Idag är det ju en av alla oundvikliga dagar som finns på ett år. På onsdag är det nästa dag som är oundviklig om något. Jag har inte tänt ett enda ljus idag eller i helgen (okej söndag är ju kvar men ändå).. motivationen har inte funnits till att göra det.
Min ögonflunsa nådde sin topp igår morse då jag inte kunde få upp ögonen, det tog ca 10 minuter av tvättande för att få upp ett.
Fick en glad överraskning i tisdags då jag fått delar av min lägenhet städad...tackar vänligast för den överraskningen.
Hade gärna tagit ett förlåt, men städning är också välkommet.
Har otroligt många tankar som flyter runt i huvudet, så otroligt mycket som hänt nu dessa dagar...mer än vad som hänt på en månad kan jag säga.
En sak som kommer följa mig under en väldigt lång tid, men dock inget jag kan berätta om här..inte på ett par år i alla fall.
Men har fått varit med om en sak jag aldrig varit med om förut, inte på detta sätt i alla fall.
Min KP vet om det, och C ur ASTAgruppen, det var skönt att kunna berätta det för två personer som visat mig att jag verkligen kan lita på dom. De som visar tillit mot mig får tillit tillbaka, det är ju så det ska vara.
Haft tvättstugan ikväll, alla sängkläder från 3 sängar plus kläder, tungt men vad gör man då man inte har någon personlig bärare?
Har funderat dessa dagar, är det något jag verkligen längtar efter nu är det pizza till middag och kaffe med tårta som frukost på sängen..galet men det är vad jag är sugen på, som tur är så är jag ganska lat i grunden så den där pizzan blir aldrig köpt för jag har hittills inte haft motivationen att gå den lilla bit jag har till pizzerian och köpa mig det.
Tårta får jag nog göra till mig själv då jag fyller år. Praktiskt med att inte känna folk här uppe, mer tårta åt mig då ;-)
Okej, nu ska jag gnälla lite, ni som är trötta på gnäll kan blunda.
Jag saknar verkligen... Jag saknar att bli älskad, jag saknar att få älska, saknar att få älska någon.
Saknar att ha någon vid min sida som älskar mig för den jag är, som älskar min humor, mina fixidéer, min omtanke, min kärlek, som älskar att bli ompysslad, saknar någon som älskar min uppskattning, som älskar min matlagning även då jag misslyckas, som älskar mig när det är soligt och vindstilla men också då det regnar och stormar (metafor).
Jag saknar någon som tycker att jag duger minst 4 gånger i veckan istället för var 10de-14de dag.
Jag saknar någon som älskar mig innerligt och som kan säga förlåt och mena det då han sårat mig.
Jag vill inte duga ibland, jag förtjänar att få vara lycklig, jag förtjänar tillit från min partner, jag förtjänar att duga mer än en gång i veckan.
Jag förtjänar att få empati för de svåra stunderna, förtjänar närhet och värme då jag är ledsen.
Jag förtjänar äkta och innerlig kärlek från en kille, kärlek som en man skulle kunna gå igenom eld för att få av mig.
Jag förtjänar det bästa!
Jag förtjänar att bli älskad på riktigt utav en ärlig och öppen man....finns det någon sådan över huvud taget?
Tack fina underbara Andreas som tagit den övre bilden och skickat till mig idag.
Tack för att du tänkte på mig och tände ett ljus vid min pappas sten på den nya minneslunden då jag inte kan då jag inte kan komma ner på väldigt lång tid och göra det själv.
Tack för att du är en sån fin vän som alltid finns där, även fast jag många gånger inte vågar besvära dig med mina bekymmer (dom börjar bli många nu).
Tack för den fina gesten med ljuset, tack för att du kan då inte jag kan.
Tack för att du orkar då jag inte gör det.
4 dagar kvar till onsdag, den dag då pappa gick bort för tre år sedan.
4 dagar kvar tills den jobbigaste dagen på året, och den mest ensammaste.
Jag hatar att vara ensam, varje år samma sak, och mitt hjärta går itu varje gång.
Att inte ha någon här, att det aldrig kan finnas någon här bara så jag slipper vara ensam....
Jag hoppas jag kommer orka jobba den dagen, 10 timmars pass... Vissa förstår inte varför man ska älska ens föräldrar, att en familj inte är något att ha... men min pappa var mitt allt.
Jag älskar honom
Han var allt för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar