Tiden går fort... så nu är det söndag, ensamsöndag...eller jag inte helt ensam, jag har ju min lilla diamant som ligger och vilar i sin säng.
I morgon kommer mitt älskade troll till mig. Att det har gått en vecka redan...jisses..tiden går fort verkligen.
Denna vecka har kantats av kärlek, näcken, zornmålning, tandköttsgnidning (det kliar som 17 för henne), hopplös mobil, oförståelse, oro för det som komma skall, tankar och mys.
Känner mig oerhört stolt över att ha lyckats uppfostra min 3åring till den underbara tjej som hon är. Åh vad jag älskar mina barn.
Funderar mycket över livet just nu...och nån dag ska man väl komma fram till nåt klokt.
Nej nu är det bäst man avslutar och går och väcker upp minitrollet mitt så jag får lite sällskap.
Kram!
1 kommentar:
Vad hon växer, lillan! Så söt!
Skicka en kommentar