Kaos

Ja då var det måndag.

Jag kom till Robert.. vi säger så här.. jag la mig i soffan för att försöka sova strax efter kl 5 i morse. Kroppen ville och behövde sova, sinnet orkade inte. Men jag däckade. Vaknade strax innan 9. Eller telefonen ringde vid 8 men jag var inte i mina sinnens fulla bruk för att ens svara.. jag var så förvirrad så jag uppfattade inte först vad som lät.

Senare så visade det sig att det var Fonus, så jag ringde upp han på Fonus, så vi ska vara där på möte 14.30 och gå igenom allt. Fixa in annons i tidningen så att folk vet så mamma slipper jobbiga frågor. Var nog jobbigt för henne igår med alla samtal, plus telefonförsäljare.

Usch.

Igår var ingen bra dag, man som fattar inte.. det har inte gått upp för mig att pappa är borta. Och då jag ser på bilderna från sjukhuset, och främst sista bilden där han ser så lessen ut.. det skär i mitt hjärta ska ni veta.

Jag har sån ångest, ångest över att jag inte var där då han dog, utan var i Umeå.. det kändes så fel. Fan fan fan, varför var jag inte där?

Jag vet att jag inte hade kunnat göra något, men du hade kunnat känna att jag fanns där. Min familj har haft en slags "påhälsning" av pappa. Känslan av att han varit nära. Inte jag... varför vill han inte vara nära mig och på sitt sätt visa för mig att "Jag finns här vid din sida".

Jag är så sorgsen....tror inte jag var sånt bra sällskap hos Jenny igår, för det var så mycket tankar som snurrade i mitt huvud. Kunde som inte tänka eller prata klart. Förlåt vännen.

Jag är bara så tom...

Nä nu måste jag gå och duscha och sedan åka och hämta mina syskon och mamma och åka ner på Fonus.

Kram till er som skickat sms till mig med stöttning. Ni betyder mycket för mig.

kram