 2010
Check
Morsan:
Robert:
Kärleken: Check!
Oscar: Delvis check.
Lilltrollet: Check!
Louise:
Åsa:
snart så...
fredag 26 november 2010
Lussebullsreceptet med Vit choklad
- Ugnstemp: 250 grader, Varmluft: 200 grader.
50 g margarin eller smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1 tsk salt
2 tsk socker
ca 1,5 liter vetemjöl
2 påsar saffran som du stöter med en sockerbit.
125 g margarin eller smör
1 ½ dl socker
1 ägg
Pensling/garnering:
1 ägg, russin och vit choklad(100g till enkel sats, 200 till dubbel).
- Smält matfettet och häll i mjölken. Ljumma degspadet tills det är 37 grader (fingervarmt).
- Smula ner jästen i degbunken. Häll i lite av degspadet och rör om tills jästen är upplöst. Tillsätt resten av degspadet, saltet, sockret och det mesta av mjölet.
- Arbeta degen för hand eller i maskin tills den släpper bunkens kanter. Strö på lite mjöl och låt degen jäsa övertäckt till dubbel storlek eller i ca 45 minuter.
- Stöt under tiden saffranet med en sockerbit i en mortel.
- Rör mafettet poröst med sockret. Tillsätt saffranet och ägget.
- Arbeta in "saffranssmeten" i den uppjästa degen i bunken. Tillsätt resten av mjölet, men spar lite till utbakningen.
- Börja smält den vita chokladen så den är klar till utbakningen.
- Häll upp degen på mjölat bakbord eller arbetsbänk och knåda in resten av mjölet .
Nu följer lite bilder på hur jag fått in den vita chokladen i katterna och såklart slutresultatet.
Du kavlar ut degen ungefär som när du bakar vanliga kanelbullar.
Du penslar på vit choklad, men ta inte allt för mycket, det behöver inte täcka hela ytan.
Vik sedan utbaket en gång så att vitchokladen så att säga ramas in.
Skär sedan i bitar så som bilden visar. Ni väljer själva hur stora katterna ska vara..
..själv valde jag lite större bitar, mellan ungefär 0,5cm - 1,5cm ca.
Rulla sedan ihop som en orm, och det är inte alltid man får ihop den skåra som blir där chokladen ligger (beroende på hur mycket choklad det är på den biten just då).
Forma dom och stoppa i russin om ni vill ha det. Lägg på plåt och låt sedan jäsa till dubbel storlek. Sedan pensla med uppvispat ägg och svisch in i ugnen i sisådär 8-10 minuter.
Slutresultatet!.
Katterna blir inte torra inuti, det är perfekt att baka med, och goda med :-D
tisdag 23 november 2010
måndag 22 november 2010
Ej gravidanpassad
Tur att Kärleken var med så att han fick vara den som sprang mest.
Kram.
p.s: Fick mitt schema nu för 8 veckor framåt. Fatta att jag fick precis allt jag hade önskat mig tidsmässigt.
Allt! Känns så bra.
lördag 20 november 2010
Pepparkaksbak
Blir dock inga hästar eller apor eller skor... men vi får se vart fantasin sätter gränsen.
I morrn är det söndag. Har väl inget speciellt planerat, får se om det blir å bus på nåt hus.
Ha det bra idag!
Kram.
fredag 19 november 2010
torsdag 18 november 2010
Pratat med samordnaren
Det var väldigt tacksamt, så bra att hon lyssnar och förstår.
Om det ändå fanns någon som kunde få Kärleken att förstå hur hans beteende ger för resultat.
Jag har inte förbisett honom alls, jag har gett han gåvor, fått han att känna sig speciell och älskad genom massager, lagad mat på bordet då han kommer hem osv. Jag har behandlat han som en prins.
På pappas årsdag valde han att åka hem till sig, trots att han visste vilken dag det var och hur ledsen jag var.
I måndags då jag ringde han på kvällen (jag trodde han skulle komma eftersom han var ledig på tisdagen) så grät jag och sa uttryckligen "Jag behöver dig här och trodde att du skulle komma".
Varpå han svarade: "ja men nu är det så här idag".
Fattar ni?... nu då jag bad honom så kommer han inte. Inte fan kan jag räkna med att han kommer finnas där för mig då det är tid för förlossning, då kommer jag inte att ha någon.
Han sa att vi skulle bo varannan vecka hos varandra tills Emilia fått dagisplats, och det första han gör då han flyttat var att säga "jag tycker inte om att vara på Tomtebo, det är så långt till jobbet och så drygt att kliva upp tidigt".
I tisdags förmiddag så satt jag öga mot öga hos honom och sa vad han hade sagt, och enligt han hade han inte sagt det bara för att göra mig glad utan han hade menat det, och jag sa till han att jag ville att han skulle göra den uppoffringen för oss, för bebisen för det var en sådan kort period det handlar om, det handlar inte ens om ett år.
Han log och tittade på mig som att han förstod det jag sa och att det var okej för han.
Nu är vi tillbaka på det stadie..tillbaka på ruta ett som vi började på då vi dejtade.
Han struntar i att ta ansvar och vill träffas då HAN föreslår det.
Vad gör jag för fel?
Varför ska jag behöva acceptera hans beteende och agerande?
Varför ska jag ensamt kämpa med att få han och förstå att han måste sluta vara egoistisk och hjälpa till?
Hur många gånger ska jag behöva säga åt honom att "jag bn ehöver ha dig här för jag mår dåligt?"
Han kommer ju ändå inte, han är inte den som kan offra sig att då hans tjej mår dåligt av värk och sånt ta bussen och komma över, nej antingen eller.
Till er som läser, jag börjar bli trött nu. Slutkörd mentalt. Ännu en relation där jag är själv!
:'(