Hej hopp

Är på jobbet.. är ganska seg och trött i ryggen, lyfte fel igår på jobbet så det får man sota för nu idag.
Efter jobbet igår hade jag desto trevligare.
Träffade kärleken på vasaplan. Vi vandrade ner till Bion och beställde biljetter sedan gick vi och käkade på Costas. Dock inte lika gott denna gång, men det gick ner, kom sedan upp då vi var på bion. Men det är inte så mycket att göra åt känns det som. Det verkar vara så jag får leva nu.
Vi köpte ingenting att ha under biofilmen..ingen av oss kände för det.
Mellan middagen och bion så gick vi på Megazone och duellerade mot varann i .... Jag kallar det Dancemania..säkert fel namn.. var tveksam först, men kul som attan hade vi.. Kärleken vann inte med allt för stora siffror, men revansch ska jag ha :-D

Igår hittade vi tillbaka till varandra. Eller så här är det, en kollega sa till mig att jag skulle vara svåråtkomlig. Hur är man då undrade jag och frågade min bror och hans svarade "Spring runt och ropa du kan inte ta mig, du kan inte ta mig" *hahahaha*.
Så jag har provat det i 48 timmar och det är ganska intressant. Har inte varit den som föreslagit saker som det hittills varit, jag var inte för på. Tog lite avstånd... och för att vara första gången så funkade det otroligt bra.
Under middagen vart kärleken otroligt mottaglig. Öppen, romantisk, kärleksfull, öm och sensuell.
Jag har ju sedan han stack blivit så jäkla osäker.. då han och jag träffades så var jag väldigt självsäker och visste vad jag ville. Sen i och med att han stack vart jag osäker och rädd, kände mig som Bambi på hal is; hur gör man i en relation? typ.
Får hoppas att det byggs upp igen, för jag avskyr att vara osäker och passiv i en relation. Men är som osäker på vad jag ska säga och tycka..vill ju inte att han ska storma ut igen liksom. Löjligt; men jag vågar stå för att vara blyg i alla fall.

Igår trots att det inte var några märkvärdiga kläder som jag hade på mig så kände jag mig vacker för en gångs skull. Fast tror att det var Kärleken som gjorde mig vacker.

Men det var intressant. Jag har ju rakat av mig nästan allt hår. Och igår var första gången som jag riktigt märkt hur folk glodde på det.
I början var jag så upptagen med att tycka hur fel det vart.
Men igår så bara sträckte jag på ryggen och gick med huvudet högt. Jag är stolt för att jag vågade.

När filmen var slut så vandrade vi upp mot vasaplan. Bussen hem skulle gå sent (hade inte förväntat mig att han skulle sova hos mig)...bestämde oss för att börja vandra så får vi se hur långt vi kommer innan bussen kommer åkandes. Det var en magisk promenad ska ni veta.
Vet inte vad som hade tagit åt honom. Han var underbar, gick ständigt och tittade på mig, tittade in i mina ögon. Kysste mig ofta och höll ständigt antingen om mig eller i min hand.
Jag försöker spela svårflirtad...det går bra än så länge.
Jag älskar Kärleken.

Nu ska jag jobba vidare.
Torsdag idag.. sen tredagars ledig. Vill gå ut i helgen, men ingen på jobbet kan eller vill så jag vet inte vad jag ska göra??

Kram till er.