Sen jag slutade jobbet har jag legat i sängen.
Det är så här, lägenheten på Umedalen är sista dag att klicka sig för idag för Kärleken.
Så han skickade ett sms tidigare idag där han skrev "Hej älskling. Har du funderat nåt mer på den där lägenheten? Puss".
Skickade ett svar som kanske för han inte var det bästa, för sen hörde jag inte av han på hela dagen, precis som jag visste om. Har märkt det att då jag skriver för mig ärliga svar så brukar man inte höra av han på väldigt länge.
Mitt svar "Egentligen skulle vi ha behövt prata om det igår redan. Jag älskar lägenheten, men du vet ju vad som hände i juli, jag vill verkligen att du ska vara redo min kära på att ta det där steget att flytta ihop med någon. Sen vill jag att vi båda står på kontraktet, och jag vet inte hur Bostaden ser på den saken. Jag älskar verkligen dig, men vill inte göra något som du inte trivs med. Puss"
Sedan på kvällen så får jag ÄNTLIGEN ett livstecken ifrån han..där han bland annat skrev
"Jag får väl fundera vidare på detta tills midnatt och tidsfristen löper ut".
Så nu vet jag inte.. ska jag ringa honom (trots att klockan är sent och att det typ är ingen idé för han lär väl ligga och sova)?... ska jag avvakta för att se vad han säger...? För jag vill ju inte pressa honom. Jag vet vilka bra råd jag fick av gänget på jobbet. Men jag blir ju inte direkt säkrare på en flytt ihop då man inte får några livstecken ifrån han på skitlång tid eller att han inte svarar på man varken sms:ar eller ringer.
Jag vet att han är en grubblare/tänkare. Men vi skulle ha behövt prata om det här ordentligt.
Vi har inte fått någon chans.
Det var ju såhär att jag en kväll sa att jag bokat upp mig på en lägenhet på Umedalen men att jag visste att jag inte skulle få den då min kötid var så liten.
"Jag vet en som har mycket kötid" svarar han då. Efter en stund så gick ju han och bokade upp sig på den, och han fick ju ett erbjudande om den också, till och med som plats nummer ett i kön.
Vi tittade på den i torsdags och sen på fredagen så åkte han ju till Frankrike, han kom ju hem igår, och då var han inte så sugen på att prata om det så hur gör jag nu?
Varför blir det alltid såhär då vi behöver gå igenom någonting ordentligt för att veta hur vi ska ha det? Han drar sig undan och går inte att nå.
Så idag då jag kom hem från jobbet så mådde jag så dåligt i magen (tror det är större chans att jag fått problem med stress än att jag är laktosintolerant) så jag gick och la mig. Klev upp ungefär strax efter 22.
Jag förstår verkligen inte vad han vill egentligen med oss. Ena stunden så är han så himla förändrad, romantisk, kärleksfull, ömsint, för att i nästa inte går att nå.
Vad gör jag?
Vill inte behöva fundera hela tiden på vårat förhållande, men han ger mig ständiga huvudbryn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar