onsdag 8 juni 2011

Nytt förslag

Vi har ju haft problem med K och hans egen tid. Härom veckan sa han att han behövde maxat med egen tid för att klara av familjelivet. Så nu har vi arbetat fram en överenskommelse där vi får 3 dagar var i veckan (en dag jobbar han nästan alltid kväll så den lämnade vi) som vi kan välja att ha egen tid på. Jag är ju som de flesta andra och tycker att egen tid är lite utav lyx när man är småbarnsförälder och kanske inget man har första tiden, Men men. Synd att han har sånt behov för han missar mycket, i och för sig är det hans val. Den här gången har jag verkligen förklarat för honom vad det innebär första tiden med barn. Att han inte bara kan dra i väg när han känner bara för att han har behovet. Man måste respektera varandra i en relation, och de gånger han bara drar och de gånger han är med sina vänner till sena kvällen är inte att visa respekt. Jag har försökt att få han att förstå att man även kan prata i telefonen med sina vänner, att man som småbarnsförälder inte kan träffa vännerna(rör sig alltid om en av dom) varje vecka, det gör inte ens vi tjejer, vi tjejer kan höras av någon gång i månaden i värsta fall och vi vet ändå vart vi har varandra. Sen är det otroligt konstigt av hans sk vänner att inte fatta att han faktiskt blivit pappa. Jag fattar inte hur dom kan förvänta sig att han ska komma så fort dom kallar. Att dom inte fattar att "det är lugnt att vi inte ses, du har ju blivit pappa och så. Vi hörs av fram över då det lugnat ner sig för er". Jag tycker inte att det är okej att sticka i väg till kompisar så ofta som han har gjort sen hon föddes för en månad sen. Att inte träffa sina vänner första 3 månaderna tycker jag är bäst för att få chans att komma in i rutiner, man får hjälpas åt (något det varit lite av främst nattetid), vänta tills bebisens sömn blivit bättre osv. Det är typ 3 månader det rör sig om som man måste "offra" först och främst. Klarar vi kvinnor av det så tycker jag banne mig att männen kan göra det också. Det är faktiskt väldigt synd att Dom inte vet vart dom har varann.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker det är synd att dessa diskussioner kommer nu när bäbisen är född, det skulle barnmorskan ha pratat med er om innan bäbisen kom.Jag vet sååå väl att de första månaderna kan vara väldigt jobbiga, vi hade det inte lätt heller. Det är ju en helt ny livssituation. Hoppas ni löser detta på bästa sätt, annars kan man ta upp problemet på BVC.

Anonym sa...

Det är väldigt synd att dessa diskusioner kommer upp nu när bäbisen har kommit och livet 0fta är ganska nytt och rörigt innan man vant sig vid allt det nya. Detta tycker jag skulle diskuterats hos barnmorskan så att din man förstod bättre vad som väntades av honom som pappa.Jag vet såååå väl hur jobbiga de första månaderna kan vara, och det är inte bara det första barnet som det är jobbigt med,om man får fler så är det på nytt en ny livssituation som manfår vänja sig vid. Detta blir självklart en del av livet senare och det blir nog lika jobbigt den dag då de lämnar boet och skaffar eget. Har ni fortsatta problem tycker jag att ni skall prata med någon ni känner förtroende för på BVC, de kan ofta hjälpa,de är inte lika känslomässigt inblandade och kan på ett bra och sunt sätt få er två att ha ett bra samtal där ni båda får komma till tals.
Lycka till och stort gratis till lilla tösen.

Patrik Johansson sa...

När ska du inse att du bör sparka K så långt det bara går då han helt klart inte vill göra någe åt eran situation enligt dina inlägg. det är ju bara så att när man skaffar flickvän och barn så måste man ju för i helvete ta ansvar så kompisar får man snällt ha lite mindre kontakt med. eller varför inte ta med flickvän å barn dit. Nä för ditt eget bästa ge fan i K Sköt om barna och försök överlevea ett tag utan K.

Lena J sa...

Hej Tina!
Jag kan bara hålla med Putte. Jag fattar inte att du orkar, att du över huvud taget har känslor kvar för K?? Det är för mig en gåta?? Och som du skrev i ditt senaste blogginlägg - han sparkar redan på en som ligger, hur nedrig kan man vara??
Han är ett barn, kan inte ta ansvar, varken för sig själv än mindre för något barn.
Var rädd om dig å barna <3.
Bamsekramar//Lena