Julhjälpen som försvann

Det jag nu ska blogga om utspelade sig för ett år sedan...det började för lite mer än ett år sedan, men nådde sin kulmen kring detta datum.

Jag och T separerade i September men vi hittade inte var sin lägenhet förrän lite senare då inflytten skedde i Januari.
Hur som helst så var jag bekant med en man som bodde kring Öviks-trakten.
Vi kände varandra från Härnösandstiden men vi umgicks då inte i samma sällskap direkt, men visste vilka vi var.
Vi började att umgås...jag hälsade alltid på han de gånger jag åkte ner eller från Härnösand... ni kan vara lugn, det hände ingenting mellan oss..vi drack bara kaffe och surrade. Jag var inte intresserad av något mer heller.
Vänner kan man inte få för många av.

Det var i slutet av november och eftersom att T och jag fortfarande delade en lägenhet så hade vi fortfarande gemensamma utgifter...det fräcka där var väl att jag fortfarande eller egentligen fick vara med och betala för en utgift som var hans intresse och inte mitt, jag satt som sällan på den där skotern och ändå skulle jag betala för den. Hur som helst så steg våra räkningar till 14500:- den månaden. Allt kom den månaden, skatten på bilen osv.
Den månaden hade jag fått lite över 8000:- i lön och skulle nu betala över 7tusen i räkningar. Jag fick en chock.
Hade knappt köpt julklappar....tidigare samma år hade jag försökt införa i min sk familj att vi vuxna köper en julklapp för ca 150-200kr som vi sedan lottar ut, men som ska passa både man som kvinna och sen att man handlar till barnen för ca 300kr typ. De flesta gick med på det, utom 1-2 personer.. ja dom tillhör samma lilla familj. Jag gick ut med en förfrågan redan i mars 2009 men fick ett blankt nej redan då med svaret "vi har redan börjat köpa julklappar".....tack vare det så skulle det alltså bli en dyr jul!

Jag hade knappt pengar att köpa mat för..inga pengar att ens fortsätta julklappsinköpen.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag var så förtvivlad. Mina föräldrar kunde man inte låna av för pappa gick ju bort i november det året och mamma hade ju knappt så hon kunde klara sig. Vad göra?
Jag ville bara gräva ner mig och glömma allt.
Jag minns att jag skrev ut på Facebook hur dålig jul det skulle bli, att jag inte ens skulle få köpa julklappar till mitt eget barn.

Och ska bara poängtera det att detta var innan jag ens visste att A i Övik hade mer pengar än vad han gav sken av.

Jag var så ledsen den dagen då allt bara gick åt fanders.
Senare på dagen så sms:ar den personen som detta inlägg handlar om. Han skrev att han hade läst på facebook och skrev rakt ut att han skulle hjälpa mig för självklart skulle min dotter få julklappar.
Jag vart så fundersam på varför han ville hjälpa mig, varför skulle just jag få hjälpen? Vart skulle han få pengarna ifrån?
Jag tackade men sa att han inte behövde hjälpa mig, det skulle nog lösa sig på nåt sätt.

Någon dag senare så ringer han..det hade fortfarande inte blivit December ännu vid den tidpunkten. Han säger att han ska hjälpa mig, att jag ska dels få ett presentkort på Barnens Hus till ett värde av 8000kr och ett presentkort på Coop på 5000kr..han sa att presentkortet på Coop var för att jag och Emilia inte skulle behöva tänka på pengar i samband med mat då vi fått flytta..utan att det skulle finnas pengar till mat ett bra tag framåt för mig och henne.

To good to be true.

Det gick ett par dagar.. vi hade sporadisk kontakt via sms och via telefonsamtal.
I varje samtal så poängterade han att jag skulle få pengar, att jag skulle få en ljus glimt den julen. Att jag skulle få göra min dotter och syskonbarn glada i form av julklappar. Han hade ju själv en son som han skulle köpa julklappar till.
Men kände mig inte riktigt säker så jag försökte luska fram pengar på annat sätt.
För jag tänkte hela tiden att det är för bra för att vara sant.

Någon gång i början av december så var jag åter igen ner till Härnösand och stannade till i Övik. Men den gången hände något som jag inte hade förväntat mig... när jag hade tagit på mig jackan och skorna och skulle åka därifrån så sa han "kom så ska jag visa dig en sak".
Då loggar han in på sitt Swedbank-konto och visar mig hur mycket pengar han fått efter sin påstådda pappas bortgång. Det var närmare 45miljoner kronor!

Under hela min uppväxt har min familj haft det knapert pga att enbart pappa varit den som jobbat. Jag har alltså den vägen fått lära mig att leva efter lönen. Leva efter hur mycket pengar man har, inte överskridit sina gränser som dom i Lyxfällan-programmen.
Skulle mina vänner vinna pengar så skulle ingen bli gladare än jag, för ingen av dom har det särskilt fett ställt. Men jag skulle aldrig över huvud taget snylta på någon som hade mycket pengar. Jag har haft vänner som snyltat på mig, men skulle aldrig ta mig vatten över huvudet att göra det mot någon. Det har min pappa lärt mig.

Varför visade han mig hur mycket han hade? Hade han fram tills dess inte fattat att jag inte var ute efter något annat än vänskap? Varför ville han skryta om pengar?
Det är väl det sista man vill göra om man har mycket utav dom?

Dagarna gick och sedan ringde han igen..det var väl före min födelsedag den 10de så sa han att han fixat korten nu. Det vart 10tusen kr på Coop och 10tusen på Barnens hus. Sen sa han att jag skulle få i födelsedagspresent presentkort på typ OK.
Tveksamt okej, tyckte jag. Varför har du höjt summan? För du sa mindre summa i början.
Du förtjänar det säger han då.

Saker och ting kändes mer och mer skumt.
Det gick yyterligare några dagar så ringde han igen och sa att han hade nu fixat 20tusen kronor på Coop och 12tusen kronor på barnens hus.
Bara det att summan höjdes varje gång vi pratades vid fick mig osäker på han och vad han hade för baktankar.

En kollega på jobbet försökte peppa mig och sa att det fanns nog en mening med det här, att just jag skulle få sån tur, att någon vänlig själ fanns som ville hjälpa mig.

Tack vare henne så kände jag att "ja kanske det är så, kanske jag har gjort mig förtjänt utav detta, kanske är jag och min dotter värd att få en trygg och fin jul då det hänt så mycket tråkigt i år".

Det började närma sig jul..Julafton var förra året på en torsdag. Den 14 december så pratas vi vid. Jag hade faktiskt börjat tänka positivt och känt att trots allt det tråkiga som hänt så skulle julen bli bra och inte ångestfylld.
Han säger i samtalet att han skickat upp korten till mig med rek-brev så att det skulle hinna komma upp innan jul. Summan på coop hade ökat till 30tusen kr och 20tusen på Barnens Hus. Jag tyckte det var galet mycket. "Nä vaddå, säger han då, du förtjänar det ju".

När det var den 18 december så sms:ade han och sa att korten var på väg, men att posten hade så mycket att göra så det skulle komma senast på tisdagen efter (22/12).
Förut då jag fått rek-brev så har det kommit upp dagen efter, för rek-brev funkar ju så.
Så det var då som jag blev förbannad.
Jag har aldrig bett honom om pengar. Jag har aldrig bett honom om att hjälpa just mig. Inte ens efter att han konstigt nog visade mig sitt konto. För tack vare uppfostran från min pappa så gör man inte så.

Varför gör en person så? Hade han så att säga velat köpa min vänskap (för han hade inte så många vänner) så hade han kunnat försökt för länge sen. Vart han besviken för att jag inte ville släppa till och att detta var ett sätt för han att hämnas?
Var detta ett sätt att försöka köpa mig och sedan skylla på att posten har strulat?

Det vart helg och jag kände mig inte särskilt trygg. Det var första julen utan pappa, det var den julen som skulle firas nere i Härnösand.
Måndag den 21:a så pratar jag med morsan och är ledsen. Kände mig lurad..och berättade allt.
Jag vill inte vara en dålig förälder som inte kan köpa julklappar till sitt barn.
Morsan skulle få arvet efter pappa den 22/12 och sa att jag skulle få låna pengar utav henne så att Emilia skulle få julklappar.
Luften gick ur mig och jag grät mer. Äntligen skulle jag få köpa julklappar till bla Emilia.

Det vart tisdag den 22 december och morsan förde över pengar till mig.
Jag köpte julklappar och kände hur en sten släppte från hjärtat.

Julen kom och allt var bara tomt då..tomt efter pappa. Stor saknad. Inte ens Kalle Anka spelade någon roll.

Hur det gick med han i Övik?
Ja... 14 dagar efter att han sagt att han skickat rek-brevet så sms:ade han och skrev att rek-brevet hade kommit tillbaka till honom. Vilket jag svarade tillbaka: "Jaha vad konstigt, det som inte ens kom fram!".
På hans blogg kunde man läsa om folk som kommenterat hans inlägg med stora tack, hur han hade hjälpt folk till ett bättre liv, hur han hade givit folk gåvor inför julen som vart väldigt betydelsefulla för dom.
Mina tankar vart dessa; Varför hjälper han andra, då det var Han själv som sa att han skulle hjälpa mig att få en glad jul.
Eller var det egentligen så att han hittat på olika namn och skrivit kommentarerna själv?
Oavsett så var han förbannat tragisk. Jag bad aldrig han om pengar, jag bad aldrig honom om hjälp, så varför behandlar han en på detta sätt? Är det på ett sånt sätt han tror att han får vänner? Genom att köpa dom?

Nä fy fan för personer som utnyttjar sårade och fattiga människor till deras egen vinning!