Tack

Tack för tipsen om syskonvagn eller ej.
Jag frösöker ju vara ute mycket med vagnen, var det då Emilia var liten, sen då hon började på dagis och så började hon sova allt mindre i hemmavagnen. Sen så använda man mer cykelstolen på sommaren om man skulle ta sig någonstans eller bilen.. och på vintern använder man pulkan eller boben.
Jag ska nog testa ståbrädan först så får man se...
I slutändan kommer jag nog bli tvungen att skaffa en sån där ful cykelvagn..dom är säkert praktiska, men ack så fula.. men har man 2 barn sen så har man.

Jag vet, man får väl inte klaga, men ni vet ju hur jag är.
Nu har Kärleken blivit som förbytt, jag känner inte igen honom längre.
Han har blivit som en magnet.
Ända sen i lördags då han förhoppningsvis hade ångest över sitt dåliga fredagsbeteende så har han varit som en igel. Jag får inte vara ifred någonting nu.

Jag har vi flertalet tillfällen bett om att få vara själv, få vila och ha det tyst och lugnt omkring mig; främst nu då jag har en del sammandragningar. Dvs att jag också vill sova själv och att vi kunde ses kanske dagen efter eller så...
Men igår tog han nog priset.

När jag kom hem igår så låg jag i sängen och vila fram till 20 nånting.
Går upp på toa, det är mörkt i hela lägenheten förutom inne på toaletten...
När jag sitter där med mitt korsord så hör jag nåt litet ljud... men var som inte säker på om det var hos mig..eller vem det var.. när jag hör ett litet ljud till så var min första tanke "Shit, det är en inbrottstjuv!"...ljudet var så smygande...det lät inte som Kärleken.
Öppnar försiktigt toalettdörren där den stod på glänt och kikade ut, vart skrämd och skrek till.
Började gråta av chocken, jag var helt säker på att det var en tjuv...han brukar aldrig smyga..aldrig.
Vet inte om han trodde att jag skulle ha någon annan där, men summasumarum så fick jag även igår inte vara ifred.
Jag behöver andas. Han vet om att jag börjar ge upp, men inget blir ju bättre av att han tränger sig på så att säga. Jag behöver tid för mig själv just nu, men han lyssnar verkligen inte.
Han frågade om jag vart arg för att han kom och jag svarade att ja dels så vart jag arg för det och arg för att han skrämde mig så.
Sen så sa han:" ja du lät så bestämd i ditt sms om att du ville vara själv".

Ja kanske för att jag ville vara själv!
Ingenting går min väg. Jag får aldrig som jag vill i något fall, inte ens då jag vill vara själv i ett dygn får jag det.
Jag förstår inte vad som hänt med han.
Igår ville han till och md komma och hälsa på mig på mitt jobb...det har aldrig hänt förut, men det sa jag ifrån.. min lunch vill jag ha själv då jag jobbar.

Sa till 2 gånger igår att jag ville vara själv..sova själv (sover otroligt dåligt nu)...en natt var allt jag begärde, men jag får inte :-(

Igår då han kom så hade han köpt semlor och det resulterade ju inte i mer sömn direkt.. laktosen gav sig på mig.
Så mycket grädde...jisses vad ont jag hade.

Ibland funderar jag på om han spelar mig ett spratt denna man. Såhär att man ses var och varannan dag ville ju jag ha det förut..då var det han som flydde i panik vissa gånger, han som tog avstånd och månade verkligen om sin egen tid.
Är detta en fas? För jag vågar inte hoppas på för mycket.
Tänker hur det kommer bli till sommaren. Semestertider = festa-med-bästa-kompis-tider.
Hoppas han verkligen gör sina prioriteringar då.

Sen så är ju detta en vecka utan trollet. Varför kan han inte vara såhär även under hennes veckor? Då ser jag inte han så mycket så jag förstår inte varför han envisas med att tycka att det är så jobbigt. Klart hon är trotsig, men det är ju en fas man måste ta sig igenom.
Det kommer han ju även få göra med sitt eget barn sen. Då kan det ju vara bra lite övning redan nu.

Var till doktorn i tisdags och jag är sjukskriven 25% till och med sista mars denna gång, hoppas det håller tills dess. Kroppen mår långt ifrån bra och skulle egentligen behöva 50%, men fsk. Oddsen att inte bli godkänd är för stora. Doktorn sa att det är lättare att få låg sjukskrivning då dom ändå ser att man kan jobba till viss del.
Hade jag inte haft en lån på nästan 2000kr varje månad så hade jag inte brytt mig om fsk's hårda krav..då hade jag kunnat jobba 50% och tagit det lugnt, men som ensamstående dessutom så måste ju pengarna in till räkningarna, så är det ju bara.

Nä nu ska jag jobba vidare, hade lunch mellan 10-11 idag, inte så roligt, men men. Dagens samhälle.

kram!