2 dagar kvar tills det är dax för mig att gå på mitt första möte på ASTA-mottagningen.
Känner att nerverna börjar ligga utanpå kroppen lite nu.
På torsdag börjar gruppterapin bestående av 6 kvinnor som blivit utsatta, antingen av våld eller blivit sexuellt utsatt på olika sätt.
På torsdag kommer jag att komma till den gamla delen av sjukhuset, öppna dörren, höra i hela den långa korridoren hur det smäller i dörren då den stängs.
Gå mina osäkra steg mot väntrummet där även de andra kvinnorna kommer att sitta.
Tillsammans kommer vi jobba med 2 psykologer som fram till och med november ska hjälpa oss att hjälpa oss själva.
Kan man säga så?
Bara vi själva kan göra jobbet däremot så är dom där för att vägleda oss i jobbet mot målet.
Vi kommer att hålla till i 2 olika lokaler.. Den verbala och den fysiska.
Vi kommer få göra övningar för att stärka kroppen.
Igår; måndag så var jag på väg att maila en av handledarna för att meddela att jag inte har någon barnvakt så att jag måste avboka. Precis då jag kommit in på mailprogrammet via mobilen så ringer min telefon i samma veva.
Det är Gunilla på socialförvaltningen.
Jag undrade om det jag hört stämde och om hon i sånna fall tagit tag i det.
Hon hade försökt men inte fått svar.
Jag berättade att jag var på väg att avboka det hela och hon sa att jag skulle vänta tills hon gjort dessa samtal.
Det gick väl ca en timme så ringde hon upp mig igen.
Hon hade goda nyheter.
Farmor och extrafarmor till Diamanten kommer att ta hand om henne.
Dom kommer ta varannan torsdag så att jag kan få göra detta.
En STOR sten lyftes från mina axlar i och med det samtalet.
TACK!
Jag är otroligt tacksam för att min diamant har sådana braiga farföräldrar.
Tack åter igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar