Ofrivilligt singel

Igår så gjorde min stora Kärlek hux flux slut då vi var på bb för kontroll av mig.

Hade inte märkt av det alls, han visade ingenting på morgonen..ingenting de senaste 2 veckorna..han har varit helt fantastisk med Emilia..helt underbart hjälpsam vid förlossningen och efteråt med mina blödningar och allt som stulat.

Helt fantastisk pappa till sin Lovisa.

Men igår tog det slut.

Jag brukar aldrig stå bakom honom då han sitter vid datorn, brukar aldrig ifråga sätta vad han ens gör vid datorn...har aldrig frågat honom vem han får sms av, aldrig fråga han vad han gör då han håller på med mobilen en längre stund.

Men igår så gjorde jag det helt plötsligt... det hade räckt med att han sagt att han wappade.....men han vart sur för att jag fråga honom...

Han började ifrågasätta om jag någonsin kommer lita på honom...

Det kommer ju bli lättare om man hade bott ihop..haft en fast punkt så att säga.

Då hade han ju fått visa också att jag verkligen kan lita på honom trots alla lögner som han dragit tidigare.

Där skulle han dessutom fått ett eget rum för sin dator som han hade kunnat stänga in sig i om han velat.

Jag har ju försökt...den här veckan tog jag alla nattpass så att han skulle få sova, då behövde han bara gå upp och följa trollet till dagis och sen hade han kunnat gå hem och haft sin egen tid i sin lägenhet...varje dag hade han den chansen.

Det enda jag ville göra den här veckan var att gå på café..att få komma ut och se andra människor eftersom jag hamnat i ett babyvaccum.

I Tisdags kom jag och barnen in med frukost på sängen åt honom.

Han har på 2 veckor inte visat något.

I söndags skickade jag iväg honom till sin bästis för att då märktes det på humöret att han var som less på nåt..sen då han kom hem igen..(makalöst nog var han bara där i 2 timmar)...så var allt bra..han var glad och ... ja han var som vanligt igen.

Jag har ju rester kvar i kroppen och igår fick jag veta att jag måste ta starka tabletter som stöter ut det sista. 4 gånger om dagen i 3 dagar sen blir det kontroll igen på måndag på BB-hemvård.

Mellan doktorsbesöken igår så gjorde han slut.

Han tog tillbaka ringen...

Familjen säger att han fått panik, att han blir såhär..att han alltid varit såhär och att han kommer tillbaka.

Men inte denna gång! Dom/ni var inte där och fick ta alla ord han sa.

Denna gång är det definitivt!

Jag har väldigt ont nu då jag började med pillren igår kväll... jag är ensam med två barn.

Svärmor var snäll och sov här natten till idag då hon inte ville att jag skulle vara själv.

Någon gång idag kommer svärfar och hans fru.

Dom har blivit informerade om läget och Kärlekens syster A skulle se till att dom handlade åt mig för det var lite tomt på det sättet i kylen upptöckte jag igår då jag kom hem :-O.

Har sån ångest att jag inte handlade något fredagsmys åt trollet igår, men jag gick som i chock på affären, det enda jag kom ihåg var blöjor till båda barnen och ersättning till den lilla.

Känner mig helt slut... Har inte ätit frukost någon morgon denna vecka förutom idag och i tisdags.

Jag känner mig som ett grått spöke som tappar otroligt mycket blod just nu.

Känner sådan ångest över att jag inte ger stora trollet tillräckligt med tid för lek och sånt nu...minitrollet tar ganska mycket tid i amning och matning osv...sen har jag inte kunnat göra vad som helst då kroppen inte mår så bra...

Känns som om jag missunnar henne så mycket.

Jag trodde han älskade mig.

Han sa igår på bb att han gjorde det... men varför gör man slut om man älskar någon?

Gör man inte slut om man INTE älskar partnern?

Och då jag säger till honom att han borde ha gjort slut tidigare om han nu mått så dåligt i relationen så sa han bara "jag kan ju inte göra slut med en gravid kvinna".

Det måste ju vara så som den anonyma komentaren för några månader sa..jag måste ju vara supersvår att leva med.

Förstår bara inte om han nu inte kan leva i en relation, hur kommer han då kunna ha en relation till sitt barn, för ett barn är ju en livstidsuppgift så att säga... ett barn kommer kräva så mycket mer framöver.

Jag älskar verkligen honom...kändes verkligen som om vi kom varann närmare de senaste veckorna....

Det är tomt på mitt finger...det är tomt i mitt hjärta.

Mina ögon är svullna av alla tårar som runnit ner för kinden detta dygn.

Denna gång kommer han inte tillbaka...bättre fly än att illa fäkta.

Mitt minitroll är 10 dagar gammalt.

Jag är så ensam.....

Jag fattar inte vad som hände....jag trodde han älskade mig... :'(

Jag är helt slut, ingen energi..och det värsta är.. då man behöver hjälp som störst så flyr alla andra. Alla som stöttat under året finns inte där nu... Ingen har tid att komma förbi så att man själv kan få annat att tänka på..alla fick fullt upp och det sårar också.

Hur fan ska jag ta mig upp ur det här?

Jag sitter ordentligt i skiten..jag ska snart vara ute ur denna lägenhet..det behövs packas det sista och flyttas och jäklas..

Mitt liv suger just nu... trollet försöker hjälpa till med minitrollet, men man kan ju inte låta henne göra allt direkt..vissa saker blir ju lite mer hårdhäntare än andra.

Hur ska jag ta mig upp ur denna grop jag hamnat i?

Han gav inte ens sambolivet en chans..

Trollet såg hur ledsen jag var då jag inte har någon vacker ring på mitt finger längre så jag fick låna hennes neonrosa leksaksring...hon ville att jag skulle bli lycklig igen....

Nu är mitt hjärta svart av sorg och har ett stort ärr.

Denna gång kommer jag inte att resa mig...denna gång kommer han inte tillbaka.

På ett sätt är jag glad att pappa inte lever..jisses vad orolig han hade blivit...

Han har det bra där han är nu. Men hade han levt så hade han inte tvekat att komma.

Han kommer inte tillbaka :'(

Han kommer verkligen inte tillbaka...när ska tårarna sluta falla?