Det ringde för en liten stund sedan.
"Hej jag heter ...... och ringer från Lövgrens blommor. Vi har en blomleverans till dig".
Min haka hade åkt ner i golvet.
Då hade dom först leverans till min jobbadress, men eftersom jag är hemma med VAB idag så fick dom hemadressen.
Så under eftermiddagen kommer det blommor till mig.... vem 17 kan dom vara ifrån?
Har faktiskt svårt att tro att dom är från Kärleken...våra sms igår var inte så mjuka som dom brukar. Jahaja... ja man får vänta och se.
Emilia är magsjuk...och det enda hon får i sig är blåbärsoppa...kruxet är bara att den kommer efter en liten stund upp den med, inte allt, hon kräks inte så jättemycket...däremot så får jag inte i henne någon vätskeersättning alls :-(
Har till och med blandat ut ganska mycket lingondricka mot för originalreceptet... men hon vägrar, och hon vill inte dricka vatten, så vad gör jag???
måndag 31 januari 2011
söndag 30 januari 2011
Delad
Känner mig kluven över det som hände sent igår kväll.
Vet varken ut eller in. Allting är utanpå kroppen nu.
Snart ett sommarlov kvar nu..dvs 10 veckor tills bebis anländer.
Börjar längta och är samtidigt skitnervös.
Fick Emilia redan idag då hon var sjuk och hennes pappa hade körigt i morrn.
Lilltrollet har för första gången drabbats av magsjuka.
Hon har kräkts mycket hos hennes pappa.
Hos mig knappt någonting. Blåbärsoppa har jag fått i henne men vätskeersättningen går det sämre med. Hoppas hon får en lugn natt, hon behöver det.
Själv drabbades jag av förkylning då jag vaknade i morse.
Kändes mindre skoj då hon och jag låg under filt i soffan i kväll och frös.. man hade velat haft någon som fanns där för oss, och servade oss med blåbärsoppa.
Hittar inte febertermometern heller... fattar inte vart den tagit vägen..så går det så fort hon får tag i något..då kan det hamna vart som helst....åååh irriterande.
Nu får man ingen koll på hennes temp alls....hmm.. jaja
nä nu ska jag återvända till sängen
Kram!
Vet varken ut eller in. Allting är utanpå kroppen nu.
Snart ett sommarlov kvar nu..dvs 10 veckor tills bebis anländer.
Börjar längta och är samtidigt skitnervös.
Fick Emilia redan idag då hon var sjuk och hennes pappa hade körigt i morrn.
Lilltrollet har för första gången drabbats av magsjuka.
Hon har kräkts mycket hos hennes pappa.
Hos mig knappt någonting. Blåbärsoppa har jag fått i henne men vätskeersättningen går det sämre med. Hoppas hon får en lugn natt, hon behöver det.
Själv drabbades jag av förkylning då jag vaknade i morse.
Kändes mindre skoj då hon och jag låg under filt i soffan i kväll och frös.. man hade velat haft någon som fanns där för oss, och servade oss med blåbärsoppa.
Hittar inte febertermometern heller... fattar inte vart den tagit vägen..så går det så fort hon får tag i något..då kan det hamna vart som helst....åååh irriterande.
Nu får man ingen koll på hennes temp alls....hmm.. jaja
nä nu ska jag återvända till sängen
Kram!
onsdag 26 januari 2011
Glukoskontroll
Igår var jag på VC för glukoskontroll.
Hade vart fastande från måndagkväll.
Fastevärdet var 5,2.
Slutresultatet vart efter 2 timmar och 2 dl smaksatt glukos: 6,8.
Kanon!
Det är ju också en sak som jag alltid blir så fundersam över, varför ska man som kvinna inte få prata om det som man upplevt som bra?
Som igår tex, två kvinnor till hade tagit glukostjotafräsen. Och jag sa det att det inte var så farligt för det var ju smaksatt nu mot för tidigare..dessutom bara 2 dl. (i och för sig var det bara 2dl 2007 då jag väntade Emilia, dock inte smaksatt, men tyckte inte att det var så farligt ändå)..
Då fick jag kritik för att jag inte tyckte det var hemskt att dricka det.
Då jag hade fött Emilia 2008 så hade jag en bra förlossning, 5 timmar tog det allt som allt, tog bara sterila kvaddlar för Lustgasen vart jag så illamående utav så den gav jag upp ganska direkt. Tog inte EDA eller något annat trots att BM propsade på att jag borde ta det.
Jag hade en bra förlossning där jag öppnades fort, hon kom ut på 30 minuter och behövde sys 2-4 stygn bara.
Då jag var med att diskuterade detta i ett forum fick jag massiv kritik för att jag upplevde min förlossning som så lätt.
Varför är det så att en förlossning SKA göra ont, varför SKA glukostjotafräsen smaka äckligt?
Varför SKA allt överdrivas?
Ursäkta mig om min första förlossning var smidig. Ursäkta att det tog bara 5 timmar medans det tog kanske fler timmar för de andra.
Många människor som man hör sitta prata om hur rädd dom är för att föda barn osv, varför ska dom bara få höra skräckexemplen?
Även dom som påstås haft skräckförlossningar har ju fött barn igen...kanske inte var så hemska ändå?
Jag använde mig utav fåtalet Sterila Kvaddlar och fokuserade på min andning..att djupandas och fokusera på målet, precis som min BM sagt, och det funkade.
Kort och gått, varför ska bara det dåliga höras?
Varför får man kritik för att ha haft det bra..självklart är en förlossning individuell, men vi som haft bra förlossningar är väl inte sämre människor för det?
Nej hörrni, gaska upp er.
Allting blir bra i slutändan ändå.
Nej nu ska jag hem och fixa lite med räkningar som ska dras i morrn.
Ta hand om er.
Kram!
Hade vart fastande från måndagkväll.
Fastevärdet var 5,2.
Slutresultatet vart efter 2 timmar och 2 dl smaksatt glukos: 6,8.
Kanon!
Det är ju också en sak som jag alltid blir så fundersam över, varför ska man som kvinna inte få prata om det som man upplevt som bra?
Som igår tex, två kvinnor till hade tagit glukostjotafräsen. Och jag sa det att det inte var så farligt för det var ju smaksatt nu mot för tidigare..dessutom bara 2 dl. (i och för sig var det bara 2dl 2007 då jag väntade Emilia, dock inte smaksatt, men tyckte inte att det var så farligt ändå)..
Då fick jag kritik för att jag inte tyckte det var hemskt att dricka det.
Då jag hade fött Emilia 2008 så hade jag en bra förlossning, 5 timmar tog det allt som allt, tog bara sterila kvaddlar för Lustgasen vart jag så illamående utav så den gav jag upp ganska direkt. Tog inte EDA eller något annat trots att BM propsade på att jag borde ta det.
Jag hade en bra förlossning där jag öppnades fort, hon kom ut på 30 minuter och behövde sys 2-4 stygn bara.
Då jag var med att diskuterade detta i ett forum fick jag massiv kritik för att jag upplevde min förlossning som så lätt.
Varför är det så att en förlossning SKA göra ont, varför SKA glukostjotafräsen smaka äckligt?
Varför SKA allt överdrivas?
Ursäkta mig om min första förlossning var smidig. Ursäkta att det tog bara 5 timmar medans det tog kanske fler timmar för de andra.
Många människor som man hör sitta prata om hur rädd dom är för att föda barn osv, varför ska dom bara få höra skräckexemplen?
Även dom som påstås haft skräckförlossningar har ju fött barn igen...kanske inte var så hemska ändå?
Jag använde mig utav fåtalet Sterila Kvaddlar och fokuserade på min andning..att djupandas och fokusera på målet, precis som min BM sagt, och det funkade.
Kort och gått, varför ska bara det dåliga höras?
Varför får man kritik för att ha haft det bra..självklart är en förlossning individuell, men vi som haft bra förlossningar är väl inte sämre människor för det?
Nej hörrni, gaska upp er.
Allting blir bra i slutändan ändå.
Nej nu ska jag hem och fixa lite med räkningar som ska dras i morrn.
Ta hand om er.
Kram!
måndag 24 januari 2011
Potensgivarna
Igår läste jag ut denna bok; Potensgivarna.
Handlar om 2 systrar på 72 och 79 år som på ålderns höst startar en postorderfirma för att kunna få ihop pengar till ett dass inomhus.
Helt underbar bok, vilken humor och vilket oväntat slut.
Man satt och log hela boken igenom.
Ska genast köpa uppföljaren till denna och se vad systrarna tar sig för härnäst.
Idag är det ingen lilltrollsvecka. Lugna gatan, vilket är skönt kroppsligt. Har sån foglossning idag så jag hoppas på en lugn kväll.
Hade tänkt gå på café och läsa bok..men det ser ut nu som att det blir ändrade planer.
I morrn ska jag göra en glukosbelastning. Är ju i v 28 och då diabetes finns i släkten så är det bra att hålla lite koll.
Vägde mig i förrgår kväll, +10,7kg. Än så länge... säg den lycka som varar.
Ta hand om er.
Kram!
söndag 23 januari 2011
Jämnförelse
Jämnförelser önskades från då jag väntade Emilia till nu då jag väntar bebis nr 2
Gravid med Emilia i v 29+0
Gravid med bebis nr 2 i v 27+0Magen + datum
Den 21/1 såg det ut så här. Då gick jag in i V 27 + 0.Det börjar snart bli dax att dra igång en gissa-kön-och-datum-lista.
Men har ni gissningar redan nu så är det bara att hojta till.
BF 21 April (skärtorsdagen).
Kram!
Rådgivning
Jag tänkte på en sak.
Innan Kärleken åkte idag (han klarar sällan av att umgås hela helgen till och med måndag morgon utan åker alltid iväg) så sa han att han älskade mig och att jag var hans stora kärlek.
Jag svarade honom att kärlek är inte allt utan handlingar säger så mycket mer.
En god vän sa: att visa någon kärlek räcker ibland inte med att bara visa det med blickar och ord, utan handlingar säger så mycket mer.
Har tänkt mycket på det h*n sagt och sa då det i förmiddags till Kärleken, och han frågade mig hur han ska kunna visa det i handlingar.
Hade inte förväntat mig det svaret för jag tyckte det min vän sagt lät bra, men förstod som inte själv vad för slags handlingar det rör sig om.
Så puckat nog, blind som jag är i en relation.
Hur kan min vän ha menat när h*n sa att "handlingar säger så mycket mer!"?
Jag som var så självsäker i relationen..och nu är jag tillbaka i ett stadium där jag inte vet hur man gör...vågar inte göra något, vågar sällan ta initiativet till något etc.
Ganska ofta känns det som om han förtjänar någon annan.
Jag älskade verkligen tiden då jag var självsäker.
Jag har sagt till honom att jag tycker han trycker ner mig psykiskt. Att jag då vi tjafsar inte är värd något då han bråkar på det sätt han gör.
Han har sagt att han ska försöka bli bättre på att bråka och bli så att säga snällare så att jag inte blir så rädd för han som jag vissa gånger blivit.
Så jag får se hur det går.
Han är ständigt rädd för att bli kontrollerad och jag är rädd för att då det nu är mellan 13-15 veckor kvar att han inte kommer klara av att bo med någon annan än sig själv ju längre han drar ut på det här med ihop-flytt.
Vi ska snart till rådgivningen igen, knappt 14 dagar kvar och då vi kommer dit har inte ett skit gått framåt i relationen. Hon kommer slita i sitt hår känns det som :-S
Satt igår under frukosten och pratade om hur dyrt det är att leva...pikade honom att det är så mycket bättre då man bor två. Blir inte alls samma utgifter, man sparar mer och har chans att tex resa lite mer. Att kunna göra saker och veta att man har pengarna för det.
Vet inte om det gick in i han. Tror han mest kände sig obekväm och så.
Det har gått 8 dagar sedan "olyckan". Han har sagt att han vill flytta in med mig, men det är en handling som inte utvecklats...
Vet ni, jag är så trött på ordet kärlek och dess betydelse. Har märkt att man mest blir sviken.
Hans tråkiga handlingar har resulterat i osäkerhet, ovisshet och ensamhet för mig.
Det är ett helvete att vara förälskad, för det känns ibland som om det inte tas på allvar.
Det är ett helvete att vara förälskad i någon som behandlar en illa verbalt vid bråk, att inte kunna bråka (om man nu ska göra det) vuxet.
Ja, han är inte van vid förhållanden tänker ni, nä jag vet det jag med.
Jag får ständigt tänka på det då vi tjafsar.
Men det är ingen som rådgiver honom heller i hur man ska göra vid vissa situationer.
Han har väl inte de erfarenheterna så att han självmant fått lära sig i hur man agerar.
Vet ni, jag skulle vilja hoppa fallskärm, resa om så bara till Stockholm, vill kunna unna mig och den jag älskar en helg på hotell. Vill kunna resa till Ullared (ja kanske inte roligaste platsen, men man får se Sverige), vil åka på Kolmårdens djurpark utan sura miner.
Vill vandra hand i hand i solen och bara njuta av varandras sällskap.
Åka/gå någonstans och grilla en "varm" solig vinterdag.
Ja jag vill leva ett normalt förhållande. Ett förhållande där man vid detta laget hade flyttat ihop, inrett lägenheten tillsammans. Tapetserat om, monterat babysäng, somnat brevid sin partner varje kväll och vakna upp med Kärleken vid sin sida resten av sitt liv.
Att prata de där sista meningarna innan man säger orden "god natt, älskar dig".
Att känna varandra i stort sett utan och innan.
Att få känna sån enorm kärlek och glädje då ens partner kommer hem trött efter jobbet, att få kyssa denne och säga "Åh äntligen är du hemma!".
Lever jag i en fantasivärld?
Ja det är möjligt. Men är det så fel att jag vill ha en normal relation?
Jag lever hellre i en normal relation än i en fantasi!
Kram!
Innan Kärleken åkte idag (han klarar sällan av att umgås hela helgen till och med måndag morgon utan åker alltid iväg) så sa han att han älskade mig och att jag var hans stora kärlek.
Jag svarade honom att kärlek är inte allt utan handlingar säger så mycket mer.
En god vän sa: att visa någon kärlek räcker ibland inte med att bara visa det med blickar och ord, utan handlingar säger så mycket mer.
Har tänkt mycket på det h*n sagt och sa då det i förmiddags till Kärleken, och han frågade mig hur han ska kunna visa det i handlingar.
Hade inte förväntat mig det svaret för jag tyckte det min vän sagt lät bra, men förstod som inte själv vad för slags handlingar det rör sig om.
Så puckat nog, blind som jag är i en relation.
Hur kan min vän ha menat när h*n sa att "handlingar säger så mycket mer!"?
Jag som var så självsäker i relationen..och nu är jag tillbaka i ett stadium där jag inte vet hur man gör...vågar inte göra något, vågar sällan ta initiativet till något etc.
Ganska ofta känns det som om han förtjänar någon annan.
Jag älskade verkligen tiden då jag var självsäker.
Jag har sagt till honom att jag tycker han trycker ner mig psykiskt. Att jag då vi tjafsar inte är värd något då han bråkar på det sätt han gör.
Han har sagt att han ska försöka bli bättre på att bråka och bli så att säga snällare så att jag inte blir så rädd för han som jag vissa gånger blivit.
Så jag får se hur det går.
Han är ständigt rädd för att bli kontrollerad och jag är rädd för att då det nu är mellan 13-15 veckor kvar att han inte kommer klara av att bo med någon annan än sig själv ju längre han drar ut på det här med ihop-flytt.
Vi ska snart till rådgivningen igen, knappt 14 dagar kvar och då vi kommer dit har inte ett skit gått framåt i relationen. Hon kommer slita i sitt hår känns det som :-S
Satt igår under frukosten och pratade om hur dyrt det är att leva...pikade honom att det är så mycket bättre då man bor två. Blir inte alls samma utgifter, man sparar mer och har chans att tex resa lite mer. Att kunna göra saker och veta att man har pengarna för det.
Vet inte om det gick in i han. Tror han mest kände sig obekväm och så.
Det har gått 8 dagar sedan "olyckan". Han har sagt att han vill flytta in med mig, men det är en handling som inte utvecklats...
Vet ni, jag är så trött på ordet kärlek och dess betydelse. Har märkt att man mest blir sviken.
Hans tråkiga handlingar har resulterat i osäkerhet, ovisshet och ensamhet för mig.
Det är ett helvete att vara förälskad, för det känns ibland som om det inte tas på allvar.
Det är ett helvete att vara förälskad i någon som behandlar en illa verbalt vid bråk, att inte kunna bråka (om man nu ska göra det) vuxet.
Ja, han är inte van vid förhållanden tänker ni, nä jag vet det jag med.
Jag får ständigt tänka på det då vi tjafsar.
Men det är ingen som rådgiver honom heller i hur man ska göra vid vissa situationer.
Han har väl inte de erfarenheterna så att han självmant fått lära sig i hur man agerar.
Vet ni, jag skulle vilja hoppa fallskärm, resa om så bara till Stockholm, vill kunna unna mig och den jag älskar en helg på hotell. Vill kunna resa till Ullared (ja kanske inte roligaste platsen, men man får se Sverige), vil åka på Kolmårdens djurpark utan sura miner.
Vill vandra hand i hand i solen och bara njuta av varandras sällskap.
Åka/gå någonstans och grilla en "varm" solig vinterdag.
Ja jag vill leva ett normalt förhållande. Ett förhållande där man vid detta laget hade flyttat ihop, inrett lägenheten tillsammans. Tapetserat om, monterat babysäng, somnat brevid sin partner varje kväll och vakna upp med Kärleken vid sin sida resten av sitt liv.
Att prata de där sista meningarna innan man säger orden "god natt, älskar dig".
Att känna varandra i stort sett utan och innan.
Att få känna sån enorm kärlek och glädje då ens partner kommer hem trött efter jobbet, att få kyssa denne och säga "Åh äntligen är du hemma!".
Lever jag i en fantasivärld?
Ja det är möjligt. Men är det så fel att jag vill ha en normal relation?
Jag lever hellre i en normal relation än i en fantasi!
Kram!
onsdag 19 januari 2011
Bild-dag
Har mycket jag vill skriva om, men är så förbannat besviken så jag lägger ut lite egobilder istället.
Håll till godo.
Håll till godo.
söndag 16 januari 2011
Mentalt utmattad
Den här helgen går till historien.
Tyvärr får jag inte berätta varför. Men fick höra den sista lögnen från min särbo igår.
Eller snarare sanningen fick jag höra... den sista som han dolt under hela den tid vi setts.
Jag har aldrig gråtit så mycket...någonsin...mitt hjärta gick i tusen bitar.
Och igår kväll var vi på coop...hade han inte varit med mig så hade jag svimmat inne vid brödavdelningen... fick sådan hjärtklappning, magen bara vred om sig, andningen kändes mer ansträngd och tårarna kom.... knäna började vika sig...jag ville bara falla ihop där och då. Allt kändes hopplöst, ingen glädje i mitt liv, ständigt trampandes på hjärtat som nu har krossats.
Jag tog av mig ringen igår....för att sedan efter nån timme ta på mig den igen.
Jag kommer säkert få ångra detta, vara dum och tro på hans ord.
Men jag tror alltid gott om folk tills motsatsen är bevisad. Finns säkert hur mycket bevis som helst, men jag älskar ändå honom. Han säger själv att detta var den absolut sista lögnen.
Kan också vara den sista lögnen som sätter spiken i kistan? vem vet.
Han känner ju att hans samvete är rent nu.. men vad det verkligen värt det?
Jag känner mig ganska förvirrad som läget är nu, han vet om att han inte är förlåten på långa vägar.
Nu är frågan.. hur tar vi oss vidare från detta?
Hur ska jag verkligen kunna lita på honom?
Min tillit till honom är återigen förminskad..han säger att han är villig att kämpa för att återfå den och återfå mitt förtroende.
Det sägs att hoppet är det sista som överger en... och jag kanske är så förbannat dum som inte lämnade honom... men jag älskar honom. Han är min stora kärlek...hur ska jag lyckas lita på honom efter dessa lögner som han nu påstår är slut?
Tyvärr får jag inte berätta varför. Men fick höra den sista lögnen från min särbo igår.
Eller snarare sanningen fick jag höra... den sista som han dolt under hela den tid vi setts.
Jag har aldrig gråtit så mycket...någonsin...mitt hjärta gick i tusen bitar.
Och igår kväll var vi på coop...hade han inte varit med mig så hade jag svimmat inne vid brödavdelningen... fick sådan hjärtklappning, magen bara vred om sig, andningen kändes mer ansträngd och tårarna kom.... knäna började vika sig...jag ville bara falla ihop där och då. Allt kändes hopplöst, ingen glädje i mitt liv, ständigt trampandes på hjärtat som nu har krossats.
Jag tog av mig ringen igår....för att sedan efter nån timme ta på mig den igen.
Jag kommer säkert få ångra detta, vara dum och tro på hans ord.
Men jag tror alltid gott om folk tills motsatsen är bevisad. Finns säkert hur mycket bevis som helst, men jag älskar ändå honom. Han säger själv att detta var den absolut sista lögnen.
Kan också vara den sista lögnen som sätter spiken i kistan? vem vet.
Han känner ju att hans samvete är rent nu.. men vad det verkligen värt det?
Jag känner mig ganska förvirrad som läget är nu, han vet om att han inte är förlåten på långa vägar.
Nu är frågan.. hur tar vi oss vidare från detta?
Hur ska jag verkligen kunna lita på honom?
Min tillit till honom är återigen förminskad..han säger att han är villig att kämpa för att återfå den och återfå mitt förtroende.
Det sägs att hoppet är det sista som överger en... och jag kanske är så förbannat dum som inte lämnade honom... men jag älskar honom. Han är min stora kärlek...hur ska jag lyckas lita på honom efter dessa lögner som han nu påstår är slut?
tisdag 11 januari 2011
Sjukskriven
Jahaja, då har jag varit hos Dr Senap :) på eftermiddagen, fick en akuttid.
Är nu sjukskriven 25% i ca en månad från och med i morgon.
Så nu är det massa papper som skall skickas in till "härliga" försäkringskassan, som jag har längtat...NOT!
Pengarna från försäkringakassan kommer väl anlända lagomt till då bebisen är säkert 2 månader eller något sådant.
Så chefen fick kopior på papperna och skulle gå upp och ändra det nylagda schemat.
Har jag tur så räcker det med Citodonet och ett sånt här bälte över höfterna sedan (man lever ju på hoppet).. jag jobbade till v 36 med Emilia i magen, jag tänker inte vika mig under det; om inte min kropp säger ifrån alldeles förstås.
Min arbetsplats är ganska lämplig men samtidigt olämplig. Olämplig på så sätt att det är ett vårdjobb, lämplig att det är väldigt få tunga lyft. Så vi får se hur det går.
Kruxet är att det där bältet inte hjälpte då jag väntade Emilia, så jag har inga förhoppningar på att det kommer hjälpa denna gång heller.
Träffade en kollega på apoteket innan som sa det "gråt, gråt som du aldrig gråtit förut, du ska vara heltidssjukskriven, annars slår jag dig i huvudet med en gummiklubba så du får gråta:)".
Doktorn ville sjukskriva mig 50%, men jag själv (dumt eller ej) bad om 25% enbart för jag älskar mitt jobb, det är det mest sociala jag har just nu + underbara kollegor och underbara vårdtagare.
Vi får se hur det går.
Nej nu ska jag ner på stan och köpa bok.
Ta hand om er.
Kram
Är nu sjukskriven 25% i ca en månad från och med i morgon.
Så nu är det massa papper som skall skickas in till "härliga" försäkringskassan, som jag har längtat...NOT!
Pengarna från försäkringakassan kommer väl anlända lagomt till då bebisen är säkert 2 månader eller något sådant.
Så chefen fick kopior på papperna och skulle gå upp och ändra det nylagda schemat.
Har jag tur så räcker det med Citodonet och ett sånt här bälte över höfterna sedan (man lever ju på hoppet).. jag jobbade till v 36 med Emilia i magen, jag tänker inte vika mig under det; om inte min kropp säger ifrån alldeles förstås.
Min arbetsplats är ganska lämplig men samtidigt olämplig. Olämplig på så sätt att det är ett vårdjobb, lämplig att det är väldigt få tunga lyft. Så vi får se hur det går.
Kruxet är att det där bältet inte hjälpte då jag väntade Emilia, så jag har inga förhoppningar på att det kommer hjälpa denna gång heller.
Träffade en kollega på apoteket innan som sa det "gråt, gråt som du aldrig gråtit förut, du ska vara heltidssjukskriven, annars slår jag dig i huvudet med en gummiklubba så du får gråta:)".
Doktorn ville sjukskriva mig 50%, men jag själv (dumt eller ej) bad om 25% enbart för jag älskar mitt jobb, det är det mest sociala jag har just nu + underbara kollegor och underbara vårdtagare.
Vi får se hur det går.
Nej nu ska jag ner på stan och köpa bok.
Ta hand om er.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)