It aint done til its over

Inte det lättaste att hitta en kattkompis till Siggegubben.
Man mår inge vidare alls, och saknar sin kompis..
Så då jag inte tycker om att höra han vara ledsen så söker jag nu runt efter en kattkompis till honom, hona som hane.
Har inget emot kattungar, dom är mycket söta plus att man med största säkerhet får döpa den själv.
Men vill ha en van utekatt som gärna är kastrerad och har nåt år på nacken.
Och som gillar barn såklart.
Har fått kontakt med en tjej, och har även kontaktat en annan som jag väntar svar från.
Det tog hårt detta på Sigge så nu gör jag allt för att han ska få bli glad igen.

Var ju iväg på Leos idag, båda barnen fick följa med då barnpassning uteblev.
Här försöker lillfisen få tag i en boll, hon älskade de där röda bollarna..men inte så lätt att få ut dom genom nätet dock ;)
F gick runt och hämtade en boll till henne, och hon vart så glad då hon fick den av honom.

Här går hon faktiskt i stövlar för första gången...Var nog väldigt spännande för henne för det var inte bara att gå liksom :)

Tror hela Umeå stads ungar var på Leos just idag, drygt för man kunde inte prata i en normal ton utan var tvungen att prata lite högre.
Det var otroligt skönt att få sätta sig i bilen sen..där var det tyst.
Men kidsen somnade ovaggade ikväll kan jag säga. I och för sig fick dom vara uppe lite längre pga att jag hade tvättstugan ikväll, men somnade väl kring 20.45. Nu kan man bara hoppas att mina mardrömmar håller sig bort i natt och att kidsen sover ut i morrn ;)

 Magic!

Mina fina tjejer.
Helt otroligt vad tiden gått fort.
Jag och min kp pratade lite idag (hann inte diskutera det så länge) vad 1 år gått fort ändå.
Jag gråter lite då jag ser på gamla bilder.
Har så svårt att tänka mig att diamanten varit i min mage. Minns inte hur hon såg ut som litet spädbarn. Även då jag ser tillbaka på bilderna så är det svårt att tro.
På måndag börjar jag inskola diamanten på förskolan. Tiden har gått fort.
Min kp sa det, "Tänk då jag började hos dig, då kunde du inte tänka dig att det fanns ett ljus i tunneln, att du skulle resa dig och att allt skulle bli bättre för då var du så nere i den djupaste svackan"...hon sa inte det så ordagrant, men min översättning vart detta ;)

Men hon hade ju rätt, då kunde jag inte tänka mig att det skulle bli bättre, att jag skulle hitta rutiner, komma nån vart alls med båda barnen...men det blir bättre och bättre.
Det som blir intressant sen är ju då man börjar jobba igen och man ska komma in i dom rutinerna, inte själva jobbet, utan dessa rutiner gällande att ta sig upp på morgonen, iväg på dagis och jobb, tillbaka till dagis, hem, middag osv osv.
Men det löser sig.

Oj, vad klockan är mycket.
Trött som en gnu och en gnutta besviken,
men får man bara sova bra så kanske man vaknar upp lycklig i morgon? :)
Främst om det kommer in en kramig 4 åring på morgonen.
Det är kärlek då hon kommer in till mig på morgonen, klättrar upp i sängen, kryper nära och säger "Det är för varmt med täcke, men jag vill mysa med dig så det är värt värmen".
Hon gör mig verkligen lycklig just nu med alla sina funderingar.
Lite mycket kiss, bajs och prutt ibland. Men men.
Hon har lyckats få Diamanten att skratta åt sina egna fisar...

Helgen då?
Får som se, hade vissa saker planerade, men funderar på att kassera dom, vi får se vad det blir för väder först och främst.
Men springa ska jag i alla fall göra, vare sig jag vill det eller ej ;)
Nej dags att sova..
Kram!