Onsdag

Onsdag idag. Inget planerat i vanlig ordning.
K är på jobbet och jag och minitrollet är hemma.
Tror jag måste börja med öroproppar.. när väl K tar nätter så blir det inte så tyst..första gången han tog nattpasset när vi började bo tillsammans så hörde jag inget för då däckade jag av total trötthet.. nu måste nog öronpropparna letas fram de gånger han tar henne. Känner mig som ett lik.
Eller så tror jag att jag måste be han gå ut med henne ur rummet... som sagt första gången funkade det ju att han tog hand om henne i samma rum för jag brukar kunna sålla bort ljudet.. men det går visst inte nu.
I fredags fick han sova i eget rum natten mot lördag utan oss för att förhoppningsvis få sova ut ordentligt och hade hoppats på att han skulle ta Lovisa natten mot söndag..det hände inte.. Så när jag lagt henne igen så sa jag till han "Jag lät dig sova själv i eget rum förra natten för att du skulle få sova ut någon gång, jag hade verkligen hoppats på att du skulle ta henne denna natt. Jag är verkligen besviken på att du inte tog henne denna natt när jag tagit henne hela veckan".
Han bad om ursäkt...

Han tog nattpasset mot måndag..jag hade sagt ifrån på det eftersom vi kommit överrens om det att mornar han börjar senare än 7 så ska han ta åtminstonde första nattvändan. Det var vi båda överrens om, för på det sättet så slipper han ta båda nattpassen på helgen de helger han är ledig.
Plus att jag då förhoppningsvis får sova lite mer för tack vare sömnbristen och på den bristande kommunikationen mellan oss då och då har gett mig en ordentlig depression.
Jag skulle ta nattpasset mot måndag .. tydligen hade jag sagt till honom att ta henne.. det har jag inget minne av. Han gjorde det ju.. men jag har ju inget minne av att jag bett han om det mitt i natten... skumt.

Igår kväll tog vi en promenad. Var skönt att få komma ut... även om vi befann oss på Umedalsområdet så var det skönt att få byta luft i lungorna.
Det var skönt att äntligen få komma ut tillsammans med honom. Det händer inte allt för ofta...eller alls..tillsammans åker vi bara till hans mamma eller pappa.
Vi har diskuterat det så många gånger..vi har bråkat om det...bråkat om att vi som hans familj aldrig får följa med på saker han gör utanför hemmet...vi behöver inte följa med jämt...men jag vill inte leva själv i en relation...vilket har känts som så ett bra tag nu. Vi gör saker var för sig, jag med barn/barnen och han själv.
Självklart kallar jag han för orättvis och ibland även för egoist. Han tänker oftast bara på det som funkar för honom...

Jag har aldrig sagt att han är dålig med barnen..då han är med barnen är han super... men det går till en viss gräns..det får inte bli för mycket för honom.

Vi har haft så otroligt många diskussioner de senaste veckorna..vet att första tiden med bebis är tuff... men trodde inte att det skulle bli så här tuff som det varit nu..vi har ju inte direkt arbetat med varandra...
Han har säkert brottats med många känslor och tankar gällande allt det här med samboskap och barn. Tanken var ju från början att vi skulle bo ihop innan bebisen kom så vi skulle komma in i rutiner...det hände ju inte..

Jag hoppas att efter senaste samtalet att han verkligen förstår nu... jag är hans stora kärlek säger han..så jag hoppas att han vill arbeta med mig för att få bort förhållandet från den sköra tråd som det hänger i till ett tjockt rep istället.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta... jag vet att ni tycker att jag gett han chans på chans.
Men sån är jag...jag ser det goda i människor och hoppas att jag inte blir utnyttjad som person.
Hoppet är det sista som överger en. Han har fantastiskt fina sidor... och jag ber till gudarna och hoppas på att jag får den hjälp jag behöver för att inte gå under och bli helt slutkörd mentalt.

Han säger själv att han insett att förhållandet är skört och att jag är nära på att lämna honom. Han säger att han förstår att hans beteende förstört mig mentalt..så nu hoppas jag bara att vi äntligen kan börja arbeta med varandra.

I torsdags kom Tant röd. Hade inte längtat efter det direkt. Först nästan en månad med blödningar och avslag..sen nästa blödning efter det... jaja nu börjar man känna sig som en människa igen... Hoppas att blekheten ger med sig.
Har sen en tid tillbaka börjat med rosenrot i hopp om att jag ska bli pigg utav det.
Funkade bra ett tag...vet inte om effekten börjat lägga sig nu.

Är ständigt sugen på jordgubbar..det är ju sommar..blir alltid så här då... ska bli intressant och se vad literpriset på jordgubbar kommer gå på om en vecka ;-)

Från och med måndag har K semester. Vi har som även detta år inget planerat. Förra året åkte vi till min syster så att dom skulle få träffas för första gången. Fast det var inget vi planerade allt för långt i förväg.

Skulle vara roligt och skönt att komma från stan...få annat att tänka på.. inte bara då vi ska ha barndop utan ... ja ni förstår vad jag menar.

Lovisa växer så hon knakar...vid senaste BVC-besöket vägde hon 5100gr och var 55 cm lång...Nästa BVC-besök är den 29de tror jag.

Har kommit i ordning ganska bra i lägenheten.
Har lådor kvar som jag inte riktigt vet vars dom grejorna ska få plats någonstans.
Har även en loppislåda som sakta håller på att fyllas...

nä nu vaknade Lovisa..vart ingen lång sovpaus denna gång heller... har tyvärr otroligt ont i kroppen efter att jag föll i spiraltrappen med barnvagnen så promenader försöker jag låta bli så gott det går... men Lovisa sover som bäst då så jag får se hur jag gör idag.
Skulle verkligen behöva en ryggmassage..har pratat med K om det ett par gånger, men den har aldrig blivit av så jag hoppas jag slipper vänta allt för länge.

Nä dax för blöjbyte.

Kram!