Check

Julklappslistan(det rör på sig):

Morsan:
Robert:
Kärleken: Check!
Oscar: Delvis check.
Lilltrollet: Check!
Louise:
Åsa:

snart så...

sakta men säkert

börjar mitt hjärta och min själ att ge upp.

Lussebullsreceptet med Vit choklad

• Ugnstemp: 250 grader, Varmluft: 200 grader.

50 g margarin eller smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1 tsk salt
2 tsk socker
ca 1,5 liter vetemjöl
2 påsar saffran som du stöter med en sockerbit.

125 g margarin eller smör
1 ½ dl socker
1 ägg

Pensling/garnering:
1 ägg, russin och vit choklad(100g till enkel sats, 200 till dubbel).

• Smält matfettet och häll i mjölken. Ljumma degspadet tills det är 37 grader (fingervarmt).
• Smula ner jästen i degbunken. Häll i lite av degspadet och rör om tills jästen är upplöst. Tillsätt resten av degspadet, saltet, sockret och det mesta av mjölet.
• Arbeta degen för hand eller i maskin tills den släpper bunkens kanter. Strö på lite mjöl och låt degen jäsa övertäckt till dubbel storlek eller i ca 45 minuter.
• Stöt under tiden saffranet med en sockerbit i en mortel.
• Rör mafettet poröst med sockret. Tillsätt saffranet och ägget.
• Arbeta in "saffranssmeten" i den uppjästa degen i bunken. Tillsätt resten av mjölet, men spar lite till utbakningen.
• Börja smält den vita chokladen så den är klar till utbakningen.
• Häll upp degen på mjölat bakbord eller arbetsbänk och knåda in resten av mjölet .

Nu följer lite bilder på hur jag fått in den vita chokladen i katterna och såklart slutresultatet.

Du kavlar ut degen ungefär som när du bakar vanliga kanelbullar.
Du penslar på vit choklad, men ta inte allt för mycket, det behöver inte täcka hela ytan.

Vik sedan utbaket en gång så att vitchokladen så att säga ramas in.

Skär sedan i bitar så som bilden visar. Ni väljer själva hur stora katterna ska vara..

..själv valde jag lite större bitar, mellan ungefär 0,5cm - 1,5cm ca.

Rulla sedan ihop som en orm, och det är inte alltid man får ihop den skåra som blir där chokladen ligger (beroende på hur mycket choklad det är på den biten just då).

Forma dom och stoppa i russin om ni vill ha det. Lägg på plåt och låt sedan jäsa till dubbel storlek. Sedan pensla med uppvispat ägg och svisch in i ugnen i sisådär 8-10 minuter.

Slutresultatet!.
Katterna blir inte torra inuti, det är perfekt att baka med, och goda med :-D

Våran bebis

Detta är våran bebis. Ultraljudet var underbart.

Dax att grilla

Vi ska chocka grannarna med att grilla, iklär mig min grilloutfit. Trevlig kväll!

Lördagsbaket

Hoppsan, degen åkte ner på golvet .
Vi försöker igen, fast ni ser ju att hon håller tummen på kaveln, så den rullade sällan bra.

Min älskling i sin nya favoritoutfit.

Ej gravidanpassad

Alltså, kan ju säga att Busplaneten inte är gravidanpassat. Då man försöker flänga runt där med dottern så kommer man inte igenom vissa grejor alls... :-D

Tur att Kärleken var med så att han fick vara den som sprang mest.



Kram.



p.s: Fick mitt schema nu för 8 veckor framåt. Fatta att jag fick precis allt jag hade önskat mig tidsmässigt.

Allt! Känns så bra.

Pepparkaksbak

Nu blir det ärtsoppa till tösen och sen ska vi ge oss på hon och jag och baka pepparkakor. Det var så lyckat för jag handlade till det igår och då jag hämtade henne från dagis så satt hon och fröken och såg på Astrid Lindgrens jul där Pippi bakar pepparkakor på golvet. Så hon är ju inspirerad i alla fall tösen.
Blir dock inga hästar eller apor eller skor... men vi får se vart fantasin sätter gränsen.
I morrn är det söndag. Har väl inget speciellt planerat, får se om det blir å bus på nåt hus.

Ha det bra idag!

Kram.

Det växer

Och det känns också kan jag säga.

Pratat med samordnaren

Jag har pratat med samordnaren idag, berättat om värken i kroppen jag har på kvällarna och det resulterade i att hon tog bort mina kvällar och satte mig på dagen istället.
Det var väldigt tacksamt, så bra att hon lyssnar och förstår.

Om det ändå fanns någon som kunde få Kärleken att förstå hur hans beteende ger för resultat.
Jag har inte förbisett honom alls, jag har gett han gåvor, fått han att känna sig speciell och älskad genom massager, lagad mat på bordet då han kommer hem osv. Jag har behandlat han som en prins.

På pappas årsdag valde han att åka hem till sig, trots att han visste vilken dag det var och hur ledsen jag var.
I måndags då jag ringde han på kvällen (jag trodde han skulle komma eftersom han var ledig på tisdagen) så grät jag och sa uttryckligen "Jag behöver dig här och trodde att du skulle komma".
Varpå han svarade: "ja men nu är det så här idag".

Fattar ni?... nu då jag bad honom så kommer han inte. Inte fan kan jag räkna med att han kommer finnas där för mig då det är tid för förlossning, då kommer jag inte att ha någon.
Han sa att vi skulle bo varannan vecka hos varandra tills Emilia fått dagisplats, och det första han gör då han flyttat var att säga "jag tycker inte om att vara på Tomtebo, det är så långt till jobbet och så drygt att kliva upp tidigt".
I tisdags förmiddag så satt jag öga mot öga hos honom och sa vad han hade sagt, och enligt han hade han inte sagt det bara för att göra mig glad utan han hade menat det, och jag sa till han att jag ville att han skulle göra den uppoffringen för oss, för bebisen för det var en sådan kort period det handlar om, det handlar inte ens om ett år.
Han log och tittade på mig som att han förstod det jag sa och att det var okej för han.

Nu är vi tillbaka på det stadie..tillbaka på ruta ett som vi började på då vi dejtade.
Han struntar i att ta ansvar och vill träffas då HAN föreslår det.
Vad gör jag för fel?
Varför ska jag behöva acceptera hans beteende och agerande?
Varför ska jag ensamt kämpa med att få han och förstå att han måste sluta vara egoistisk och hjälpa till?

Hur många gånger ska jag behöva säga åt honom att "jag bn ehöver ha dig här för jag mår dåligt?"
Han kommer ju ändå inte, han är inte den som kan offra sig att då hans tjej mår dåligt av värk och sånt ta bussen och komma över, nej antingen eller.

Till er som läser, jag börjar bli trött nu. Slutkörd mentalt. Ännu en relation där jag är själv!

:'(

Orkeslös

Är det okej att jag ligger ner medans jag skriver detta inlägg?

Klart det är...det är bara på min blogg som jag har rätt att tycka och skriva det jag vill.

Jag börjar bli trött nu. Trött mentalt, trött i kroppen. Lyfter och donar, jag gör saker jag inte borde göra som jag egentligen borde få hjälp med, men har ingen som hjälper mig.

Jag känner ju att mitt bäcken hör av sig då och då. Kan inte ligga länge på sidan längre för att det värker, kan ej heller ligga på rygg för att svanken värker.

Jag ska ständigt roa min dotter med spännande saker för att inte hon ska bli uttråkad.

Jag måste lyfta tunga grejor för att jag har ingen som kan lyfta dom åt mig.

Jag har ingen hjälp och min kropp börjar ta slut nu, just nu kan jag inte ens räta på ryggen för att jag är så slut efter dagen.

Grymma värld.

Jag är trött och vill bara skrika..skrika rakt ut..bara få ur mig..skrika tills luften tar slut.

JAG ORKAR INTE MER!!!

SLUTA BEHANDLA MIG SOM OM JAG BARA FINNS DÅ DU KÄNNER FÖR DET!!!

Jag är så trött mentalt och vill bara få må bra. Jag vill ha kramar och ha någon som bryr sig om mig, som hjälper mig nu då jag har det så jobbigt med kroppen.

Jag har ingen. Jag är så förbannat less på att tycka synd om mig själv, men just nu orkar jag fan inte annat.

Jag får så ont i kroppen av att hänga tvätt, får ont av att städa..får så förbannat ont av att stå och handdiska...

Snälla befria mig från mina smärtor.

Har jag rätt till hemtjänst?

Snälla hjälp mig.

Jag längtar tills den dag då jag får skriva glada inlägg. Men nu ligger allt i ett mörker.

Stackars min kollega D som fått ta mycket av mina gråtande inlägg ikväll på fejjan, men du anar inte hur förlösande det är att bara få skriva av sig (fast det är ju inte tillräckligt egentligen...men bättre än inget antar jag).

Kommer han någonsin ta sitt ansvar?

Kommer han någonsin höra då jag säger "jag behöver dig här"?

Kommer han någonsin höra då jag säger "jag behöver din hjälp, snälla finns här, snälla stanna" eller "snälla kom hit, jag är ledsen"?

Han väljer att inte lyssna.

Han sa att inget skulle förändras då han fick sin nya lägenhet.

Allt har förändras... och jag kan inte ens känna gravidglädje. Känner ingen glädje över att vänta barn och det skäms jag så mycket för, hur kan man inte känna glädje över sitt barn?

Jag kan inte förklara det.

Känner mig värdelös och dålig som inte ens kan hålla modet eller tålamodet uppe för Emilia, och det märks så väl på henne för nu vill hon inte åka hem med mig längre från dagis... hon vill stanna där för hon verkar ha det bättre där och slippa se hur dåligt hennes mamma mår.

Men hon är allt jag har nu, hon är min solstråle som alltid finns där. Utan henne vore jag ingenting.

Jag hade verkligen velat att han skulle ta mer ansvar nu och för ett tag sen...

Men kan man lära gamla hundar att sitta?

En kompis frågade mig ikväll vad jag skulle göra i helgen och jag svarade

"vet inte, Emilia är hos mig så jag får se vad vi gör".

"Ska du inte vara med gubben din då?" frågade hon

"Nej vi har inte bestämt något och jag vågar inte uppehålla han så att han blir uttråkad, dessutom så kan han ju inte sova hos mig så det är kanske ingen mening"

"han är ledig i helgen men han har väl annat för sig" svarade jag lite uppgivet då.

Han finns inte, han sa att inget skulle förändras. Jag sa till han att jag oroade mig för att det skulle gå tillbaka till hur det var förut om inte värre. Men nej sa han då.

Han älskar mig lika mycket ändå.

Men vad hjälper det då han inte ens vill vara här, då han inte vill finnas här för mig, då han inte vill hjälpa.

Fick blodtrycksfall idag igen hos en tant denna gång istället för Ica. Jag väger mindre än jag bör och bebis suger åt sig all näring min kropp har...

Jag är trött nu och orkeslös. Är mentalt körd i botten.

Jag har ingen och orkar snart inte mer.

Lill-lördag

Idag är det lill-lördag som det sägs. Härligt kallt ute och solen som sken i morse gjorde en pigg.
Gårdagskvällen var lite skum, får som lite dåligt självförtroende, fast syrran tycker inte att det borde bero på mig..men man tar ju ändå åt sig.

Idag har jag världens bästa pass. 9-16 jobbar jag, hur perfekt som helst.
Sovmorgon plus att lilltrollet inte behöver gå så länge på dagis.

Igår på personalmötet så kände jag bebis sparka för första gången :-)
Trodde inte det var sant först, men när jag satte dit handen så kändes det..så mysigt.
Nu känns det otroligt verkligt :-D

Nej nu ska jag ta och arbeta vidare.

ta hand om er.
Kram!

Ledsen då han inte offrar sig

Denna graviditet är den mest ledsamma. Jag vet att jag säkert är extra känslig nu.

Men har varit ledig idag och kommit fram till följande : Det här är inte det liv jag vill leva.

Tänk er själva, att vara ihop med en man som inte vill bo med dig, som inte ens för ett fåtal månader kan offra sig att bo med dig, då du är gravid.

Fram tills att Emilia får dagisplats ute på Umedalen så måste ju jag bo på Tomtebo... fram tills dess så kan inte ens Kärleken tänka sig att då och då bo hos mig, nej för han tycker inte om Tomtebo, han måste ha nära till jobbet. Han är less på att kliva upp tidigt, men vem f*n är inte det?

Jag är tokless på att kliva upp tidigt men har inget val utan måste offra mig så länge. Han kan inte ens tänka sig att göra det för ett kortare tag. :'(

Fast redan då han bokade upp sig på den lägenhet han har idag så sa han att vi kunde bo varannan vecka hos varandra tills dagisplatsen var fixad, så varför i sånna fall står han inte vid sitt ord eller har han glömt bort redan vad han sagt, eller sa han det bara för att göra mig lugn?

När vi bråkade i fredags så tog han katterna och for hem till sig och det var väl perfekt planerat utav honom, för nu har han ingenting här som tvingar honom att komma till mig.

Han har sagt själv att han tycker inte om att vara på Tomtebo för det är så långt ifrån jobbet.

Då frågade jag honom hur det blir som om bebis kommer före att Emilia får dagisplats där ute, ja men då måste jag ju svarade han då.

Han stod ut en månad för att då var han tvungen (då han inte hade tillgång till sin lägenhet)..

Jag blir så sårad.... och jag är ledsen, men det här, det här tycker jag inte är okej.

Han totalt vägrar bo hos mig pga avstånd till jobb (vilket är närmare för han än för mig)...ta morgondagen som exempel..i morgon är det tisdag och han är ledig, då hade han kunnat sova hos mig i natt, men icke. Han offrar sig ingenting och jag måste hela tiden offra mig.

Är det så det ska vara i en relation?

Jag blir så ledsen då jag inte tycker att han ens försöker.

:'(

Och varför står jag ständigt kvar, varför försöker jag ständigt och offrar mig.. jo för att jag är ju så förbannat förälskad i honom. Jag älskar ju honom.

Varför kan han då inte försöka?

Hur länge ska jag orka?

Han kan verkligen inte försöka, inte ens för våran skull, vad gör man då?

*gråter*

ny design

Vad tycks?
Vart rätt nöjd

Jävla skämtsystem

Jag blir så arg på försäkringskassan.
Senaste nytt:

En god vän till mig som varit heltidssjukskriven så pass länge nu fick NEJ då hon skulle ut och arbetsträna.
Hon har fått på rehab länge nu, hon har fått grönt ljus från rehab, från terapeut, arbetsplats m.m, allt var klart, hon skulle ha börjat idag den 15/11 och får ett blankt NEJ från försäkringskärringen. Bara för att dom inte valt att informera henne tidigare om att hon var på väg att kunna arbetsträna nu så säger hon nej. FK-tanten säger att HON ska göra en bedömning om min kompis är redo att arbetsträna 3 timmar per dag 3 gånger i veckan. Sen när vart hon en doktor? För det är väl ändå dom som ska göra den bedömningen?
N's doktor har gett grönt ljus så vad sitter det då i?

Hon vill ju verkligen börja arbetsträna nu och ha något att göra om dagarna. Hon vill inte sitta hemma, hon vill aktivera kroppen så den får må som bäst. Fattar inte FK-tanten det?
För FK-tanten var det helt okej att N gick hemma med full sjukersättning, inga problem där inte.
Det är förbannat konstigt, i vissa lägen kräver dom att folk som är döende i cancer m.fl ska ställa sig i ams-kön och söka jobb, och när det finns dom som inte vill annat än att komma igång igen efter lång sjukskrivning så blir dom nekade.

Vilket jävla skämtsystem!

fram och tillbaka

Så mycket fram och tillbaka, tyvärr är han underbar men han blir så dramatisk varje gång vi bråkar..gärma att börja jämnföra om vi verkligen är anpassade för varann eller ej, om vi är för olika etc.. så blir det varje gång, och man får varje gång ta ner han på jorden.

Jag älskar honom, och han älskar mig... nu försöker vi igen så får vi se vart vi hamnar... vill ju faktiskt leva ihop med min bebis far.

Kram

så ledsen..vill inte vara singel

Vill inte vara utan honom... nu blir jag ensam med två barn...ja..igår så gick han. Igår var det slut.

hittat saker

Gårdagskvällen var toppen...vart dock inget lussebak som jag längtat efter då vi kom hem sent. I morrn så ska vi gå på bio...vi ska ha en biodag.
Först blir det Cornelis och sedan ska vi käka... efter maten ska vi gå på Due Date..har bokat upp hångelsofforna på den filmen *haha*...

Men idag har jag hittat något som kan komma och sätta saker och ting på sin spets.
Vet inte hur jag ska agera....inte längre...blir tom.

Min sötnos

Min dotter är rolig... vissa gånger har hon sagt " mamma, jag vill titta på din bebis" och jag har inte riktigt förstått vad hon menat och alltid svarat "men vännen, det går inte, vi har inte sett den än".

Men igår då hon var hos mig slog det mig plötsligt, jag har ju alltid suttit vid datorn då hon frågat så då menade hon bebisen på babystrology som jag har.
Sen då hon fått titta på den så är hon nöjd.
Igår satt hon också och tittade i sitt babyalbum och sa "mamma här är din bebis!", på ett sätt har hon ju rätt..Hon var ju min bebis då hon var mindre...



Nej nu ska jag ta och plumsa vidare. Härligt med snö måste jag säga.


Kram

Ht 2010

Min dotters förskolebild HT 2010.

Hon ger mig kraft och smilgropar.

vilken styrka?

Jag känner mig verkligen inte stark nog nu... inte efter hans svar.... giv mig styrka

Nu var det gjort

Idag har jag haft en tung dag rent tankemässigt. Igår var den viktigaste dagen för mig förutom den dagen Emilia föddes såklart.
Han skickade ett sms på förmiddan där han bla skrev "Förlåt om jag var hjärtlös som lämnade dig igår"
Och jag svarade bara helt sonika "ja det var du faktiskt!"

Sen gick jag hela förmiddan och halva eftermiddagen och tänkte och tänkte...
Jag kan inte riktigt förklara det på ett annat sätt än att jag skickade detta sms på eftermiddagen:
"Jag tror inte att vi ska ses på ett par dar :-(. Jag behövde verkligen dig igår men något annat var tydligen så mycket viktigare. Gårdagen var den dagen jag bävat för länge nu, och jag vet hur dåligt jag skulle må, så valde du att lämna mig och inte finnas där då jag verkligen behövde stödet. Emilia kunde inte trösta mig för hon förstod inte varför jag var ledsen hela kvällen. Igår var enda dagen som jag inte ville vara själv. Då min pappa dog fick jag inget stöd av T utan han sa bara "nu vet du hur jag kände mig då min pappa gick bort". Jag älskar dig så att det värker i hjärtat, du är mitt allt, du är min diamant. Men du har verkligen gjort mig ledsen. I sorg ska man inte behöva vara själv för den är nog svår som den är. I glädje och sorg vill jag att du finns där, för jag kommer finnas där för dig min kärlek. Puss och kram"

Jag kan inte vara hård i sms. Vill att han samtidigt ska förstå hur mycket jag älskar honom, men samtidigt inte vill acceptera att han behandlar mig så nonchalant.
Jag har inte hört något utav honom, och tror alltid det värsta..så jag lär väl inte få göra det heller. I morgon är han ju sedvanligt ledig så då lär han väl komma hit och packa alla andra kläder och böcker han har här medans jag inte är här.
I sånna fall försöker jag se det som att det är hans förlust, men det går som inte riktigt än.
Jag älskar han av hela mitt hjärta. Synd att han ska vara hjärtlös. För igår behövde jag verkligen honom mer än någonsin.

Alltid lika roligt

Det är alltid lika roligt och intressant att scrolla ner och se vart ifrån ni kommer ni som läser bloggen....


Idag är det en vacker höstdag med solen som står så högt den kan just nu..kallt så att det biter i kinderna.
Tack och lov blåser det inte.
Haft en totalt värdelös natt. Vilket också syns på mina naglar idag, nej dax att klippa ner odjuren och börja om från början igen.


Någon som sett min matlust någonstans? Om någon hittar det så hör av er. Matlusten är borta....jag som trodde att den hade kommit för att stanna.
Ibland blir man bra lurad.

Katten hade bajsat i hallen i morse igen... gissa hur lycklig jag var över det?
På med halsband och ut i kylan för han så han får ruscha av sig.


Idag vet jag inte vad det blir.. är ju helt själv nu sen dottern åker till sin pappa idag efter dagis...
Har ju tvättat upp julgardinerna ( i år ska dom banne mig upp och klättra på stolar är ju så skoj :S ) så dom ska strykas....ugnen måste kanske rengöras ja...glömmer alltid bort den tills jag ska använda den och då jag öppnar den för att stoppa in något där så kommer det ut svart rök det första det gör, tur i oturen att man inte har brandlarm sånna gånger.
Det är jag fashinerad över. Att det inte finns brandlarm... är det inte lag på att sånt ska finnas?
Vissa bostadsföretag står för dom, men kan det vara så att man ska behöva stå för en sådan själv då man bara hyr och inte äger den?


Städa måste man göra kanske...torka golven vore inte så dumt.
Köpte förresten mer påsar med saffran idag, dom kostar ju bara 21,90 st. Rykten säger att dom kan hamna uppe vid 60krs strecket närmare jul så bäst man passar på, sen så räcker dom tills någon gång 2012 så man hinner ju.


Till er som läser min blogg, skulle inte ni kunna berätta 3 saker som ni önskar er i julklapp och 3 drömmar som ni vill ska slå in?
Så brättar jag mina i ett senare inlägg.

Nej nu har jag precis haft samtal med min chef, hon kom och såg att jag var ledsen så det var skönt att få prata med någon, och främst att hon och jag fått en bättre kommunikation med varandra. Framsteg gillas.

Ta hand om er
Kram!

Till pappa på 1 års dagen

Besviken + nyckel

Ja denna dagen är ju oundviklig, alla måste någon gång i livet genomgå en sådan dag som jag genomgår idag. Det är inge roligt, mest ledsamt.. folk säger att det är nyttigt att genomgå det.. men äter hellre mycket sallad än att behöva känna sådan sorg jag känner idag.

Men ska börja i tur och ordning. Min Kärlek tappade sin plånbok i Onsdags, och även om han var snabb tillbaka till den buss där den kunde vara så hade någon varit snabb och tagit den redan. Han fick ju spärra allt inkl bankdosan.

Igår lördag så hade han glömt nycklarna på jobbet och klockan var för mycket på kvällen då han tänkte cykla tillbaka till jobbet för att hämta dom så han fick låna min cykel och hemnyckel för att kunna ta sig till jobbet.
Så min dörr var ju inte låst idag då jag skulle ut och göra ärenden för att jag hade ju ingen nyckel, jag förstod inte att han inte la nyckeln i postfacket mitt då han låst ut cykeln?
Hur som helst så var vi förbi Emilia och jag på hans jobb och gav han glasögonen som han hade glömt hos mig, rengjorde dom såklart.
Passade på att handla då vi liks var där.

Sen kom eftermiddagen, jag var helt slut och även Emilia för hon kom till min säng i morse vid 9.50tiden..rekord. Jag tror ju att hon har någon allergi av något slag och testade att byta kudde först och främst, hon har sedan dess inte hostat en enda natt. Så otroligt skönt att hon får lugna nätter.
Men ska ändå åka på fredag och ta allergitest på henne för att se om det är nåt.

Nu ligger tösen i sängen men hon har inte somnat. Eftermiddagen har inte varit den bästa.
Jag har varit lättretlig och sur. Har stört mig på allt som Emilia har gjort som jag inte tycker är bra.
Idag är det ju ett år sedan pappa gick bort.
Jag trodde inte att jag skulle beröras så mycket...men det var ju att lura sig själv att tro det.
Men mest besviken blir jag på Kärleken.
Idag då jag verkligen behöver han, hans närhet, hans kärlek och stöd så struntar han i det.
Han kommer hem på eftermiddagen till mig där jag ligger och slumrar i soffan (för jag var ju jättetrött efter dagen)... Han satt i soffan och klappade på magen...han sa att han inte skulle stanna länge för han skulle cykla hemåt, och skulle förbi kvantum och handla.
Han skulle stanna tills Emilia vaknat.
Så jag gick och väckte henne. För varje minut som gick så gick det mer och mer utför för mig rent mentalt.
Skulle sätta tillbaka cykelnyckeln och hemnyckeln på min knippa så jag gick in i badrummet och gjorde det. Efter en liten stund så kommer Kärleken och smeker min kind.

Mina tårar börjar rinna ned för kinden..och han säger "jag försvinner ju inte"...
"Det är inte det" klämmer jag fram då.... "nu kommer vi in i den här osäkra perioden igen.. vi har haft en bra månad tycker jag som du varit här hos oss. Nu går vi tillbaka till ruta ett där man inte kommer se dig så ofta, nu kan du ju leva ditt ungkarlsliv igen... kanske lika bra att du sover hemma hos dig resten av veckan..."

"Ja jag tycker det är skönt att ha nära till jobbet igen... men du kommer ju att flytta ut dit sen. Ditt namn står ju på både kontraktet och på brevlådan där ute" säger han då.

"Idag är det ett år sedan sen min pappa gick bort"

"jaha, det visste jag inte" säger han då..
"nej jag har sagt det ett par gånger, men hade inte förväntat mig att du skulle lägga det på minnet" snyftar jag fram då...

Även efter det så väljer han att åka. Jag är så jäkla ledsen och idag är den dagen då jag verkligen behöver hans stöd... då jag verkligen behöver hans kramar och ord som tröstar mig och stöttar mig.
Han reste sig upp och jag gick till köket, han gick och hämtade en påse och packade ner kläder i den...sedan kramade han om Emilia och försökte kyssa mig medans jag stod och skar champinjoner samtidigt som tårarna rann från ögonen..men jag vände honom kinden.
Vad kan ha varit så viktigt att åka hem till just idag som han inte kunde väntat med tills i morrn? Han verkade så hemlighetsfull också.. kanske mina tankar som spelar mig ett spratt, men tänker så mycket idag. Jag vill verkligen inte vara ensam idag. Han vet hur mycket min pappa betydde för mig, men han bara stack.
Jag ser liknelser med mitt ex i honom. Då det inte handlar om honom så är det inte prioriterat.
Sen att jag gråter i mängder det går inte att hantera utan det är viktigare att inte bryta sin planering.
Jag hade verkligen behövt honom här.
Det är så svårt att sysselsätta sig då inte kraften eller orken finns där.
Jag har ingen...Emilia förstår ju inte varför mamma är ledsen. Och hur ska hon kunna göra det?

Nej nu är jag riktigt besviken.

1 år sedan

I morgon den 7/11 är det 1 år sedan som jag förlorade min pappa.

Alla tankar och kärlek går till honom dessa dagar!

overload

Har så mycket att förmedla men vet inte i vilken ände jag ska börja.
Vill skriva om allt jag har i huvudet som jag vill få ut, men allt är i en enda röra.
Allt pga att i morgon är det 1 år sedan pappa gick bort. Allt är jobbigt nu.

Dagana som varit + allergi

Vi har suttit och funderat mycket nu, gått igenom namnböcker och svenskanamn.se men vi hittar verkligen inget pojknamn.

Flicknamn har vi ju redan, men just pojknamn, det är skitsvårt.

Fast det är mysigt nu, Kärleken sitter ofta och tittar på min mage och ler med hela ansiktet, han klappar ofta på magen och suckar saknande och stolt. Han är superlycklig nu.

Vi var på MVC i tisdags, HB låg på 138 så det är ju bra. Blodtrycket låg på 110/55, ganska okej det med. Fick efter lite tjat lyssna på hjärtljuden (nu lag nu om det)... hjärtslagen låg på 140 :-D

Så mysigt att höra. Nu ska vi inte träffa henne förrän vi är i v 24, det är 2 månader dit, men förhoppningsvis går det fort.

Idag ska jag tjata mig till att få göra ett allergitest på min dotter. Hon har ju en hosta som aldrig slutar, och ständigt rinnig i näsan, i måndags hostade hon inte på hela dagen, och har börjat fundera nu. Undra om hon inte är allergisk mot djur...alternativt damm, men vi försöker städa så ofta vi kan så att säga.

Allting börjar ju så fort hon kommer hit, inte så konstigt att jag jämt får vara hemma med henne, och även om jag är dramatisk nu så tänker jag ändå säga det för det är det jag legat och tänkt på enda sen igår.

Är hon allergisk mot djur så kommer hon och jag och bebis få bo själva, Kärleken kommer inte att vilja hä i väg katterna då. Vette 17 om hans ens skulle göra det om hans eget barn var allergisk. Han verkade inte så sugen igår då vi låg och pratade om det.

Katterna betyder allt för honom. Jag älskar katter, men vill att min dotter ska må bra om det är så att det är allergi hon har.

Träffade Nina i tisdags, så jäkla skoj, länge sen nu.

Idag är det 19 dagar kvar till ultraljudet. Vi längtar så.

Ta hand om er, kram!

Ett tips

Börja inte och lyfta en massa lådor och kånka och ha sig då man är arg.. jisses vad ont det gör i nacken nu, tur man ska till sjukgymnasten på fredag...älskade Thomas, here I come!!

I går så kände jag inget i nacken, fick den inte ens att knaka till... men sen gick det som det gick...
Damn!

Nä nu har trollet badat klart, nu ska här plockas upp.

I morrn ska vi få lyssna på hjärtljuden.
Längtar!!

Kram

p.s: har lyckats anordna en sak idag, C var helt med på det då jag berättade, sen tillkom 2.. nu väntar jag svar från 9 personer till.. spännande, hoppas det går i lås, om det gör det så kommer det bli så jäkla skoj i december. d.s