Är väl på tiden att man uppdaterar ett och annat. Har inte orkat, har legat sjuk större delen av veckan.
Haft mycket att fundera på i veckan.
Fick veta den 17/2 (pappas födelsedag) att jag är gravid. Att jag mot alla odds blivit gravid. Att jag blivit gravid då jag hela tiden fått höra att jag behöver hormonstimulerande preparat för att ens kunna få ägglossning.
Jag är gravid.... jag är gravid.
Jag har inte fattat det än. Idag gick det upp för mig då jag fick se på ultraljudet det lilla liv som lurar i min mage.
Jag har gråtit hela förmiddagen. Områdena runt mina ögon svider då man tar där, så pass mycket har jag gråtit idag.
Nu påbörjas den tyngsta resan hittills.
I morgon ska jag in till kvinnokliniken och få ett piller av sjuksköterskan som avslutar graviditeten.
Sedan ska jag på lördag slutföra det hela hemma då jag för upp 4 st slidpiller som ska stöta ut fostret.
Det är det absolut tyngsta beslutet som jag någonsin ha tagit. Men jag var tvungen.
Jag tänker inte komma med förklaring till varför, för det har ingen med att göra, jag vet att folk ändå inte kommer kunna hålla tyst om deras tycken och tankar.
Min kropp, mitt beslut.
Jag har alltid varit emot aborter som är gjorda av fel anledningar. Jag anser att jag har rätt till den här aborten. Jag vill inte göra den, tro mig, att vara gravid älskar jag. Men jag klarar inte av att gå igenom en graviditet och förlossning osv alldeles själv. Det går bara inte, det vore inte rättvist mot varken bebisen, Emilia eller mig själv.
Så.. nu vet ni. Nu kan ni sätta igång att döma.
Haft mycket att fundera på i veckan.
Fick veta den 17/2 (pappas födelsedag) att jag är gravid. Att jag mot alla odds blivit gravid. Att jag blivit gravid då jag hela tiden fått höra att jag behöver hormonstimulerande preparat för att ens kunna få ägglossning.
Jag är gravid.... jag är gravid.
Jag har inte fattat det än. Idag gick det upp för mig då jag fick se på ultraljudet det lilla liv som lurar i min mage.
Jag har gråtit hela förmiddagen. Områdena runt mina ögon svider då man tar där, så pass mycket har jag gråtit idag.
Nu påbörjas den tyngsta resan hittills.
I morgon ska jag in till kvinnokliniken och få ett piller av sjuksköterskan som avslutar graviditeten.
Sedan ska jag på lördag slutföra det hela hemma då jag för upp 4 st slidpiller som ska stöta ut fostret.
Det är det absolut tyngsta beslutet som jag någonsin ha tagit. Men jag var tvungen.
Jag tänker inte komma med förklaring till varför, för det har ingen med att göra, jag vet att folk ändå inte kommer kunna hålla tyst om deras tycken och tankar.
Min kropp, mitt beslut.
Jag har alltid varit emot aborter som är gjorda av fel anledningar. Jag anser att jag har rätt till den här aborten. Jag vill inte göra den, tro mig, att vara gravid älskar jag. Men jag klarar inte av att gå igenom en graviditet och förlossning osv alldeles själv. Det går bara inte, det vore inte rättvist mot varken bebisen, Emilia eller mig själv.
Så.. nu vet ni. Nu kan ni sätta igång att döma.
5 kommentarer:
Hej!
Jag dömer inte! Skickar bara en styrke-tröste-kram!/Sommarfröken
Börjar med att ge dig en STOR KRAM!
Ingen förutom du kunde göra detta val, ingen har rätt att döma dig, ingen kan nog förstå till fullo varför du valt att göra detta men det huvudsakliga är att du kommer leva vidare efter detta och även fast det kommer kännas jobbigt läänge så är detta rätt val för dig.
Jag har själv gjort en abort så jag vet vad du går igenom & vad du kommer gå igenom, det är inte lätt, inte ett lätt beslut att ta speciellt inte i din situation. Jag hoppas att du träffar någon efter detta och verkligen pratar om det, det gjorde inte jag & det resulterade i att jag mådde dåligt i månader, ja till och med år. Även fast jag var säker på att det var rätt val jag gjorde så behöver man prata, älta, gråta.
Massor med kramar & jag hoppas att det kommer gå bra i morgon.
Jag förstår ditt beslut helt och hållet!!!!
Vill bara ge dig en stor KRAM, för det finns inget i hela världen som kan göra det här lättare för dej. Men ett litet råd vill jag gärna ge, snälla tillåt dig att sörja!! Det är en sorg du ska igenom och där spelar orsaken ingen roll...
Tiden läker inte alla sår, och du kommer inte komma starkare ur det, det är bara hyckleri. MEN du kommer att överleva!
En stor KRAAAM!!!!!
KRAAAM
Bamsekramar till Dig, sköt om dig så gott du bra kan!//Lena
Vill bara ge dig en stor kram!
Skicka en kommentar