Efter ett telefonsamtal ikväll som gjorde mig mycket ledsen så kommer Emilia emot mig där jag sitter vid köksbordet, stryker mig på armen, tittar djupt in i mina ögon.
Hon torkar bort en tår från kinden och säger "mamma lessen". Hon är så rar, första gången det händer. Sen så satt hon och sjöng till Körslaget (Keep on walking) och gjorde samma armrörelser som körerna :-D
Hon har utvecklats något så otroligt de senaste veckorna. För en tid sedan så kunde hon skratta då någon grät, men nu var det helt annorlunda. Hon är helt fantastisk.
Jag kan inte fatta att veckorna går så fort. Man hinner inte ta vara på tiden.
Emilia är det bästa som hänt mig. Hon är min lilla solstråle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar