Tandtroll

Idag har jag och Emilia varit till tandhygienisten för första gången för henne.

Hon var duktig mitt lilltroll..lite busig men gillade att ligga i stolen och gapade så snällt så hygienisten fick räkna alla tänderna.

Det såg så fint ut, litet överbett och hon rekommenderade mig att få henne att sluta med tutten.

Det blir ju inte så lätt kan jag säga.

Försök till både pott-träning och tuttavvänjning.

Stackars tös.

Ingenting är heligt för henne :-)

Förutom lejon då förstås.

Lämnade henne på dagis och fick träffa fröken Anna. Fick bilder av henne som Trollet målat och även en skiva fullsmockad med bilder på henne från att hon började och fram till nu.

Självklart kom tårarna...tänk att hon blivit så stor. Vart tar tiden vägen?

Det smärtar mig faktiskt att hon måste byta förskola.

Byta kompisar. Hoppas hon inte blir för otrygg bara.

Igår var vi på Bvc för viktkoll efter sjukdomsperioden hon hade.

Så säger trollet till sköterskan: - Kan du lyssna på mammas rygg?

Sköterskan: - Vill du att jag ska lyssna på mammas rygg, varför då?

Trollet: - mmm för mamma har ont i ryggen ofta.

Mina tårar sprutade..hon är alltid så omtänksam, främst nu då hon vet att jag inte har det så lätt.

Har oftast alltid haft något att bära på då vi kommer hem och jag har hämtat henne på dagis så då säger jag alltid "Idag kan inte mamma bära dig för mamma måste bära påsarna"

"Men mamma, vi kan hjälpas åt" får man alltid till svar då.

Igår tex hade jag en stol att bära på så den "fick" man hjälp med.

När vi kommit in och klätt av oss ytterkläderna så satte vi oss i soffan varpå hon säger

"men mamma, nu har dom glömt att fixa magen, bara din rygg" (hon fick följa med då jag skulle till sjukgymnasten, Äntligen by the way).

Brukar säga att jag har ont i magen då det egentligen är bäckenet jag har ont i...men tror inte hon skulle förstå det.

Usch, på måndag är det inskolning på nytt dagis som gäller.

Det blir ett dagis när amitt jobb i alla fall.

Men kommer ändå kännas konstigt, främst då hon fått så mycket vänner på avdelningen hon går på nu.

Jag hoppas hon inte ser mig som en dålig person som får henne att byta bort kompisarna.

Dessutom har jag inte vågat säga det än.

Vet inte hur.

Kärleken var lite plump i förrgår då han bara sa det rakt ut. I och för sig så tror jag inte hon förstod heller vad han sa...men känner att jag ändå vill vara den som säger det till henne.

Är så rädd för att hon ska känna att hon inte trivs.

Hon är ju ändå 3 år då hon ska börja på Tallen..

Självklart löjligt att jag känner oro men vill ju att hon ska må så underbart bra. Vill att hon ska trivas.

Hoppas hoppas.

Nä nu ska jag åka ner på stan...har ju inget bankomatkort ju så jag måste ta ut pengar för att kunna handla det sista till kalaset, sista som ska vara i tårtan.

Ta hand om er.

Kram!