Föräldrakurs + förtvivlad

I torsdags var det start för föräldrakursen.
Vi skulle vara 8 par, men igår vart vi 6 st. Får se om de andra dyker upp till nästa gång som är på tisdag.
Vet att jag inte behöver kursen, men ändå skönt att gå tycker jag.
Dom har förändrat den en del sen jag gick sist.
Däremot så hoppas jag den är lönande för Kärleken.
Träffade ett trevligt par där som vi fick bra kontakt med.

Alla kände igen Kärleken då han berättade vart han jobbade..då vart det "jaaa, tyckte väl att du kändes igen från något"...
Trist bara att Kärleken har så dåligt minne så han kommer heja på dom nästa gång för dom kommer heja först i affären, men han kommer inte komma ihåg från vart han känner igen dom från :-D
I torsdags besökte vi NTF också...bra med informationen faktiskt.

Lovade att jag skulle baka fika till nästa gång. Måste fundera på vad bara. Får också se vad som blir över efter kalaset på söndag.
Kalaset by the way, gud vad tösen längtar, för då kommer ju "Nasse"(Hasse).
Hon sa det att "Nasse" inte får äta någon tårta men festis skulle han få :-)

Var på möte med en socialsekreterare igår. Vi satt i närmare 2 timmar och pratade.
Bra att ha kort på hand så att säga.
Har även under denna vecka varit på möte med kvinnofridsmottagningen. Skönt att få någon att prata med som kan förklara att man inte är galen, som är mån om en då man är gravid.
Ska även boka in en tid med en annan... ja vi kallar det myndighet...trött nu..får aldrig chans att ladda upp för förlossningen mellan arbetspassen.

Igår så satt vi och diskuterade...det här han hade satt på minus-sidan gällande min ekonomi var att han tyckte att han skulle bli den som får stå för allt.
Han vill som inte förstå att då man är två i ett bo så delar man ju på saker, försökte förklara för honom att det kommer på ett sätt bli billigare eftersom man delar främst på hyran, elen och typ internet.
Men vet inte om det gick in.

Sen har han denna vecka tyckt att det varit jobbigt att komma till mig..efter jobbet vill han tydligen bara vara själv egentligen, inte se en ända människa...hur tänkte han om man bor ihop sen?
Han klagar på mina mat-tider att jag vill äta mellan 17-19 medans han vill äta mellan 19-21 och tyckte att han minsann gjort en stor uppoffring då.
Jag tycker 19-21 blir för sent..jag mår piss om jag äter för sent..och barnet då?
Det funkar ju inte.

Sen så fick jag ju veta det att jag minsann skulle få klara mig...dvs att inte förrän vårat gemensamma barn är i dagisålder så då.. alltså då vårat barn ska på dagis så kommer han självklart även ta med Emilia på dagis..han tänkte inte lämna henne hemma.
Men fram tills dess så är det mitt ansvar att kliva upp varje morgon med henne.
Även nu då jag har mer problem i kroppen och inte kan komma upp lika lätt.
"Jag har inte bett om att få bli 2 barnspappa!"

Jag satt på toa och bara grät. Han tänker inte hjälpa till med henne.
Och jag blir ledsen bara jag tänker på det nu också...jag kommer stå där själv, få dra det tyngsta lasset.
För tyvärr funkar jag som så att av det jag upplevt så om en man kommer in i en relation med barn så hjälper han ju oftast till, han behöver inte älska sitt/sina bonusbarn..men att hjälpa till och avlasta tycker jag är viktigt. Funkar det för han som kom in i en familj med 8 barn så ska det väl funka om en man kommer in där det finns ett barn?
Jag vet att trollet är mitt ansvar... men ska man för den sakens skull inte kunna hjälpa och avlasta mamman då?

Senaste 2 månaderna har han blivit så hård och kall. Det känns inge kul idag att vara på jobbet och veta att han är hemma med henne..men det är för att jag bett om det.
Inte för att han vill.
Det känns som om hans orättvisa beteende går ut över henne.
Bara för att han var tvungen att sluta med en sak så behandlar han mig/oss så orättvist.
Det är inte kul alltså. Och nu är ju den tiden då jag måste få lugn och ro omkring mig för att kunna orka med en förlossning. Kunna ladda upp.
Han straffar mig pga en sak.. han straffar mig för att jag ville ha en förebild för mina barn.

Det värsta är.....
det värsta är att jag sa upp min lägenhet i måndags... så nu har jag ingenting :'(
Ingen trygghet som backar upp mig.