Trevlig kväll äntligen

Eller trevliga kvällar finns det ju, men det är oftast dom gånger vi åker bort som dom är som allra bäst. Det är konstigt det där, men det är sånna gånger som K är som allra underbarast, han är kärleksfull, visar gärna vad han känner för en också både verbalt och fysiskt. Han blir som en helt annan människa. Det är på besök hos folk (hos hans föräldrar för det är dit vi åker tillsammans) som hans mest underbaraste sidor kommer fram. Efter att han igår sa att vi glider ifrån varann så är det sånna gånger som vi åker bort som får våran kärlek att växa på nåt sätt. Fast det är klart att man vill att det alltid ska vara underbart mestadels men man får väl inte kräva för mycket antar jag. Vi vart hämtade av svärfar idag hela familjen och vi fick fika det första som hände då vi kom ut dit. Sen tog vi en promenad och matade höns, klappade katt, matade hästar, såg på kor på håll och plockade blommor. Trollet är snabb nu bara man vänder ryggen till, hon var på väg upp på stora vägen där bilarna kör så snabbt så G ropade i all hast åt henne att komma tillbaka. Jag är så rädd nu för tiden för hon tänker sig verkligen inte för och lyssnar allt mindre på mig då hon dagligen ska trotsa. Vill ju inte förlora min guldklimp för något i världen. Sedan då vi kom in gick vi och la oss en stund med Lovisa som var så trött medans Emilia gick in i andra andningen. Menyn bestod sedvanligt av 3rätters. Till förrätten dracks det nubbe vilket inte är min grej men okej för denna gång med ett halvt glas. Även folköl dracks det. Till middag vart det hemmagjort vin, som var otroligt gott måste jag säga. Dom kan dom. Sen vart det smarrig jordgubbs och rabarberpaj med glass till. Lyckad kväll. Vi fick skjuts tillbaka närmare 21tiden. Kändes skönt att komma från stan äntligen. Behövdes för våra själar. Nä nu ska jag i säng, dax för nattpasset. Nästa inlägg hoppas jag att Du Oskar läser, det kommer jag tillägna dig. Kram till er alla!

Midsommar?

Alltså jag är inte så mycket för att fira det egentligen. Av vad jag upplevt har inte min familj varit så noggrann heller, fast jag kan ju ha fel. Får väl se vad jag och flickorna tar oss för, har i alla fall idag inhandlat fredagsmyset för i morgon som denna gång kommer bestå av jordgubbar, det ville Trollet ha. Jag tycker inte midsommar är så viktigt, har oftast jobbat eller så. Kan inte minnas varken fest eller märkvärdig middag. En tjej i kassan på ica sa idag att hon tyckte jag såg så stressad ut. Inte så konstigt, det är inte det lättaste att roa ett vattkoppssjukt troll. Vi kan som inte göra vad som helst då hon fortfarande smittar. På måndag är tanken att hon ska börja på sommardagiset som hon ska gå på varannan vecka. Får se om hon ens kommer dit till veckan. Fördel om kopporna försvunnit. Båda barnen vilar nu och jag hade en del saker att göra men luften gick ur en helt. Ligger och klappar på ena katten. Trevlig midsommar på alla, dax att påbörja middagen, det blir crepes idag. Kram till er.

ny header

Skulle behöve en ny header.. har ju aldrig tid att sitta själv och fixa.. skulle verkligen vilja ha hjälp med en ny header..med bilder bla..vet inte vart jag ska vända mig någonstans.

Onsdag

Onsdag idag. Inget planerat i vanlig ordning.
K är på jobbet och jag och minitrollet är hemma.
Tror jag måste börja med öroproppar.. när väl K tar nätter så blir det inte så tyst..första gången han tog nattpasset när vi började bo tillsammans så hörde jag inget för då däckade jag av total trötthet.. nu måste nog öronpropparna letas fram de gånger han tar henne. Känner mig som ett lik.
Eller så tror jag att jag måste be han gå ut med henne ur rummet... som sagt första gången funkade det ju att han tog hand om henne i samma rum för jag brukar kunna sålla bort ljudet.. men det går visst inte nu.
I fredags fick han sova i eget rum natten mot lördag utan oss för att förhoppningsvis få sova ut ordentligt och hade hoppats på att han skulle ta Lovisa natten mot söndag..det hände inte.. Så när jag lagt henne igen så sa jag till han "Jag lät dig sova själv i eget rum förra natten för att du skulle få sova ut någon gång, jag hade verkligen hoppats på att du skulle ta henne denna natt. Jag är verkligen besviken på att du inte tog henne denna natt när jag tagit henne hela veckan".
Han bad om ursäkt...

Han tog nattpasset mot måndag..jag hade sagt ifrån på det eftersom vi kommit överrens om det att mornar han börjar senare än 7 så ska han ta åtminstonde första nattvändan. Det var vi båda överrens om, för på det sättet så slipper han ta båda nattpassen på helgen de helger han är ledig.
Plus att jag då förhoppningsvis får sova lite mer för tack vare sömnbristen och på den bristande kommunikationen mellan oss då och då har gett mig en ordentlig depression.
Jag skulle ta nattpasset mot måndag .. tydligen hade jag sagt till honom att ta henne.. det har jag inget minne av. Han gjorde det ju.. men jag har ju inget minne av att jag bett han om det mitt i natten... skumt.

Igår kväll tog vi en promenad. Var skönt att få komma ut... även om vi befann oss på Umedalsområdet så var det skönt att få byta luft i lungorna.
Det var skönt att äntligen få komma ut tillsammans med honom. Det händer inte allt för ofta...eller alls..tillsammans åker vi bara till hans mamma eller pappa.
Vi har diskuterat det så många gånger..vi har bråkat om det...bråkat om att vi som hans familj aldrig får följa med på saker han gör utanför hemmet...vi behöver inte följa med jämt...men jag vill inte leva själv i en relation...vilket har känts som så ett bra tag nu. Vi gör saker var för sig, jag med barn/barnen och han själv.
Självklart kallar jag han för orättvis och ibland även för egoist. Han tänker oftast bara på det som funkar för honom...

Jag har aldrig sagt att han är dålig med barnen..då han är med barnen är han super... men det går till en viss gräns..det får inte bli för mycket för honom.

Vi har haft så otroligt många diskussioner de senaste veckorna..vet att första tiden med bebis är tuff... men trodde inte att det skulle bli så här tuff som det varit nu..vi har ju inte direkt arbetat med varandra...
Han har säkert brottats med många känslor och tankar gällande allt det här med samboskap och barn. Tanken var ju från början att vi skulle bo ihop innan bebisen kom så vi skulle komma in i rutiner...det hände ju inte..

Jag hoppas att efter senaste samtalet att han verkligen förstår nu... jag är hans stora kärlek säger han..så jag hoppas att han vill arbeta med mig för att få bort förhållandet från den sköra tråd som det hänger i till ett tjockt rep istället.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta... jag vet att ni tycker att jag gett han chans på chans.
Men sån är jag...jag ser det goda i människor och hoppas att jag inte blir utnyttjad som person.
Hoppet är det sista som överger en. Han har fantastiskt fina sidor... och jag ber till gudarna och hoppas på att jag får den hjälp jag behöver för att inte gå under och bli helt slutkörd mentalt.

Han säger själv att han insett att förhållandet är skört och att jag är nära på att lämna honom. Han säger att han förstår att hans beteende förstört mig mentalt..så nu hoppas jag bara att vi äntligen kan börja arbeta med varandra.

I torsdags kom Tant röd. Hade inte längtat efter det direkt. Först nästan en månad med blödningar och avslag..sen nästa blödning efter det... jaja nu börjar man känna sig som en människa igen... Hoppas att blekheten ger med sig.
Har sen en tid tillbaka börjat med rosenrot i hopp om att jag ska bli pigg utav det.
Funkade bra ett tag...vet inte om effekten börjat lägga sig nu.

Är ständigt sugen på jordgubbar..det är ju sommar..blir alltid så här då... ska bli intressant och se vad literpriset på jordgubbar kommer gå på om en vecka ;-)

Från och med måndag har K semester. Vi har som även detta år inget planerat. Förra året åkte vi till min syster så att dom skulle få träffas för första gången. Fast det var inget vi planerade allt för långt i förväg.

Skulle vara roligt och skönt att komma från stan...få annat att tänka på.. inte bara då vi ska ha barndop utan ... ja ni förstår vad jag menar.

Lovisa växer så hon knakar...vid senaste BVC-besöket vägde hon 5100gr och var 55 cm lång...Nästa BVC-besök är den 29de tror jag.

Har kommit i ordning ganska bra i lägenheten.
Har lådor kvar som jag inte riktigt vet vars dom grejorna ska få plats någonstans.
Har även en loppislåda som sakta håller på att fyllas...

nä nu vaknade Lovisa..vart ingen lång sovpaus denna gång heller... har tyvärr otroligt ont i kroppen efter att jag föll i spiraltrappen med barnvagnen så promenader försöker jag låta bli så gott det går... men Lovisa sover som bäst då så jag får se hur jag gör idag.
Skulle verkligen behöva en ryggmassage..har pratat med K om det ett par gånger, men den har aldrig blivit av så jag hoppas jag slipper vänta allt för länge.

Nä dax för blöjbyte.

Kram!

Tvätttisdag

Idag var det så tvätt igen. 8 maskiner vart det. Tungt vart det också då 2 fyllda ikeakassar och ett barn i en barnvagn skulle tillbaka. Iddes inte bära upp vagnen utan tog på mig extra kläder och gick på promenad trots att jag var slut i kroppen efter de 2 timmar som jag var ute igår eftermiddag. Jag behöver verkligen en ryggmassage men får väl vänta tills sjukgymnasten är tillbaka i mitten av augusti. Idag är det tisdag och K är ledig. Han är i vanlig ordning inte hemma, vet inte heller vad han gör. Jag och Lovisa gick och handlade förut och tar det lite lugnt hemma nu, fast har en del tvätt att lägga in. En sak har återvänt i mitt liv som jag inte haft på ett par år nu, om jag bara får ordning på mitt övriga liv (vilket aldrig lär ske känns det som) så hoppas jag att detta försvinner också. Det är ganska trist att vara ensam. Okej jag har ju Lovisa och egentligen är man aldrig ensam sen man fick barn, men ni fattar vad jag menar. Mitt hjärta känns trasigt, mitt huvud känns kaputt, min själ känns överkörd. Livet blir aldrig mer densamma. Saknar vänner att vara med nu då jag alltid är ensam dag som kväll med mitt minitroll.

Tröttsamt

Så tröttsamt på att en viss person får allt, jag får kritik för att jag vill antingen hitta på något utanför hemmet själv eller med min partner utan barn. Jag är uppe i barnen 24/7. Så när ska man få chans att ladda batterierna? När ska man få chans att sakna sina älskade? Jag får höra orden "som du pratar om egen tid och att du aldrig får någon får mig att fundera på hur mycket du verkligen älskar dina barn som du säger". Sparka på en medan man redan ligger och sen kasta sten i glashus. Okej att trender kommer tillbaka från förr men det där med att kvinnan ska vara fast vid spisen är väl en trend som man inte ska återinföra?

Nytt förslag

Vi har ju haft problem med K och hans egen tid. Härom veckan sa han att han behövde maxat med egen tid för att klara av familjelivet. Så nu har vi arbetat fram en överenskommelse där vi får 3 dagar var i veckan (en dag jobbar han nästan alltid kväll så den lämnade vi) som vi kan välja att ha egen tid på. Jag är ju som de flesta andra och tycker att egen tid är lite utav lyx när man är småbarnsförälder och kanske inget man har första tiden, Men men. Synd att han har sånt behov för han missar mycket, i och för sig är det hans val. Den här gången har jag verkligen förklarat för honom vad det innebär första tiden med barn. Att han inte bara kan dra i väg när han känner bara för att han har behovet. Man måste respektera varandra i en relation, och de gånger han bara drar och de gånger han är med sina vänner till sena kvällen är inte att visa respekt. Jag har försökt att få han att förstå att man även kan prata i telefonen med sina vänner, att man som småbarnsförälder inte kan träffa vännerna(rör sig alltid om en av dom) varje vecka, det gör inte ens vi tjejer, vi tjejer kan höras av någon gång i månaden i värsta fall och vi vet ändå vart vi har varandra. Sen är det otroligt konstigt av hans sk vänner att inte fatta att han faktiskt blivit pappa. Jag fattar inte hur dom kan förvänta sig att han ska komma så fort dom kallar. Att dom inte fattar att "det är lugnt att vi inte ses, du har ju blivit pappa och så. Vi hörs av fram över då det lugnat ner sig för er". Jag tycker inte att det är okej att sticka i väg till kompisar så ofta som han har gjort sen hon föddes för en månad sen. Att inte träffa sina vänner första 3 månaderna tycker jag är bäst för att få chans att komma in i rutiner, man får hjälpas åt (något det varit lite av främst nattetid), vänta tills bebisens sömn blivit bättre osv. Det är typ 3 månader det rör sig om som man måste "offra" först och främst. Klarar vi kvinnor av det så tycker jag banne mig att männen kan göra det också. Det är faktiskt väldigt synd att Dom inte vet vart dom har varann.

Föll ännu en gång.

Föll i spiraltrappan idag med vagnen. Slog mig en del denna gång så jag ligger nu inne i lägenheten med Lovisa och gråter. Ledsen över all värk och ledsen över att ännu en fredag vara ensam hemma men guldklimpen. Det är ett udda familjeliv vi lever. Men det är tur att hans vänner får se mer av han på helgen än vad hans egen familj får. Jag vet vad folk har sagt, att jag får skylla mig själv som valt att leva med han. Och det är väl så. Man kan inte rå över vem man faller för. Nu är klockan snart 22 och han har inte kommit hem än. Jag har inte sett han sen vi sa god natt igår. Tycker det är så respektlöst hans beteende. Jag var så Jävla dum och trodde att få man fick barn så ville man umgås med sin nya familj. Lära känna sitt lilla barn och även avlasta modern då hon har bebisen hela dagen. Han har inte kommit hem än. Jag är så less på hur hänsynslös han är. Han träffar sina kompisar så ofta och har otroligt mycket egen tid nu sen vi flytta ihop. Men när ska familjen få tid då? Jag visste att det skulle bli så här, att vännerna skulle vinna denna "strid". Men trodde verkligen inte att dom skulle vinna över hans egen dotter. Återigen lever jag i en relation och känner mig mer ensam än någonsin. Det är så Jävla synd att hans vänner inte ser. Dom vill bara se han. Dom verkar inte vilja se han lyckas som en familjefar.

Försvunnen

Har märkt efter dessa dagar att spänningen och det mesta braiga har försvunnit och jag tror inte att vi får det tillbaka. För att det ska ske så är det en fördel om man är två som försöker leva familjeliv och inte bara 1. Idag har jag varit förbi mitt jobb en vända plus tagit en långpromenad. Men molnen ser ganska mörka ut så en förhoppning om sol finns inte. Minitrollet mår bra. Eller hon har mycket gaser i magen så det är en del gråtperioder nu, främst kvällstid. Idag hade hon även på morgonen. Funderar på om det kan bero på ersättningen, vill ju hoppas på att hon ska tåla denna...det är ju Nan, har jag otur måste jag byta till den Laktosfria från apoteket och den är inte billig.