Tror ni inte att jag åkte dit. Skulle gå till en vårdtagare och pratade i telefon med demensteamet..pudersnön låg så nätt på marken så skiftningarna syntes inte.Tjong! så låg man där som en klubbad säl, landade på höften och hörde hur det knakade till i ryggen. Ska till sjukgymnasten på fredag, men frågan är om han kommer kunna fixa till något alls? Hittills har han sagt: "Javisst kan jag hjälpa dig, men risken är att då du kommer ut på parkeringen så har det gått tillbaka"...
Jag som kände mig okej i ryggen ändå.
Det tragikomiska är ju att då jag skulle gå tillbaka till lokalen våran så gled jag till på nästan samma ställe, och jag som tyckte att jag ändå svängt ut lite mer denna gång, men icke.
Fast denna gång så flög jag inte omkull...men klart det känns.
I morrn är jag ledig och hade hoppats på sovmorgon då jag inte ska vara hos barnmorskan förrän halv 11.
Nä då är det utskolningsmöte kl 7 på dagis.
Äckligt tidigt..det var den sovmorgonen...längtar till söndag, DÅ först får jag sovmorgon.
I morrn ska jag även till doktorn och se om jag får bli 50% sjukskrivning. Problemet ligger inte hos doktorn direkt...problemet är ju FK. Tänk att dom ska vara så förbannat tjuriga.
Nä ett toabesök och sedan försöka ta sig till bussen så man får komma hem och lägga sig en stund.
Kram till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar