dom var bara kids
men gifte sig ändå
på flygplatsen
och flög till krakow
och det var så mycket
som var sorgligt med den trippen
för han älskade henne inte
och hon märkte inget
badabapapa bapadapa
badabapapa bapadapa
och hennes nye kärlek
bände ner honom så lätt inför henne
utan att ens känna till den unge Werthers lidande
och det var första gången
han fick stryk av en främling
och hur skulle han kunna hålla tillbaka tårarna
badabapapa bapadapa
badabapapa bapadapa
och han fick resterna av Magdalena
när hon blitt dumpad av Ola
dom var snart i slutet av Casablanca
i den scenen han växte upp i
och precis så lämna han henne
på en dammig väg under ett träd
det var den sista gången han såg henne
man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
han somnade bakom
sina nya solglasögon
och han drömde att han inte behövde nån
och när han vakna
satt en lapp i hans panna
"Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa"
jag var tvungen att förändra nånting
du hade just lämnat mig
jag vakna upp och höll om en dunk gin
men i drömmen jag just drömt höll jag om dig
och jag såg min ungdom
trampa gasen i botten
och sen köra rakt in i en bergvägg
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste
man måste
man måste dö några gånger innan man kan leva
innan man kan leva.
söndag 3 juni 2012
Det här är min tid
Tåls att läsas igen!
Jag har under ett tag (ett spann på ett par dagar) funderat över ordet sorg.
Vad är sorg för er?
Vad är sorg för mig?
Det finns olika sorters sorg, kan vara en sorg som kommer efter en förlust i en viktig fotbollsmatch, sorg som kommer då man blivit varslad, sorg som uppkommer då man förlorat en vän, syskon eller livskamrat.
Den sista frasen kommer jag att röra vid i detta inlägg.
Jag har genomgått sorg många gånger.
Genomgått många besvikelser flertalet gånger.
Och varje gång hamnar man i chock.
Man ifrågasätter sig själv otroligt mycket även fast vänner och familj för fram det positiva i sorgen.
Men just då vill man ju såklart inte lyssna.
Man är uppe i varv, uppe i tankegången som kanske inte är den rätta just då.
Ibland kan man trots sorg sysselsätta sig maximalt för att slippa grubbla, älta, älska, slippa ta ansvar.
Slippa känna, förneka konsekvenserna av sitt eget agerande.
Undviker in i det längsta att ändra sina vanor och sitt beteendemönster(Ingen ska någonsin få ändra på mig...eller? Är det så farligt egentligen?).
Men ibland.... ibland får man pyspunka.
Från att gå ifrån det läge där du som person kan berätta "lättsamt" över den sorg du känner, alla känslor och alla tankar till att komma hem och helt tappa drivkraften.
Även fast man vet exakt vad man behöver göra och i vilken ordning så rullar det ändå inte på av sig själv som det annars kanske gör.
Ibland kan det ta flera timmar innan man får tummen ur och sätter igång. Man sitter smått apatisk på golvet.
Inför varje syssla så måste man veva igång sig och farten tappar man ju direkt när man är klar.
Då får man börja veva igen.
Jag känner sig så jäkla ineffektiv.
Man kan komma på sig själv sittandes där mitt på golvet, tänkandes; "Egentligen skulle jag behöva baka bröd så det finns till frukost i helgen", och ändå sätter man inte igång!
Man skjuter på saker, även de saker man faktiskt vill göra.
Man hamnar framför datorn och slösurfar; följer länkar och planlöst surfa runt för att för stunden (några timmar senare) undvika det i slutändan det oundvikliga.
Man sitter med mobilen och wordfeudar, draw thisar eller sms:ar om allt annat som är så mycket roligare än just det man borde ta tag i.
I går
hade vi en 10 minuters fika på gruppterapin och då kommer en av de
andra kvinnorna med målet inställt på mig och sätter sig på den röda
plyschbeklädda stolen bredvid mig.
Hon lägger ifrån sig två kex och en kaka, ställer ner sin plastmugg med kaffe och säger
"Jag vill bara säga att jag tycker du är otroligt stark och gör det bra som är ensamstående mamma till två barn. Jag har en son på 3 år och jag får knappt ihop vardagen och allt vad det innebär med jobb, man och barn, fritid, trots och nu det här".
Jag har jättesvårt att ta positiv kritik.
Svårt att ta in då folk säger att jag gör något bra, eller att jag ser bra ut eller bara en sån enkel sak som att jag kanske lagat god mat.
Hur som helst...
När jag gick hos min kurator sa han en gång att man går igenom livet och upplever många kriser.
En kris kan bero på en plötslig förändring i våra liv, en avgörande eller ödesdiger händelse.
Vi hamnar i en situation där våra tidigare erfarenheter och vår förmåga till problemlösning kommer till korta eller inte fungerar för att vi ska klara av situationen.
Tex att bli förälder, att förlova dig, att gifta sig, att någon närstående dör, din relation tar slut eller du blir svårt sjuk. Alla dom är olika kriser.
Kris betyder förändring.
Något som händer alla.
Sorg är individuellt och följer inte något tydligt mönster eller process, såsom t.ex. hur man hanterar en akut kris. Det är mer som ett ”böljande flöde” – en känslomässig process som man inte äger makt att hantera på ett intellektuellt sätt. Men vanliga sorgreaktioner är välkända; en känsla av bedövning, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, oregelbunden sömn, förändrade matvanor och energiförlust.
Direkt efter en kris så sitter jag oftast apatisk i soffan eller inne på toaletten.
Gråter..ifrågasätter mig själv väldigt mycket; "vad gjorde jag för fel?" "Hur vart det så här?" och klassikern "Varför älskade han mig bara i medgång och inte i motgång?"
Man gråter ut totalt, tömmer sig själv på all vätska i kroppen (känns det som).
Det sitter oftast i mellan 1 timme - 12 timmar beroende på när på dygnet det skedde.
Efter mycket om och men ringer man till slut någon vän som man vet har båda fötterna på jorden som har orken att ta ner en själv.
Jag slutar äta, inte bara pga ekonomin utan pga Krisen.
A.k.a Chockfasen.
Sedan börjar man inse vad som skett. Den nya situationen blir ett med ens liv och reaktionen kan bli svår.
Man försöker hitta någon mening med det som skett och frågan "Varför?" upprepas gång på gång, också kallad för reaktionsfasen.
Försvarsmekanismer använder man oftast och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till "vardags" och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris.
Exempel på försvarsmekanismer är:
Undertryckande - man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad.
Regression - återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret.Jag tex har vid vissa tillfällen sagt "Tänk om det bara kunde finnas någon yrkesgrupp specialiserad på sådana här händelser som gick in och tog hand om allt så man kan få gråta färdigt i lugn och ro."
Förnekelse - en typ av bortträngning - "det här har inte hänt".
Projicering - någon annan beskylls för det som hänt.
Isolering av känslor - separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar.
Som jag skrev längre upp så får jag ofta höra att jag uppfattas av många som en klok och stark tjej.
Att dom aldrig kan föreställa sig de saker som jag råkat ut för.
Får ofta höra att mina resonemang, mina tankar och drömmar är väldigt förståndiga och normala.
Att det jag säger inte låter så tokigt.
Sedan efter mycket om och men så påbörjar man bearbetningen av sorgen.
Man accepterar det som hänt och kan till slut börja uppta tidigare intressen/aktiviteter igen.
Till sist kommer något som kallas för nyorientering, då klarar man av att sakta ta in sin sorg och förlust i sin livshistoria.
Man får ett ärr som lämnas kvar, och man börjar fungera i kontakten med andra och i livet utanför sin lilla bubbla igen.
Man kan måla upp en väldig fasad.
Verka mer stark än vad man är.
Insidan kan lida helvetets alla kval...
Medans utsidan bär ett leende och munnen uttalar orden "Det är okej" eller "Det är bra, hur är det med dig?"(man blir expert på att byta samtalsämne).
Jag har befunnit mig i min kris oerhört länge nu.
Den verkar aldrig upphöra riktigt.
Jag ifrågasätter mig själv väldigt mycket och har dessvärre kommit i ett "Värdelöshetsstadium".
Ska självklart inte lägga över allt på tidigare partner, men saker som sagts, antytts eller saker som projicerats över på mig har fått mig att känna mig värdelös.
Att känna att man är ensam i relationen hände två relationer på raken.
Att den andre partnern Aldrig kunde ta ansvar för sitt eget agerande.
Att den personen aldrig kunde se sin del av relationen och ta sitt ansvar utan jag skulle helst ta ansvar för 2.
Parrådgivning är en fantastisk händelse.
Har du svårt att kommunicera med din partner så är rådgivningen en inkörsport till något bättre.
Det kan lösa så många knutar som ni själva inte kan fixa utan hjälp.
Synd att vissa inte ger det chansen.
Vad vinner man i längden då?
Vi diskuterade på terapisamtalet i torsdags att det vi hade gemensamt var våra humörsvängningar, att vi tappade pedagogiken jämtemot våra barn om dom var busiga, trotsiga eller påhittiga.
Att vi tände till på 5 röda om något inte gick som vi ville (tex att tjata på barnet att det ska äta upp någon gång istället för att sitta och leka med maten).
Att man kunde skrika åt sin partner/make/sambo och samtidigt känna att "Men det borde han väl förstå varför jag vart arg på han? Vaddå, kan han inte läsa mina tankar?"
Och någon tog ut sina agressioner på hundarna (dock inte djurmisshandel om ni trodde det).
Jag anser som följande:
I en relation är man två, du är aldrig själv, i och för sig, är du schizofren är du aldrig ensam heller ;-).
Du väljer att leva tillsammans med en annan människa. Du väljer att älska denne No matter what!
För så är det ju, det vet vi ju alla hur det är i Nyförälskelsestadiet.
Fast man bara är ihop och inte gift så lovar man varandra egentligen samma saker som man lovar varandra på sin bröllopsdag.
Lite som när man var tonåring och hade sin första förälskelse...
Att älska varandra för resten av sina liv, i medgång och i motgång, i sjukdom och i hälsa.
Min kurator berättade det att då han och hans fru gifte sig (hon är psykolog) så lovade dom varandra att göra sitt bästa,något mer kunde dom ju inte göra.
Man kan väl åtminstone lova varandra att försöka, att alltid försöka kommunicera...med varandra!
Att försöka stötta, att stå kvar även då det blåser lite motvind.
Säg aldrig att du alltid ska älska personen i fråga.. säg inte orden om du inte vet vad dom faktiskt innebär.
Skaffa förståelse till varför en person beter sig på ett visst sätt, läs på, prata och försök förstå varandra och förstå hur ni ska bemöta varandra.
Du ska kunna ha kul med din partner men även våga ha tråkigt med personen ifråga.
Ni ska hitta en balans som funkar för just ER.
Störst av allt är kärleken, och i slutändan är det den som betyder något!
Kram och god natt.
Jag har under ett tag (ett spann på ett par dagar) funderat över ordet sorg.
Vad är sorg för er?
Vad är sorg för mig?
Det finns olika sorters sorg, kan vara en sorg som kommer efter en förlust i en viktig fotbollsmatch, sorg som kommer då man blivit varslad, sorg som uppkommer då man förlorat en vän, syskon eller livskamrat.
Den sista frasen kommer jag att röra vid i detta inlägg. Jag har genomgått sorg många gånger.
Genomgått många besvikelser flertalet gånger.
Och varje gång hamnar man i chock.
Man ifrågasätter sig själv otroligt mycket även fast vänner och familj för fram det positiva i sorgen.
Men just då vill man ju såklart inte lyssna.
Man är uppe i varv, uppe i tankegången som kanske inte är den rätta just då.
Ibland kan man trots sorg sysselsätta sig maximalt för att slippa grubbla, älta, älska, slippa ta ansvar.
Slippa känna, förneka konsekvenserna av sitt eget agerande.
Undviker in i det längsta att ändra sina vanor och sitt beteendemönster(Ingen ska någonsin få ändra på mig...eller? Är det så farligt egentligen?).
Men ibland.... ibland får man pyspunka.
Från att gå ifrån det läge där du som person kan berätta "lättsamt" över den sorg du känner, alla känslor och alla tankar till att komma hem och helt tappa drivkraften.
Även fast man vet exakt vad man behöver göra och i vilken ordning så rullar det ändå inte på av sig själv som det annars kanske gör.
Ibland kan det ta flera timmar innan man får tummen ur och sätter igång. Man sitter smått apatisk på golvet.
Inför varje syssla så måste man veva igång sig och farten tappar man ju direkt när man är klar.
Då får man börja veva igen.
Jag känner sig så jäkla ineffektiv.
Man kan komma på sig själv sittandes där mitt på golvet, tänkandes; "Egentligen skulle jag behöva baka bröd så det finns till frukost i helgen", och ändå sätter man inte igång!
Man skjuter på saker, även de saker man faktiskt vill göra.
Man hamnar framför datorn och slösurfar; följer länkar och planlöst surfa runt för att för stunden (några timmar senare) undvika det i slutändan det oundvikliga.
Man sitter med mobilen och wordfeudar, draw thisar eller sms:ar om allt annat som är så mycket roligare än just det man borde ta tag i.
I går
hade vi en 10 minuters fika på gruppterapin och då kommer en av de
andra kvinnorna med målet inställt på mig och sätter sig på den röda
plyschbeklädda stolen bredvid mig.Hon lägger ifrån sig två kex och en kaka, ställer ner sin plastmugg med kaffe och säger
"Jag vill bara säga att jag tycker du är otroligt stark och gör det bra som är ensamstående mamma till två barn. Jag har en son på 3 år och jag får knappt ihop vardagen och allt vad det innebär med jobb, man och barn, fritid, trots och nu det här".
Jag har jättesvårt att ta positiv kritik.
Svårt att ta in då folk säger att jag gör något bra, eller att jag ser bra ut eller bara en sån enkel sak som att jag kanske lagat god mat.
Hur som helst...
När jag gick hos min kurator sa han en gång att man går igenom livet och upplever många kriser.
En kris kan bero på en plötslig förändring i våra liv, en avgörande eller ödesdiger händelse.
Vi hamnar i en situation där våra tidigare erfarenheter och vår förmåga till problemlösning kommer till korta eller inte fungerar för att vi ska klara av situationen.
Tex att bli förälder, att förlova dig, att gifta sig, att någon närstående dör, din relation tar slut eller du blir svårt sjuk. Alla dom är olika kriser.
Kris betyder förändring.
Något som händer alla.
Sorg är individuellt och följer inte något tydligt mönster eller process, såsom t.ex. hur man hanterar en akut kris. Det är mer som ett ”böljande flöde” – en känslomässig process som man inte äger makt att hantera på ett intellektuellt sätt. Men vanliga sorgreaktioner är välkända; en känsla av bedövning, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, oregelbunden sömn, förändrade matvanor och energiförlust.
Direkt efter en kris så sitter jag oftast apatisk i soffan eller inne på toaletten.
Gråter..ifrågasätter mig själv väldigt mycket; "vad gjorde jag för fel?" "Hur vart det så här?" och klassikern "Varför älskade han mig bara i medgång och inte i motgång?"
Man gråter ut totalt, tömmer sig själv på all vätska i kroppen (känns det som).
Det sitter oftast i mellan 1 timme - 12 timmar beroende på när på dygnet det skedde.
Efter mycket om och men ringer man till slut någon vän som man vet har båda fötterna på jorden som har orken att ta ner en själv.
Jag slutar äta, inte bara pga ekonomin utan pga Krisen.
A.k.a Chockfasen.
Sedan börjar man inse vad som skett. Den nya situationen blir ett med ens liv och reaktionen kan bli svår.
Man försöker hitta någon mening med det som skett och frågan "Varför?" upprepas gång på gång, också kallad för reaktionsfasen.
Försvarsmekanismer använder man oftast och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till "vardags" och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris.
Exempel på försvarsmekanismer är:
Undertryckande - man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad.
Regression - återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret.Jag tex har vid vissa tillfällen sagt "Tänk om det bara kunde finnas någon yrkesgrupp specialiserad på sådana här händelser som gick in och tog hand om allt så man kan få gråta färdigt i lugn och ro."
Förnekelse - en typ av bortträngning - "det här har inte hänt".
Projicering - någon annan beskylls för det som hänt.
Isolering av känslor - separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar.
Som jag skrev längre upp så får jag ofta höra att jag uppfattas av många som en klok och stark tjej.
Att dom aldrig kan föreställa sig de saker som jag råkat ut för.
Får ofta höra att mina resonemang, mina tankar och drömmar är väldigt förståndiga och normala.
Att det jag säger inte låter så tokigt.
Sedan efter mycket om och men så påbörjar man bearbetningen av sorgen.
Man accepterar det som hänt och kan till slut börja uppta tidigare intressen/aktiviteter igen.
Till sist kommer något som kallas för nyorientering, då klarar man av att sakta ta in sin sorg och förlust i sin livshistoria.
Man får ett ärr som lämnas kvar, och man börjar fungera i kontakten med andra och i livet utanför sin lilla bubbla igen.
Man kan måla upp en väldig fasad.
Verka mer stark än vad man är.
Insidan kan lida helvetets alla kval...
Medans utsidan bär ett leende och munnen uttalar orden "Det är okej" eller "Det är bra, hur är det med dig?"(man blir expert på att byta samtalsämne).
Jag har befunnit mig i min kris oerhört länge nu.
Den verkar aldrig upphöra riktigt.
Jag ifrågasätter mig själv väldigt mycket och har dessvärre kommit i ett "Värdelöshetsstadium".
Ska självklart inte lägga över allt på tidigare partner, men saker som sagts, antytts eller saker som projicerats över på mig har fått mig att känna mig värdelös.
Att känna att man är ensam i relationen hände två relationer på raken.
Att den andre partnern Aldrig kunde ta ansvar för sitt eget agerande.
Att den personen aldrig kunde se sin del av relationen och ta sitt ansvar utan jag skulle helst ta ansvar för 2.
Parrådgivning är en fantastisk händelse.
Har du svårt att kommunicera med din partner så är rådgivningen en inkörsport till något bättre.
Det kan lösa så många knutar som ni själva inte kan fixa utan hjälp.
Synd att vissa inte ger det chansen.
Vad vinner man i längden då?
Vi diskuterade på terapisamtalet i torsdags att det vi hade gemensamt var våra humörsvängningar, att vi tappade pedagogiken jämtemot våra barn om dom var busiga, trotsiga eller påhittiga.
Att vi tände till på 5 röda om något inte gick som vi ville (tex att tjata på barnet att det ska äta upp någon gång istället för att sitta och leka med maten).
Att man kunde skrika åt sin partner/make/sambo och samtidigt känna att "Men det borde han väl förstå varför jag vart arg på han? Vaddå, kan han inte läsa mina tankar?"
Och någon tog ut sina agressioner på hundarna (dock inte djurmisshandel om ni trodde det).
Jag anser som följande:
I en relation är man två, du är aldrig själv, i och för sig, är du schizofren är du aldrig ensam heller ;-).
Du väljer att leva tillsammans med en annan människa. Du väljer att älska denne No matter what!
För så är det ju, det vet vi ju alla hur det är i Nyförälskelsestadiet.
Fast man bara är ihop och inte gift så lovar man varandra egentligen samma saker som man lovar varandra på sin bröllopsdag.
Lite som när man var tonåring och hade sin första förälskelse...
Att älska varandra för resten av sina liv, i medgång och i motgång, i sjukdom och i hälsa.
Min kurator berättade det att då han och hans fru gifte sig (hon är psykolog) så lovade dom varandra att göra sitt bästa,något mer kunde dom ju inte göra.
Man kan väl åtminstone lova varandra att försöka, att alltid försöka kommunicera...med varandra!
Att försöka stötta, att stå kvar även då det blåser lite motvind.
Säg aldrig att du alltid ska älska personen i fråga.. säg inte orden om du inte vet vad dom faktiskt innebär.
Skaffa förståelse till varför en person beter sig på ett visst sätt, läs på, prata och försök förstå varandra och förstå hur ni ska bemöta varandra.
Du ska kunna ha kul med din partner men även våga ha tråkigt med personen ifråga.
Ni ska hitta en balans som funkar för just ER.
Störst av allt är kärleken, och i slutändan är det den som betyder något!
Kram och god natt.
Man måste dö några gånger innan man kan leva
Söndagen börjar komma till sin ände.
Vilken spontan helg det vart.
Fantastiska tant Rosa kom ju upp igår vid 12.
Eftersom vila krävdes åkte vi hem och softade.
Regnet öste ner verkligen.
Fisen fick gå och vila och jag drog iväg för att handla kvällsmiddagen.
I spöregn och snålblåst.
Kommer hem igen och dyngsur, men det var det värt för jag fick nypa snygga K på kvantum.
Idag som det skulle regna så regnade det såklart inte.. lite lur på vädret tror jag,
Vi såg på film...fantastiska Oceans 11. Aldrig sett den förut, vilket mästerverk!
Jag hade tvättstugan samtidigt...
Vi käkade jordgubbar, glass och grädde till kvälls.
Lugn kväll gick till sitt slut.
Fick sms mitt i natta, lite drygt att vissa aldrig kan höra av sig tidigare på kvällen...
Morgonen efter, upp och frukosten intogs efter mycket om och men.
Sedan dusch och sedan vidare in mot stan på eftermiddagen för att då skulle tanten åka hem till sig igen.
Kort men trevlig vistelse.
Skönt med vuxet sällskap på en skitlördag.
Igår fick jag chips...äntligen salt!
Fantastiskt goda underbara chips, dessa var de godaste jag ätit på evigheter...
Härligt med nåt nytt.
Hänt mer då...?
Inte så mycket mer.
Min minsta dotter dock hittade någonting som jag måste börja gömma undan på ett annat ställe nu...hon såg lite väl lycklig ut då hon fann de...
Nä hörrni, det blev inte riktigt som man hade tänkt sig...
Man har så många funderingar på livet.
Framtiden.
Baktiden...eller dåtiden om det låter bättre.
Vet ni, det vore så fantastiskt skönt om man kunde få sluta tänka någon gång.
Inte dö alltså, utan slippa tänka på den som oroar en mest.
Slippa känna hur tarmarna ständigt är oroade.
Oroad över eventuella hårda ord.
Oroad över eventuella taskiga, hårda, oförstående, glädjedödande, ljugande sms.
Mina tarmar har betett sig väldigt konstigt dessa 7 dagar...måste kolla upp i läkarboken...
Säkert, garanterat stress, men vill dubbelkolla bara så det inte är cancer.
Är det något man lärt sig de senaste månaderna så kan man få cancer även fast man är under 40.
Just nu är det lite för tomt och tyst...
*Saknad*
Vilken spontan helg det vart.
Fantastiska tant Rosa kom ju upp igår vid 12.
Eftersom vila krävdes åkte vi hem och softade.
Regnet öste ner verkligen.
Fisen fick gå och vila och jag drog iväg för att handla kvällsmiddagen.
I spöregn och snålblåst.
Kommer hem igen och dyngsur, men det var det värt för jag fick nypa snygga K på kvantum.
Idag som det skulle regna så regnade det såklart inte.. lite lur på vädret tror jag,
Vi såg på film...fantastiska Oceans 11. Aldrig sett den förut, vilket mästerverk!Jag hade tvättstugan samtidigt...
Vi käkade jordgubbar, glass och grädde till kvälls.
Lugn kväll gick till sitt slut.
Fick sms mitt i natta, lite drygt att vissa aldrig kan höra av sig tidigare på kvällen...
Morgonen efter, upp och frukosten intogs efter mycket om och men.
Sedan dusch och sedan vidare in mot stan på eftermiddagen för att då skulle tanten åka hem till sig igen.
Kort men trevlig vistelse.
Skönt med vuxet sällskap på en skitlördag.
Igår fick jag chips...äntligen salt!
Fantastiskt goda underbara chips, dessa var de godaste jag ätit på evigheter...
Härligt med nåt nytt.
Hänt mer då...?
Inte så mycket mer.
Min minsta dotter dock hittade någonting som jag måste börja gömma undan på ett annat ställe nu...hon såg lite väl lycklig ut då hon fann de...
Nä hörrni, det blev inte riktigt som man hade tänkt sig...
Man har så många funderingar på livet.
Framtiden.
Baktiden...eller dåtiden om det låter bättre.
Vet ni, det vore så fantastiskt skönt om man kunde få sluta tänka någon gång.
Inte dö alltså, utan slippa tänka på den som oroar en mest.
Slippa känna hur tarmarna ständigt är oroade.
Oroad över eventuella hårda ord.
Oroad över eventuella taskiga, hårda, oförstående, glädjedödande, ljugande sms.
Mina tarmar har betett sig väldigt konstigt dessa 7 dagar...måste kolla upp i läkarboken...
Säkert, garanterat stress, men vill dubbelkolla bara så det inte är cancer.
Är det något man lärt sig de senaste månaderna så kan man få cancer även fast man är under 40.
Just nu är det lite för tomt och tyst...
*Saknad*
bra dag + gubberoende
God kväll gott folk.
Haft en bra dag som började med att jag mötte upp Åsa på busstationen.
Där satt hon och pratade med en tant
Som hade peaceörhängen precis som jag, fast hennes såg mer välanvända ut medans mina var fräsigt nygjorda.
Har cyklat i jävulsväder med snålblåst och motvind med ösregn på det till affären för kvällens middag.
Efterrätten bestod av lite glass, grädde och massvis med gubbar.
Nu ska här sovas.
Hoppas ni haft en bra kväll.
Kram och god natt.
fredag 1 juni 2012
Tanten kommer!! + skapande
Känner en sådan .. avsky kanske är ett starkt ord..men lördagar är värsta dagen för mig, den är så typiskt familjeförknippad..
Förknippad med familjelycka.
Följer man många personer på facebook så är det ständig lördagslycka för dom och deras familj.
"Fantastiska helg i stugan"
"Idag har vi haft riktigt familjemys"
och så vidare och så vidare.
Ja klart man blir lite lätt bitter, jag är ju väldigt bitter över hela situationen.
Hur livet vart, hur på nåt sätt besviken jag är på mig själv över att jag gick en viss väg.
Jag ångrar inte Lovisenfisen.
Hon är det bästa som hänt mig sedan Emilia kom.
Men det klart..tungt är det ju, och det är inte ett dugg synd om mig, vill bara att ni som läser, som har minst 2 barn ser på erat liv, antar att ni inte är ensamma själva utan har en partner/make/sambo som ni delar allt med.
Där ni har chansen att ta egen tid oftare än jag, där ni kompar ihop väldigt bra.
Där ni hjälps åt med barnen.
Och där ni har mor och farföräldrar som mer än gärna ta sig tid och vill vara med sina barnbarn, som man inte behöver truga med.
Jag hoppas ni är medvetna om hur bra ni ändå har det.
Var tacksamma..
Vi gör alla val i livet... jag valde inte det här livet.
Därav bitterheten... tro mig, jag om någon skulle mer än gärna vilja bli av med bitterheten..
Men det är apsvårt (mitt senaste uttryck)!
Jag som kvinna (män verkar inte drömma) bygger upp en illusion om hur livet kommer bli,
man bygger upp förväntningar, självklart förväntningar som var/är realistiska ändå.
Man drömmer om livet man kommer leva, vilka resor man kommer åka på, och hur fantastiskt kär och lycklig man kommer vara på vägen.
Jag saknar kärleken...saknar närheten (inte sex då, utan kramar i en famn som man får känna sig trygg i),
saknar någon att skratta tillsammans med, saknar någon att gråta tillsammans med, saknar någon jag får skriva kärleksfulla lappar till, saknar någon som tittar djupt in i mina ögon och som säger hur mycket hen älskar mig.
Saknar någon som kittlas, som vill skämta, busa, kolla på fotboll med mig.
Saknar någon som kommer hem efter jobbet och blir lycklig av att få komma hem till dukat bord.
Saknar någon jag kan få göra riktigt lycklig.
Saknar att få älska och att få bli älskad.
Saknar någon att dela livet med.
Saknar någon att träna med.
Saknar kärleken.....*suck*
Lördagar är så familjeknippade för att då är det ingen som har tid att ses, alla ska självklart vara med sina familjer eller vänner, det förstår jag...då ska dom komma i kapp med allt i familjen/vännerna som man kanske inte har möjlighet att göra på vardagen.
Jag fullkomligt hatar att vara själv på lördagar.
För då blir jag hela tiden påmind om det jag aldrig får.
Och jag vet, man är aldrig ensam när man har barn...
Men det är inte alltid ett barn kan tillfredsställa alla sociala behov...
Jag tycker det är så oerhört tråkigt att vara bitter, jag ville ju inte bli bitter som pappa var...och nu är jag ju där, för att jag inte kan släppa...att jag inte kan släppa besvikelsen över att livet inte vart som det var tänkt...
I slutändan är det just det som gör att jag är bitter....
Och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det...
Jag vill vara lycklig igen...Innerligt lycklig.
Det finns alltid dom som har det värre, finns dom som har cancer, finns dom som blir misshandlade av sin äkta hälft, finns dom som mobbas på sitt jobb eller mobbas på skolan.
Men just nu, så orkar jag inte tänka på alla andra...jag har nog mycket med att tänka på mig själv och på barnen.
Just nu saknar jag någon att visa all min uppskattning till.
Just nu saknar jag någon som jag kan få älska.
Jag har så mycket känslor inom mig som jag vill ge till någon..
Älskar att älska!
Så ikväll så ringde telefonen...Det var tant rosa.
Helt spontant har hon kommit på att hon ska åka upp till mig, till tant röd, i morgon med buss.
Och jag vart så lycklig att jag nästan ville börja gråta...sitter och gråter nu av lycka istället..och saknad.
Så i morgon kommer världens bästa Åsa upp...
Även om hon bara stannar ett dygn så kommer hon upp på veckans sämsta dag.
Äntligen!
Tack världens bästa Tant!
Passade på att skapa lite i veckan nu som varit.
Först en rosa kreation och sedan ett par röda peaceörhängen.
Vart väldigt nöjd!
Nej nu ska jag ta och lägga mig och rensa huvudet med lite korsord innan jag somnar för natten.
Ta hand om er, varandra och glöm inte att berätta för den person som är viktigast för dig hur mycket du älskar hen.
Kram!
Förknippad med familjelycka.
Följer man många personer på facebook så är det ständig lördagslycka för dom och deras familj.
"Fantastiska helg i stugan"
"Idag har vi haft riktigt familjemys"
och så vidare och så vidare.
Ja klart man blir lite lätt bitter, jag är ju väldigt bitter över hela situationen.
Hur livet vart, hur på nåt sätt besviken jag är på mig själv över att jag gick en viss väg.
Jag ångrar inte Lovisenfisen.
Hon är det bästa som hänt mig sedan Emilia kom.
Men det klart..tungt är det ju, och det är inte ett dugg synd om mig, vill bara att ni som läser, som har minst 2 barn ser på erat liv, antar att ni inte är ensamma själva utan har en partner/make/sambo som ni delar allt med.
Där ni har chansen att ta egen tid oftare än jag, där ni kompar ihop väldigt bra.
Där ni hjälps åt med barnen.
Och där ni har mor och farföräldrar som mer än gärna ta sig tid och vill vara med sina barnbarn, som man inte behöver truga med.
Jag hoppas ni är medvetna om hur bra ni ändå har det.
Var tacksamma..
Vi gör alla val i livet... jag valde inte det här livet.
Därav bitterheten... tro mig, jag om någon skulle mer än gärna vilja bli av med bitterheten..
Men det är apsvårt (mitt senaste uttryck)!
Jag som kvinna (män verkar inte drömma) bygger upp en illusion om hur livet kommer bli,
man bygger upp förväntningar, självklart förväntningar som var/är realistiska ändå.
Man drömmer om livet man kommer leva, vilka resor man kommer åka på, och hur fantastiskt kär och lycklig man kommer vara på vägen.
Jag saknar kärleken...saknar närheten (inte sex då, utan kramar i en famn som man får känna sig trygg i),
saknar någon att skratta tillsammans med, saknar någon att gråta tillsammans med, saknar någon jag får skriva kärleksfulla lappar till, saknar någon som tittar djupt in i mina ögon och som säger hur mycket hen älskar mig.
Saknar någon som kittlas, som vill skämta, busa, kolla på fotboll med mig.
Saknar någon som kommer hem efter jobbet och blir lycklig av att få komma hem till dukat bord.
Saknar någon jag kan få göra riktigt lycklig.
Saknar att få älska och att få bli älskad.
Saknar någon att dela livet med.
Saknar någon att träna med.
Saknar kärleken.....*suck*
Lördagar är så familjeknippade för att då är det ingen som har tid att ses, alla ska självklart vara med sina familjer eller vänner, det förstår jag...då ska dom komma i kapp med allt i familjen/vännerna som man kanske inte har möjlighet att göra på vardagen.
Jag fullkomligt hatar att vara själv på lördagar.För då blir jag hela tiden påmind om det jag aldrig får.
Och jag vet, man är aldrig ensam när man har barn...
Men det är inte alltid ett barn kan tillfredsställa alla sociala behov...
Jag tycker det är så oerhört tråkigt att vara bitter, jag ville ju inte bli bitter som pappa var...och nu är jag ju där, för att jag inte kan släppa...att jag inte kan släppa besvikelsen över att livet inte vart som det var tänkt...
I slutändan är det just det som gör att jag är bitter....
Och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det...
Jag vill vara lycklig igen...Innerligt lycklig.
Det finns alltid dom som har det värre, finns dom som har cancer, finns dom som blir misshandlade av sin äkta hälft, finns dom som mobbas på sitt jobb eller mobbas på skolan.
Men just nu, så orkar jag inte tänka på alla andra...jag har nog mycket med att tänka på mig själv och på barnen.
Just nu saknar jag någon att visa all min uppskattning till.
Just nu saknar jag någon som jag kan få älska.
Jag har så mycket känslor inom mig som jag vill ge till någon..
Älskar att älska!
Så ikväll så ringde telefonen...Det var tant rosa.
Helt spontant har hon kommit på att hon ska åka upp till mig, till tant röd, i morgon med buss.
Och jag vart så lycklig att jag nästan ville börja gråta...sitter och gråter nu av lycka istället..och saknad.
Så i morgon kommer världens bästa Åsa upp...
Även om hon bara stannar ett dygn så kommer hon upp på veckans sämsta dag.
Äntligen!
Tack världens bästa Tant!
Passade på att skapa lite i veckan nu som varit.Först en rosa kreation och sedan ett par röda peaceörhängen.
Vart väldigt nöjd!
Nej nu ska jag ta och lägga mig och rensa huvudet med lite korsord innan jag somnar för natten.
Ta hand om er, varandra och glöm inte att berätta för den person som är viktigast för dig hur mycket du älskar hen.
Kram!
onsdag 30 maj 2012
sopa
Blir så less på de som blir bortklemade hemma av sina föräldrar.
Har i nuläget ingen forskning i ryggen däremot år av egna erfarenheter istället.
Barn som blir bortklemade lär sig ju inte att ta ansvar. Om man hela tiden ursäktar deras beteende, sopar framför dom och att dom aldrig får veta när dom gjort fel Eller att man gång på gång ursäktar dennes beteende så lär dom sig aldrig Att ta ansvar för sig, sitt beteende eller att ta ansvar rent generellt över det som sker genom livet.
Dom finner alltid syndabockar att lägga över skulden på Då det antingen blir för jobbigt att måsta ta ansvaret för något man själv ställt till med, Eller för att dom tack vare deras egna föräldrars ivriga sopande Tror att dom slipper. "lägger jag bara över den här saken så slipper jag ta i tu med det, jag svär mig fri från allt." "Jag gör aldrig fel för det har jag fått lära mig..." Det bästa och sexigaste som finns är när folk tar ansvar.
Jag tar ansvar för att mina barn ska få den bästa uppväxten jag kan ge dom. Jag tar ansvar för mina blogginlägg, trots allt är det inlägg som kommer av mina upplevelser, mitt liv, mina funderingar!
Jag tar ansvar, gör du?
Har i nuläget ingen forskning i ryggen däremot år av egna erfarenheter istället.
Barn som blir bortklemade lär sig ju inte att ta ansvar. Om man hela tiden ursäktar deras beteende, sopar framför dom och att dom aldrig får veta när dom gjort fel Eller att man gång på gång ursäktar dennes beteende så lär dom sig aldrig Att ta ansvar för sig, sitt beteende eller att ta ansvar rent generellt över det som sker genom livet.
Dom finner alltid syndabockar att lägga över skulden på Då det antingen blir för jobbigt att måsta ta ansvaret för något man själv ställt till med, Eller för att dom tack vare deras egna föräldrars ivriga sopande Tror att dom slipper. "lägger jag bara över den här saken så slipper jag ta i tu med det, jag svär mig fri från allt." "Jag gör aldrig fel för det har jag fått lära mig..." Det bästa och sexigaste som finns är när folk tar ansvar.
Jag tar ansvar för att mina barn ska få den bästa uppväxten jag kan ge dom. Jag tar ansvar för mina blogginlägg, trots allt är det inlägg som kommer av mina upplevelser, mitt liv, mina funderingar!
Jag tar ansvar, gör du?
Stressad dag + positiva besked
Strulig tisdag.
Eller den började rätt okej, när diamantens pappa kom så gick jag ut till elljusspåret och sprang..försökte springa så mycket som möjligt, men knäna sa ifrån lite mer denna gång (röntgen på torsdag morgon äntligen!)
men jag gick raskt då inte knäna inte ville springa om vi säger så.
Kändes okej, jag får vara nöjd över dagens runda.
Springer hem (sprang större av delen hem rätt okej) och hoppar in i duschen på en gång, fanns ingen tid att förlora.
Duscha, deodorera sig, lufttorka lite mer, blåsa håret så man fick till det snyggt :)
Sminka sig och sedan klä sig..
Då dök problem nummer 1 upp.
Vart är handväskan?
Det är väl ändå ingen sak som diamanten ( a k a tjuvaktiga skatan) orkat gömma undan..det var ju ändå en stor sak jämfört med de andra grejorna hon norpat åt sig..som fortfarande inte kommit till rätta gott folk.
Funderar ibland på om hon inte tryckt i sig den där hårborsten och kabeln..
Hur som helst, går igenom lägenheten med rask takt och känner sakta men säkert hur pulsen börjar stiga och hjärtat slå fortare...
Kollar alla rum minst 4 gånger och till slut är paniken ett faktum.Jag är en sådan person att jag kan lätt förlägga vissa saker...glasögon och nycklar främst.
Till slut då paniken välkomnats i mitt huvud så kommer tårarna...
För då försökte jag minnas vad jag gjorde igår måndag..Jag mindes att jag, trollet, diamanten och KP gick i väg, jag mindes att handväskan följde med istället för skötväskan..
Men jag mindes Inte vart vi hade gått.
Lekparken?
Kan den ligga där?
Är den ens kvar i sånna fall?
Tårarna rann nedför kinden...stressen inträdde.
Det vart totalt blackout för mig, jag mindes ingenting, så jag går ut genom dörren och går mot KP.ns bil och sätter mig.
Och det första jag säger är " Jag hittar inte handväskan och jag minns inte vad vi gjorde igår!!"...
När jag blir så stressad så att jag glömmer saker, då vill jag inte riktigt vara mig själv.
Lite läskigt faktiskt att glömma nåt man inte borde glömma.
Hade inget av värde i den där handväskan, men det var själva grejen att den var förlagd nånstans och att inte minnas vart man faktiskt varit.
"Jag minns inte vad vi gjorde igår!!"..
Och Kp:n svarade "Vi var på öppna förskolan igår, tog du med dig den där ifrån?"
"Nej!"...hon körde dit, jag kände hur pulsen så sakta gick ner och kommer in på ÖF och frågar Bengt om dom hittat nån kvarglömd handväska..
"Den är på kontoret".
Då gick som luften ur en på nå vis.
Det har varit så otroligt mycket att tänka på dessa dagar så hjärnan får aldrig riktigt vila...
Man ska hela tiden tänka för fler än man själv.
Man ska fundera, oroa, älska, reda ut, gråta, funka och mycket mycket mer.
Man blir som lite lätt slut då.
Sen flöt resten av dagen på rätt okej.När vi kom ner på stan och parkerade på KP.ns jobb så gick vi in dit och kopierade ett papper, jag fick en cappuccino medans hon fixade kopian..sedan tog vi oss till närmaste brevlåda...
Haha KP, nu hamnade du på bloggen på bild ;)
Hon postade ett för mig viktigt kuvert.
Det ska vara inne senast torsdag så det var som på håret kan man säga...
Nu håller jag tummarna på ett bra besked!
Sedan vandrade vi runt i diverse butiker..Vi började med en liten lunch.
Inte den bästa, men då vet man det till nästa gång..den var billig i alla fall.
Testade lite kläder..har upptäckt att otroligt många plagg ser jättefina ut på galgen, även färgen gul har blivit lite mer min färg i och med hårfärgen och mina pigmentförändringar.Men det stora problemet jag har då jag testar kläder som ser så där fina ut på galgen är min byst...dom ryms inte i kläderna...lite drygt.
Tydligen ska man ha väldigt små bröst om man ska vara fin.
Sedan mot pärlstället så kp kunde införskaffa nya prylar och sedan efter att ha varit där så vart vi som sugna på nåt.
Det var inte jättevarmt idag, men min kp som har förton lager kläder på sig och jag som hade skinnjacka på mig så vart det otroligt varmt på pärlstället, luften stod som still.
Jag var sugen på nåt, men vad, vi gick till Café Göteborg och där tog jag mig en smoothie,
En med smak av banan och mango, små bitar av mango fanns där i och den var uppfriskande god..läskande på nåt sätt.
Och Café Göteborg är väldigt.. ja hur ska man beskriva det?
Deras uteservering är gudomlig varma dagar...
Saker och ting kanske kostar en del, men tro mig, man får otroligt mycket för pengarna.
Man kan inte bli annat än nöjd.
Jo i förmiddags innan jag hoppade in i duschen så möttes jag av denna för mig glada nyhet.
Jag har 800 gr kvar till den vikt jag hade innan jag vart gravid.
Delmål 1 kan man säga.
Fortfarande mycket vikt, det dryga är ju att mycket av det som är på magen har funnits där redan innan jag jag vart gravid med nummer ett så jag tror personligen att det kommer bli omöjligt att träna bort...
Det finns en intressant grej med min våg som jag länge funderat över.
När man ställer sig på vågen så visar den alltid ett resultat först..som denna gång visade den 79.0, för att sedan stanna på 79.2.
Dvs den hoppar alltid upp 2 steg. Aldrig ett steg, utan alltid 2.
Flummig våg, men nästa gång jag är på bvc ska jag låna vågen som finns där och jämföra...
Men känner mig glad, för prick 2 veckor sen vägde jag 80.4 så 1 kg på 2 veckor är helt okej det med ;)
Nu kör vi vidare!!
Kämpa Bylund!!
Nej nu måste jag ta och hoppa i säng... Symaskinen har jävlats hela kvällen och la ner det innan jag vart arg och lyssnade på lite Hellström för att få slappna av....
Har ju blivit ett stort fan av vitkål så det vart det till middag idag medans diamanten fick en matlåda...
Gött är det..och billigt..köpte mer vitkål idag på kvääntum så nu har jag middag och lunch hela veckan.
Nä gå och sov nu hörrni så snack vi i morrn igen.
Kram och good najt!
måndag 28 maj 2012
I'm going frugan!
BANANAS
Very interesting FACTS (info via Sweet Life)
"Never put bananas in the refrigerator.
This is interesting. After reading this, you'll never look at a banana in the same way again.
...
Bananas contain three natural sugars - sucrose, fructose and glucose combined with fiber. A banana gives an instant, sustained and substantial boost of energy.
Research has proven that just two bananas provide enough energy for a strenuous 90-minute workout. No wonder the banana is the number one fruit with the world's leading athletes.
But energy isn't the only way a banana can help us keep fit. It can also help overcome or prevent a substantial number of illnesses and conditions, making it a must to add to our daily diet.
DEPRESSION:
According to a recent survey undertaken by MIND amongst people suffering from depression, many felt much better after eating a banana. This is because bananas contain tryptophan, a type of protein that the body converts into serotonin, known to make you relax, improve your mood and generally make you feel happier.
PMS:
Forget the pills - eat a banana. The vitamin B6 it contains regulates blood glucose levels, which can affect your mood.
ANEMIA:
High in iron, bananas can stimulate the production of hemoglobin in the blood and so helps in cases of anemia.
BLOOD PRESSURE:
This unique tropical fruit is extremely high in potassium yet low in salt, making it perfect to beat blood pressure So much so, the US Food and Drug Administration has just allowed the banana industry to make official claims for the fruit's ability to reduce the risk of blood pressure and stroke.
BRAIN POWER:
200 students at a Twickenham (Middlesex) school ( England ) were helped through their exams this year by eating bananas at breakfast, break, and lunch in a bid to boost their brain power. Research has shown that the potassium-packed fruit can assist learning by making pupils more alert.
CONSTIPATION:
High in fiber, including bananas in the diet can help restore normal bowel action, helping to overcome the problem without resorting to laxatives.
HANGOVERS:
One of the quickest ways of curing a hangover is to make a banana milkshake, sweetened with honey. The banana calms the stomach and, with the help of the honey, builds up depleted blood sugar levels, while the almond milk soothes and re-hydrates your system.
HEARTBURN:
Bananas have a natural antacid effect in the body, so if you suffer from heartburn, try eating a banana for soothing relief.
MORNING SICKNESS:
Snacking on bananas between meals helps to keep blood sugar levels up and avoid morning sickness.
MOSQUITO BITES:
Before reaching for the insect bite cream, try rubbing the affected area with the inside of a banana skin. Many people find it amazingly successful at reducing swelling and irritation.
NERVES:
Bananas are high in B vitamins that help calm the nervous system..
Overweight and at work? Studies at the Institute of Psychology in Austria found pressure at work leads to gorging on comfort food like chocolate and chips. Looking at 5,000 hospital patients, researchers found the most obese were more likely to be in high-pressure jobs. The report concluded that, to avoid panic-induced food cravings, we need to control our blood sugar levels by snacking on high carbohydrate foods every two hours to keep levels steady.
ULCERS:
The banana is used as the dietary food against intestinal disorders because of its soft texture and smoothness. It is the only raw fruit that can be eaten without distress in over-chronicler cases. It also neutralizes over-acidity and reduces irritation by coating the lining of the stomach.
TEMPERATURE CONTROL:
Many other cultures see bananas as a 'cooling' fruit that can lower both the physical and emotional temperature of expectant mothers. In Thailand , for example, pregnant women eat bananas to ensure their baby is born with a cool temperature.
So, a banana really is a natural remedy for many ills. When you compare it to an apple, it has FOUR TIMES the protein, TWICE the carbohydrate, THREE TIMES the phosphorus, five times the vitamin A and iron, and twice the other vitamins and minerals.. It is also rich in potassium and is one of the best value foods around So maybe its time to change that well-known phrase so that we say, 'A BANANA a day keeps the doctor away!'
PASS IT ON TO YOUR FRIENDS...
PS: Bananas must be the reason monkeys are so happy all the time! I will add one here; want a quick shine on our shoes?? Take the INSIDE of the banana skin, and rub directly on the shoe...polish with dry cloth. Amazing fruit !!!"
Very interesting FACTS (info via Sweet Life)
"Never put bananas in the refrigerator.
This is interesting. After reading this, you'll never look at a banana in the same way again.
...
Bananas contain three natural sugars - sucrose, fructose and glucose combined with fiber. A banana gives an instant, sustained and substantial boost of energy.
Research has proven that just two bananas provide enough energy for a strenuous 90-minute workout. No wonder the banana is the number one fruit with the world's leading athletes.
But energy isn't the only way a banana can help us keep fit. It can also help overcome or prevent a substantial number of illnesses and conditions, making it a must to add to our daily diet.
DEPRESSION:
According to a recent survey undertaken by MIND amongst people suffering from depression, many felt much better after eating a banana. This is because bananas contain tryptophan, a type of protein that the body converts into serotonin, known to make you relax, improve your mood and generally make you feel happier.
PMS:
Forget the pills - eat a banana. The vitamin B6 it contains regulates blood glucose levels, which can affect your mood.
ANEMIA:
High in iron, bananas can stimulate the production of hemoglobin in the blood and so helps in cases of anemia.
BLOOD PRESSURE:
This unique tropical fruit is extremely high in potassium yet low in salt, making it perfect to beat blood pressure So much so, the US Food and Drug Administration has just allowed the banana industry to make official claims for the fruit's ability to reduce the risk of blood pressure and stroke.
BRAIN POWER:
200 students at a Twickenham (Middlesex) school ( England ) were helped through their exams this year by eating bananas at breakfast, break, and lunch in a bid to boost their brain power. Research has shown that the potassium-packed fruit can assist learning by making pupils more alert.
CONSTIPATION:
High in fiber, including bananas in the diet can help restore normal bowel action, helping to overcome the problem without resorting to laxatives.
HANGOVERS:
One of the quickest ways of curing a hangover is to make a banana milkshake, sweetened with honey. The banana calms the stomach and, with the help of the honey, builds up depleted blood sugar levels, while the almond milk soothes and re-hydrates your system.
HEARTBURN:
Bananas have a natural antacid effect in the body, so if you suffer from heartburn, try eating a banana for soothing relief.
MORNING SICKNESS:
Snacking on bananas between meals helps to keep blood sugar levels up and avoid morning sickness.
MOSQUITO BITES:
Before reaching for the insect bite cream, try rubbing the affected area with the inside of a banana skin. Many people find it amazingly successful at reducing swelling and irritation.
NERVES:
Bananas are high in B vitamins that help calm the nervous system..
Overweight and at work? Studies at the Institute of Psychology in Austria found pressure at work leads to gorging on comfort food like chocolate and chips. Looking at 5,000 hospital patients, researchers found the most obese were more likely to be in high-pressure jobs. The report concluded that, to avoid panic-induced food cravings, we need to control our blood sugar levels by snacking on high carbohydrate foods every two hours to keep levels steady.
ULCERS:
The banana is used as the dietary food against intestinal disorders because of its soft texture and smoothness. It is the only raw fruit that can be eaten without distress in over-chronicler cases. It also neutralizes over-acidity and reduces irritation by coating the lining of the stomach.
TEMPERATURE CONTROL:
Many other cultures see bananas as a 'cooling' fruit that can lower both the physical and emotional temperature of expectant mothers. In Thailand , for example, pregnant women eat bananas to ensure their baby is born with a cool temperature.
So, a banana really is a natural remedy for many ills. When you compare it to an apple, it has FOUR TIMES the protein, TWICE the carbohydrate, THREE TIMES the phosphorus, five times the vitamin A and iron, and twice the other vitamins and minerals.. It is also rich in potassium and is one of the best value foods around So maybe its time to change that well-known phrase so that we say, 'A BANANA a day keeps the doctor away!'
PASS IT ON TO YOUR FRIENDS...
PS: Bananas must be the reason monkeys are so happy all the time! I will add one here; want a quick shine on our shoes?? Take the INSIDE of the banana skin, and rub directly on the shoe...polish with dry cloth. Amazing fruit !!!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)