Regn hos mig

"Jag har talat i telefon, med din syster, hon bor en bit härifrån.

Hon sa hon låg och solade, men jag har bara regn hos mig."

Pillade på paraplyet i morse och tänkte, nej jag tar inte med mig det för det lär nog inte bli så mycket regn idag. Jo tjena!

Skitväder.

Fast det ger en ursäkt till att gosa ner sig i soffan under filt och se på nån bra film. Trist att göra det själv. Eller helt själv är jag väl inte, har ju katterna.

Lite trist en sak. Totte är ju kärlekens katt, och Sigge är våran katt. Kom hem i söndags och då hade ju katterna varit hos han. Igår kom katterna hem till mig på en gång. Lite synd för han lämpar över allt ansvar på mig känns det som då han inte är hos mig ofta direkt.

Igår hade vi en kompis till Kärleken och hans flickvän på besök.

Dom ska flytta isär, men fortsätta ihop, dom har väl varit ihop sen 2006 nånting. Ni kan ju tro att Kärleken inte vart nå säkrare direkt.

Vi låg och pratade igår...vissa saker lär jag väl aldrig förstå såklart, men han är orolig över att förlora så mycket om man skulle flytta ihop. HAN!

Vi tjejer, vi förlorar ingenting då vi flyttar ihop med en kille då?

Vinner vi bara?

Ge och ta. Ge och ta.

Har sagt att jag kommer vänta på honom, tills han känne sig redo. Frågan är som sagt om han någonsin kommer käna sig redo. Jag menar om han är så rädd för att förlora så mycket, så kanske han aldrig kommer bli redo.

Men jag väntar.

Som en trogen hund!

Mindre än två veckor kvar till jobbsamtal. Jag ska knipa chefen då hon kommer tillbaka och diskutera framtiden.

Vi går 4-6 man kort, och jag vill inte få veta vecka för vecka hur jag ska jobba som. Jag vill ha en max 75% tjänst/vik på minst ett halvår så att jag kan få en trygg och stabil ekonomi och vardag.

Då kanske magen kan börja må bra också.

Idag sa den vikarierande chefen att hon tyckte att jag skulle ta över en arbetstelefon av en kollega som inte kommer tillbaka, men då sa jag blankt nej. "Nej det tänker jag inte göra, jag tar en arbetstelefon om jag får ett 75% vik på minst ett halvår, DÅ tar jag telefonen.

Hon bara skratta, men tyckte att jag hade ett bra argument.

I morgon är det torsdag, vi har en avtalad samtalstid jag och min doktor. Så då ska jag väl äntligen få reda på vad det kan vara imin mage som spökar.

Cancer, magsår, magkatarr, bullimi, ibs eller simpel stress.

Oavsett vad det är så kan hon inte avgöra det bara på blod och bajsprover. Gå in med kamera måste väl vara med nödvändigt? Och det kan det väl få vara värt (!?!) för att verkligen få svar?

Nej kvällen blir en lugn kväll. Ska väl tvätta en massa lakan och stryka kanske. Om nu bara katten (Sigge) kunde låta bli sladden.

Ta hand om er.

Krama om varandra i trafiken!