Djup svacka

Tycker inte om då löften bryts.
Nu har jag kommit i en djup svacka, som är svår att ta sig ur tydligen.
Ligger dessutom minus 15 timmar på sömnkontot. Svårt att ta igen, men vad gör man då man har en sambo som vänder på dygnen på sin semester?
Först så jobbar jag 10 timmar och då jag kommer hem så är han oftast inte hemma (borta hos O som vanligt) sen när han väl kommer hem så är klockan närmare 21 och DÅ vill han hitta på något typ kvällsvandra. Då man inte har setts på hela dagen så har jag så svårt att säga nej.
Hamnar i säng halv 3... 3 nätter i rad.. till slut är man ju på botten i dels humöret men även orken, lusten .. ja allt. Man vill bara gråta, för så trött är man.
Har tappat all lust för att äta. Orken finns som bara inte där. Inte intresset heller.
En god vän sa till mig idag att jag måste återhämta mig.. "Du är människa, ingen robot, du måste få dig lite sömn".
Du är underbar, men det är svårt, veckor jag inte har Emilia har jag maximalt med jobb typ varje dag, och veckor jag har henne så är det upp tidigt för att ta hand om henne, för Kristoffer gör ju inte det, han somnar ju hellre om, och varför inte..egentligen, hon är inte hans ansvar. Men det hade ju varit gulligt utav han om han någon morgon kunde säga "Ligg kvar du, jag tar hand om Emilia, du behöver sova"..
Men vad tjänar man på att drömma? Det kommer inte att ske så jag vette 17 vad jag ska ta för uppåttjack för att kunna orka. Hur ska jag kunna ge mig tid för återhämtning?
Veckor jag har henne så har inte jag någon rätt att ta en avslappnande kvällspromenad. Jag måste stanna hemma då hon sover. Jag kan inte gå iväg på en egen promenad.

Förstå mig rätt nu, jag saknar inte min dotters pappa, inte för fem öre, men jag saknar att bo ihop med en pappa som faktiskt kan gå upp på morgonen och ta ansvar för 1 timme i alla fall. Sömn är så otroligt viktigt för återhämtning, för glädje.
Han är hos sin bästa kompis O minst 2 gånger i veckan, har jag då rätt att kräva att han ska ta Emilia så jag får sova i 1 timma extra på morgonen?
Det hade i alla fall varit skönt om det hade varit så.

Jag avskyr att vara ensamstående. För nu.. nu börjar jag bli slut efter alla krav och måsten, alla tårar och ryggvärk.
Kan man inte få lägga sig och sova bort ett par år?
Ett par veckor i alla fall?

Ikväll ska Emilia få pannkaka. Det tycker hon om. Ska bli så kul att hämta henne idag, får man se hur hon reagerar på min nya "frisyr".

Nä bäst att sträcka på ryggen och bege sig ut och jobba igen. Men finns orken kvar? Usch vill bara gråta.