Föll ännu en gång.

Föll i spiraltrappan idag med vagnen. Slog mig en del denna gång så jag ligger nu inne i lägenheten med Lovisa och gråter. Ledsen över all värk och ledsen över att ännu en fredag vara ensam hemma men guldklimpen. Det är ett udda familjeliv vi lever. Men det är tur att hans vänner får se mer av han på helgen än vad hans egen familj får. Jag vet vad folk har sagt, att jag får skylla mig själv som valt att leva med han. Och det är väl så. Man kan inte rå över vem man faller för. Nu är klockan snart 22 och han har inte kommit hem än. Jag har inte sett han sen vi sa god natt igår. Tycker det är så respektlöst hans beteende. Jag var så Jävla dum och trodde att få man fick barn så ville man umgås med sin nya familj. Lära känna sitt lilla barn och även avlasta modern då hon har bebisen hela dagen. Han har inte kommit hem än. Jag är så less på hur hänsynslös han är. Han träffar sina kompisar så ofta och har otroligt mycket egen tid nu sen vi flytta ihop. Men när ska familjen få tid då? Jag visste att det skulle bli så här, att vännerna skulle vinna denna "strid". Men trodde verkligen inte att dom skulle vinna över hans egen dotter. Återigen lever jag i en relation och känner mig mer ensam än någonsin. Det är så Jävla synd att hans vänner inte ser. Dom vill bara se han. Dom verkar inte vilja se han lyckas som en familjefar.