Painting mystery.

Torsdag.
En dag som går i ASTAs tecken.
Men det började i tisdags.

Jag följde med en rar gammal tant till tandläkaren i tisdags. Satt där i godan ro och fick även chans att gästspela som tandsköterska. Fick skjuta med laser, inte alla som får.

Sen så visade det sig att tanten skulle bli tvungen att dra en tand så besöket skulle dra ut på tiden.
Då händer det, samtalet som jag egentligen drömt om i flera år.
Det var min chef som ringde, hon ville erbjuda mig en tjänst på antingen 80% på ett ställe (en kväll i veckan och en helg) eller en på 90% på ett annat ställe (2 helger), och jag kände att det var kört direkt då jag fick höra vad dom innebar.
Jag sa först JA, men sen så diskuterade vi igenom det hela och jag vart tvungen att tacka nej.
Vet ni hur jäkla mycket det sög?

Hon ifrågasatte även torsdagarnas bortfall.
Hon såg inte att jag faktiskt jobbar 36 timmar varje vecka genom att maximera varje dag med pass som sträcker sig från 7 på morgonen och slutar tidigast 17 på eftermiddagen/tidiga kvällen.
Jag försökte förklara för henne vad det är jag gör på torsdagarna, och hur länge det pågick (dvs till 8/11).
Hon frågade direkt hur många timmar per gång varje träff varade och om jag inte kunde jobba efteråt, och jag kan ju inte.
Jag försökte förklara för henne att större delen av oss som går i gruppterapin är sjukskrivna, och med all rätt då det är riktigt tunga saker vi bearbetar, men att jag jobbar arslet av mig de andra vardagarna för att dels visa för företaget att jag är värd att satsas på, plus att jag behöver den där dagen som andningshål då det är nog jobbigt ändå.
Hon ville som inte riktigt ta till sig det, vilket störde mig lite.
Jag gör ju bättre ifrån mig redan nu då jag fått kommit tillbaka till jobbet jag älskar. Men att det kan bli ännu bättre om jag får arbeta mig igenom det här jag gått igenom.
Hon störde sig mycket på att torsdagarna går bort och jag försökte förklara för henne att det bara gällde en kort period.

Men på det stora hela så var jag tvungen att tacka nej. Hon ville ju verkligen ge mig en tjänst, men i och med att jag tackade nej så vart jag så ledsen. Jag höll alla tårar inom mig tills jag kört den gamla damen hem igen.
Satte mig i kafferummet på jobbet och tårarna sprutade.
Jag vart så jävla besviken.
Tänk att hade jag levt med en vettig, ansvarsfull människa så hade jag kunnat ta någon av tjänsterna.
Nej allt ska ständigt falla på det faktum att jag är ensamstående med två små barn.
Jag har ingen möjlighet till barnvakt så jag kan inte jobba kväll eller helg.
Det är väl det som suger då det kommer till vården, att man alltid måste jobba helg, och man kommer ju aldrig undan en helg med delad tur.

Så då satt jag där i kafferummet och bölade över att jag var så nära, men att jag förlorade på mållinjen.
Grät över just det faktum att Varför skulle jag skaffa barn igen?
Jag hatar att vara ensamstående! För man har fan inte tur med någonting!
Man gör allt för att slita arsle så att barnen får tak över huvudet och mat på bordet.
Man bedyrar över hur mycket man skulle göra för att få jobba. Jag tycker jag kommer bra överens med mina kollegor, jag tycker att jag ofta varit glad/lycklig.
Men är man ensamstående med barn och är usk:a så verkar det inte gå att kompromissa.
Vad 17 ska man ha för jobb då?
Jobb som kontorsnisse?
It's not me!
Jag älskar variationen i mitt jobb, älskar känslan över att varje dag få chans att skänka någon glädje och ett mer positivt tänkande, men älskar att få känna mig behövd, att man får höra hur tacksamma dom är av den hjälp dom får.

Jag älskar mitt jobb, och jag hatar att vara ensamstående, att vara ensamstående var inte mitt val, så varför ska man "straffas" för det?

Kom hem nygråten och rödögd. Det kändes bara skit. Ingen barnvakt, inte direkt att mina barn har en mormor som kommer upp och hjälper till.

Idag efter ASTA så vart det mina vanliga torsdagsrutiner. I stort sett, iddes inte storhandla som jag skulle behövt. Var trött och less.
Men fick lite annat gjort på stan i alla fall. En del positivt där.

ASTAn idag var lite jobbig, kanske inte jobbig rent pratmässigt, men det vart jobbigt uppe i rörelserummet istället.
Vi fick i uppgift att fokusera, att tänka på om vi hade någon slags mur runt omkring oss, och hur den eventuellt såg ut.
Min var en mur som gick runt mig fast som bara var en tegelsten hög i form utav marabou chokladkakor.
Sedan då hon nämnde att de kan se lite olika ut, att det kan se ut som en mur.
Och vips! Så såg jag framför mig hur det byggdes upp som ett torn runt omkring mig (fortfarande i form utav marabou chokladkakor) med ett öppet fönster precis framför mig, och utanför fönstret är det blå himmel och en grön äng.
Kan du stänga fönstret eller dra ner gardinen?
Ptja, det kanske jag kan men jag vill inte.
Varför inte?
Ja, jag vill kunna se att det finns dom som har det bra och att det faktiskt existerar då jag själv inte har det så bra.
Kan du gå ut?
Jag vill inte, jag vill bara sitta och betrakta.

Nästa uppgift vi fick var att gå runt i rummet och uppmärksamma varandra och varandras murar.
Man skulle kommunicera med varandra genom blickar, kroppsspråk eller muntligt om den andre kom för nära.
Och jag hade väldigt svårt faktiskt med att ha folk nära, just i den situationen.
Så det slutade med att jag stod bakom en dörr med glasruta för att inte folk skulle komma nära.
Men sen då vi skulle till att sätta oss på pallar för att uppge dagens ord så var muren borta och allt var relativt lugnt.
Dagens ord: Besvikelse.

Fast det var inte jobbet som drog den större besvikelsen utan snarare att jag känner att jag börjar släppa en viss person för nära inpå mig igen.
Jag vill inte visa mig sårad eller ledsen inför honom, vilket kan göra mig sårbar.
Är trött på att vara en simpel kk. Det är inte mitt gebit och det ger mig absolut ingenting.
Nästa person jag ligger med blir den man jag lever i en relation med. Jag vill inte utnyttja någon för simpelt sex, jag vill heller inte bli utnyttjad för lite simpelt sex var 10de dag.

I morgon är det sista arbetsdagen för denna vecka.
Tavelsjö, here I come....again.

Ha en bra helg.
Kram!

p.s: Vägde mig idag, -13,5kg än så länge. d.s