Work together

Oj, jag har kommit av mig lite då det kommer till bloggandet.
Hinner inte, eller hinner kanske jag gör, men jag vet hur det blir.
Jag slutar 17, hämtar barnen 17.30. Hem och börja med maten pronto!, sedan lagomt till 20 så ska kidsen vara färdiga med sitt kvällsfikande och tänderna ska vara borstade.
Sen när dom väl somnar och om jag slår på datorn så blir det samma visa varje gång.
Jag sitter längre än jag borde = minskad sömn.

Min fredag var så jävligt sugig.
Jag i byarna och satt i lokalen där ute och då var min chef där på brukarträff.
När dom sedan är klar så kommer hon in och frågar hur det går för mig, och innan jag hinner svara på det så frågar hon om Ann har ringt mig(min chefs högra hand)
Nej, svarade jag.
Då började hon att tveka och sa att denna månad kommer jag få månadslön (jag hade ju frågat om månadslön då jag inte kan få lönen en månad efteråt då jag är ensamstående mamma med räkningar som ska betalas varje månad, och hon hade sagt att det inte skulle vara något problem) men att jag inte skulle få det hädanefter för då kan jag riskera att få för mycket LAS-dagar.
Så alltså i slutet av Oktober så kommer jag inte få någon lön =(
Det suger så jävla stenhårt.
Vart så jäkla missnöjd över chefernas agerande.
Det är som om dom två väntat ut varandra över vem som blir tvungen att meddela mig beslutet då dom vet så väl vad det innebär.

Och sen vara så kall och inte bry sig om jag inte har pengar till räkningar och mat till mina barn.
Att vara så kall och inte erkänna att det faktiskt var hon som gjorde fel
Har suttit ensam och gråtit i omgångar då jag blir så orolig över det ekonomiska läget, jag trodde att det skulle bli en ljusning nu då jag började jobba så blir man återigen besviken.
LESS!

Jag har ju som inget att falla tillbaka på.
Jag har inte haft någon möjlighet att spara en buffert, jag vart ju ensamstående ganska tidigt så varje krona har det vänts på och använts på rätt sätt.
Jag är inte populär på arbetsmarknaden (inom vården) då jag inte kan jobba kväll och helg, återigen för att jag är ensamstående. Har ju ingen barnvakt oavsett vecka.

Min chef sa att hon förstod så väl då hon varit ensamstående själv.
Men att hon minsann kunde jobba mycket kvällar och helger.
Hur kan hon förstå?
Hon som har släkt och vänner och ansvarsfulla fäder till sina barn?

Hon vet så väl, hon förstår precis, men hon kan inte kompromissa fram en rad för det är bara fel?

Hon är säkert bra också, hon är mycket bättre än våran förra.
Men jag är oerhört besviken på hur dom har hanterat det.
Förra gången jag bad socialen om hjälp så fick jag ingen, min årsinkomst var hög så dom ansåg att jag inte behövde någon hjälp, utan att jag skulle klara mig.

Avskyr den ekonomiska oroligheten.

Det har varit skönt att kunnat prata med kollegor och vänner om det, har inte haft någon annan att kunna öppna mig för. Känner full tillit till mina underbara vänner.

Idag har jag haft cykeltur, verkligen en cykeltur! Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Nu förstår jag varför jag avskyr att cykla, mina knän värker ganska kraftigt utav det.
Jag trodde cykling var bra för knän och hjärtat?
Måste bara ha varit hjärtat då.

Det är snart onsdag igen, en tung dag.
Idag kom min stora flicka hem igen.
Det är svårt att få i henne mat nu för tiden.
Ganska frustrerande för jag vet inte vad man kan göra riktigt?


Nej nu måste jag förbereda morgondagen med frukost och ..nej just det, maten vi åt idag vart det inget över efter,..hm måste fundera på det där kring lunch.
Får se vad det blir så..Jobbar med Marlene i morgon.
Tipp topp!

Ta hand om er och sov gott!
Kram

p.s: Om det regnar i morgon så skyll på mig, jag dödade en spindel under kvällen d.s