Igår kväll berättade han en tredje och enligt han den sista grejen som han ljugit för mig om.
Jag är ganska slut nu. Jag vet inte vart jag har honom längre.
Han sa igår att han verkligen vill att vi ska gå i parterapi så att vi kan bli enade.
Han sa att han ljög för att han var kvar lite i gamla mönster då han under drogtiden ljög för familj och vänner för att slippa undan, inte såra osv.
Han sa "jag vill verkligen kämpa för oss, förut hade jag inte gjort det, men du är verkligen den jag vill leva med, du är värd att kämpa för".
Bra, sa jag då, för jag orkar inte kämpa själv längre. Jag har kämpat för 3 förut, jag kommer inte orka att kämpa för 4 nu.
Han tvingade mig flera gånger att titta in i hans ögon för att verkligen tro på han då han flera gånger sa "Förlåt".
Jag sa till han med tårar i ögonen vilken idiot jag varit som gått på hans lögner. Jag sa från dag ett att det viktigaste för mig i en relation är ärlighet jämtemot varandra. Öppenhet och ärlighet.
Jag gick in i den här relationen med öppna ögon och rensat sinne. Redo att lita på en ny man, en man jag inte hört någonting om.
Jag köpte grisen i säcken helt enkelt.
Ja, jag förtjänar väl att få må dåligt, att ständigt kämpa för något...
Nu hoppas jag verklien att han vill kämpa... för jag börjar smått ta avstånd nu...i hopp om att inte bli så sårad om det skulle skita sig.
Är så trött.
Så mycket i huvudet dessa dagar så igår somnade jag å stolen medans Emilia satt och åt lunch.
Var stel som en pinne då jag vaknade.. men är verkligen trött... ständigt vara igång nu då hon är sjuk, speedad och gnälltrött. Energi ,vart är den någonstans?
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar