Lykligt slut

Ja igår var en lycklig dag. Började på morgonen.

Jo vänta, måste börja så här.

För en tid sedan så var det en viss person som inte bara kallade mig för psykobitch, han eller hon sa också att jag var psykiskt sjuk, att jag var bipolär och borde ta litium så att jag och folk i min omgivning kunde börja må bra nån gång.

Jag har även blivit kallad för paranoid utav en annan.

Jag satt en dag och funderade... vad kan jag göra åt detta?

Självklart kan man ignorera det hela då personen i fråga inte känner mig utan bildar sin egen uppfattning genom sms och denna blogg.

Personen ifråga gav mig en diagnos.

Så då tänkte jag.. baske mig.. jag går och gör en utredning för att se vad som är för fel på mig, för jag är då inte rädd för att undersöka saker.

För denna person ville inte tro på att jag har en del med mig i bagaget och att det format mig till den person jag är idag, utan han eller hon var helt på det klara vad jag hade.

Så igår kom svaren efter min utredning.

Han började mötet såhär; "Ja jag är ledsen Tina, men du är normalstörd".

"Tina, jag har gått igenom ditt provresultat där du utretts för adhd, aspberger, bipoläritet, ångest, depression, alkoholkonsumtion och..." (det sistnämnda kommer jag inte ihåg namnet på)

Jag kommer begära utskrift på min journal så jag kan se alla siffror framför mig, men han fortsatte som så:

" Du har inte adhd, du har defeinitivt inte aspbergers. Du har inte alkoholproblem. Du har ingen ångest..du är inte ens deprimerad.."

Jag: VA? är jag inte? och så skrattade jag.. Men jag känner mig deprimerad.

"Nej det är du inte, du kanske har varit förut, och om du är det nu så beror det ju på rådande situation som ensamstående med 2 små barn, men enligt resultatet är du inte det"

Och på resultatet av bipolär där man skulle ha 10 eller 12 så vart mitt resultat 0.

Så jag är inte det heller.

Så ni kanske förstår varför jag är så jäkla lycklig.

Nu ska jag och min underbara 3åring käka.

Ta hand om er.

Kram!