Jobbigt nu.

Lovisa är 18 dagar gammal och jag känner hur verkligen slitsamt det är. Hon är en underbar unge men dessa nattpass tar död på mig. Fick prata med min vän V idag, och då kom allt. Tårarna bara sprutade. Jag är helt slut på energi. Har ingen kraft alls i kroppen. Bara pga det så gråter jag...varje dag! Jag har så ont i magen efter förlossningen och lägg till stress på det så kan ni förstå smärtan?!. Att ha ständiga nattpass, även på helgen tär verkligen på mig. Klockan är snart 4 nu och när ska jag få sova ut? När ska jag få bli lycklig igen? Kvällarna är jobbigast (förutom nattpassen då), då vet jag inte riktigt vad det är med henne. Hon äter inte som hon ska, har ofta gaser i magen som är jobbiga för henne. Går som inte att få henne att somna i första taget. Det är skitjobbigt nu mentalt. I morgon måndag kommer Trollet hem igen. Hur ska jag palla med en veckas nattpass plus aktivering av en 3åring? Jag har tappat matlusten totalt nu. Kan bara inte äta, känner att jag ibland inte hinner men oftast att jag inte har orken. Jag är helt slut, för mycket som hänt på kort tid. Jag är helt orkeslös. Vad ska jag göra? När ska det vända? Hur snart börjar bebisar sova hela nätter? Vore ju skönt om man kunde få en mirakelbebis som sov natten lång.