Tråkmåndag

DÅ var det måndag igen, det positiva är att idag kommer mitt lilltroll igen.
Det tråkiga är som vanligt bussresan mot jobbet, för i det läget vet jag aldrig när jag får träffa Kärleken igen.
Okej jag ska erkänna, jag avskyr särboförhållanden. Aldrig haft det förut, alltså, haft och haft. I och med att vi är förlovade så blir det ju särbo, annars är det bara ett vanligt förhållande liksom.
Men jag tycker inte om det. Jag vill bo ihop med den jag älskar och är förlovad med.
Men man kan inte alltid få som man vill är jag rädd. Hoppas bara tids nog att han vill och blir redo. Jag ska inte älta men trodde han var redo i och med att han sa upp sin lägenhet och börja sälja och kasta grejor. Men som mina vänner säger "Hellre att det kommer nu än sen".
Får väl försöka tro på det då.
Jag älskar honom så, och det smärtar i mitt hjärta varje gång vi skiljs åt och då man inte vet när man får träffa honom igen nästa gång.
Hittills har det varit att han har kommit varannan dag för han hade sin mobilladdare hos mig,
men i morse tog han den med sig. Nu har han cykeln hos mig, men den kommer han bli tvungen att hämta som typ idag så att han kan cykla till jobbet istället för att behöva gå.
Jag avskyr att vara förälskad. :-(

Jag ska i alla fall vilket som kolla efter en annan lägenhet, en 3:a och närmare jobbet. Vore skönt att få slippa allt för tidiga mornar. Dessutom ska jag titta efter ett annat jobb. Börjar bli trött nu med all osäkerhet. Rädd för hur stressig hösten kommer att bli. Har ju en tjej som snart ska bli mamma, vi har en som gått i pension och en som är sjukskriven. Då får man få sig en rad i alla fall på max 75% så att man kan börja må bra och känna sig trygg på nån punkt i livet.

Helgen är jag inte sugen att blogga om, den var obeskrivligt jobbig på en del punkter, främst med magen. Men har ringt en doktor idag och ska få komma i morgon bitti och även ta prover innan.
Det trista är ju att Kärleken retar en ju för problemen. Jag har ju inte kunnat äta fast föda på länge utan att ha fått kasta upp den. I helgen har det gått sådär, men det har varit på vippen. Men då kan han sitta som tex igår och säga med sarkasm i rösten "Är du klar eller känner du för att gå och kasta upp det hela?".
Sa det till han med besvikelse i rösten "Retas inte, det är faktiskt väldigt jobbigt, det är inte kul att inte få behålla maten och inte veta varför, jag vill få må bra, och din sarkasm underlättar inte!".
Då vart han tyst och sa inte så mycket.
Jag förstår bara inte varför han blir sådär så fort det blir lite jobbigt för nån annan, kan han inte hantera det eller tycker han att man är pjålig?
Jag mår INTE bra och börjar bli less så jag bröt ihop idag då jag fick höra att jag skulle få komma till läkaren. Så skönt. Även om det slutar med gastroskopi så är det bättre än ingenting.

Cykelstolen har gått sönder också. Inte mitt fel om vi säger så, kärlekens fel. Men less på en massa utgifter. När ska dom försvinna? Okej att man betalar hyra och så, men allt utöver det. Kom igen, give me a break!
Får se om möjligheten för resa till Härnösand i slutet av veckan finns. Vore skönt nu att jag och donnan får komma bort och ta hand om varandra och att jag får chansen att tänka. Vore skoj om det vore möjligt.

Nä nu ska jag jobba vidare.

Kram till er mina underbara läsare!