Rådgivning

Jag tänkte på en sak.
Innan Kärleken åkte idag (han klarar sällan av att umgås hela helgen till och med måndag morgon utan åker alltid iväg) så sa han att han älskade mig och att jag var hans stora kärlek.
Jag svarade honom att kärlek är inte allt utan handlingar säger så mycket mer.

En god vän sa: att visa någon kärlek räcker ibland inte med att bara visa det med blickar och ord, utan handlingar säger så mycket mer.

Har tänkt mycket på det h*n sagt och sa då det i förmiddags till Kärleken, och han frågade mig hur han ska kunna visa det i handlingar.
Hade inte förväntat mig det svaret för jag tyckte det min vän sagt lät bra, men förstod som inte själv vad för slags handlingar det rör sig om.

Så puckat nog, blind som jag är i en relation.
Hur kan min vän ha menat när h*n sa att "handlingar säger så mycket mer!"?

Jag som var så självsäker i relationen..och nu är jag tillbaka i ett stadium där jag inte vet hur man gör...vågar inte göra något, vågar sällan ta initiativet till något etc.
Ganska ofta känns det som om han förtjänar någon annan.
Jag älskade verkligen tiden då jag var självsäker.

Jag har sagt till honom att jag tycker han trycker ner mig psykiskt. Att jag då vi tjafsar inte är värd något då han bråkar på det sätt han gör.
Han har sagt att han ska försöka bli bättre på att bråka och bli så att säga snällare så att jag inte blir så rädd för han som jag vissa gånger blivit.
Så jag får se hur det går.

Han är ständigt rädd för att bli kontrollerad och jag är rädd för att då det nu är mellan 13-15 veckor kvar att han inte kommer klara av att bo med någon annan än sig själv ju längre han drar ut på det här med ihop-flytt.
Vi ska snart till rådgivningen igen, knappt 14 dagar kvar och då vi kommer dit har inte ett skit gått framåt i relationen. Hon kommer slita i sitt hår känns det som :-S

Satt igår under frukosten och pratade om hur dyrt det är att leva...pikade honom att det är så mycket bättre då man bor två. Blir inte alls samma utgifter, man sparar mer och har chans att tex resa lite mer. Att kunna göra saker och veta att man har pengarna för det.
Vet inte om det gick in i han. Tror han mest kände sig obekväm och så.

Det har gått 8 dagar sedan "olyckan". Han har sagt att han vill flytta in med mig, men det är en handling som inte utvecklats...

Vet ni, jag är så trött på ordet kärlek och dess betydelse. Har märkt att man mest blir sviken.
Hans tråkiga handlingar har resulterat i osäkerhet, ovisshet och ensamhet för mig.
Det är ett helvete att vara förälskad, för det känns ibland som om det inte tas på allvar.
Det är ett helvete att vara förälskad i någon som behandlar en illa verbalt vid bråk, att inte kunna bråka (om man nu ska göra det) vuxet.
Ja, han är inte van vid förhållanden tänker ni, nä jag vet det jag med.
Jag får ständigt tänka på det då vi tjafsar.
Men det är ingen som rådgiver honom heller i hur man ska göra vid vissa situationer.
Han har väl inte de erfarenheterna så att han självmant fått lära sig i hur man agerar.

Vet ni, jag skulle vilja hoppa fallskärm, resa om så bara till Stockholm, vill kunna unna mig och den jag älskar en helg på hotell. Vill kunna resa till Ullared (ja kanske inte roligaste platsen, men man får se Sverige), vil åka på Kolmårdens djurpark utan sura miner.
Vill vandra hand i hand i solen och bara njuta av varandras sällskap.
Åka/gå någonstans och grilla en "varm" solig vinterdag.

Ja jag vill leva ett normalt förhållande. Ett förhållande där man vid detta laget hade flyttat ihop, inrett lägenheten tillsammans. Tapetserat om, monterat babysäng, somnat brevid sin partner varje kväll och vakna upp med Kärleken vid sin sida resten av sitt liv.
Att prata de där sista meningarna innan man säger orden "god natt, älskar dig".
Att känna varandra i stort sett utan och innan.
Att få känna sån enorm kärlek och glädje då ens partner kommer hem trött efter jobbet, att få kyssa denne och säga "Åh äntligen är du hemma!".
Lever jag i en fantasivärld?
Ja det är möjligt. Men är det så fel att jag vill ha en normal relation?
Jag lever hellre i en normal relation än i en fantasi!

Kram!