Dagen efter kvällen före

Trött som en gnu är jag. Drack med L igår, riktigt kul hade vi. Men gud så jag surra.
Hade bestämt mig att utifall att vi skulle ut på krogen så tar jag högklackat. Sagt och gjort, kom till brandstationen (och mina föräldrar bor..ja man ser brandstationen från köksfönstret,grannar typ) då kände jag att jag tagit vatten över huvudet. Ont som *svordom* gjorde dom. men vill man va fin får man ju lida...pin.
Hur som helst..kommer till gamla tingshuset i stan och då kommer min räddare i nöden glidandes i sin raggarbil. Han stannade längs med vägen där jag gick och tittade frågande på mig om jag ville ha skjuts,,,,fick gå hem sen från L..har en del blödande sår på fötterna. Var lagomt rund under dom på väg hem så då kände jag inte av smärtan förrän idag :-S
Somnade 4 och vaknade 8 av dottern, men klev inte upp förrän 9 då jag såg en blondin sticka upp sitt söta huvud ovanför kanten på resesängen.

Emilia mår bra, riktigt trotsig och sådär härlig. Säger mer och mer ord nu, det är skoj.

Pappa fick ju sin 4de hjärtinfarkt natten mot fredag. Har fått pratat både med han och sköterskan, sköterskan sa att det var en väldigt kraftig infarkt denna gång, och så jäkla typiskt att det är besöksförbud. Jävla influensa..
Men det jag blir mest förbannad på är att morsan inte kunde klämma ur sig det förrän på fredag kväll då jag kom ner hit. Nästan 24 timmar efteråt. Den han fick sin infarkt för 3 veckor sedan så vart det samma sak och då sa jag att det spelar ingen roll när hon ringer så länge jag får reda på det. Det är ju ändå min pappa. Tycker inte att det är rätt av henne att höra av sig till mina andra syskon och inte till mig. Mig ska det alltid väntas med. Blir så förbannad. Vill ju veta vad som händer med pappa ju. Fattar hon inte det?


Har köpt något idag som är ganska dyrt och som jag hade åger över då jag betalade den, men samtidigt så har jag länge velat ha en sådan, och sen så lever man bara en gång också dessutom.

Nej idag har inte på det stora hela varit någon bra dag. Känt mig nedstämd och det enda..absolut enda jag riktigt längtat efter är en kram. Spelar som ingen roll av vem..en kram...en vänlig kram...en kram som säger mer än tusen ord. En sån där kram där man inte släpper taget på en gång. En kram som ger en styrka.