Tårta + önskan om brevskrivning

Nu har det gått ett par dagar igen,

Handlade sista julklapparna idag och har nu suttit och slagit in allihopa.

Just nu sitter jag och gråter till SATC, är så känslig nu och det är ju så rörande :-D

Saknar Kärleken även fast jag sagt ifrån att vi skulle ses.

Jag har blivit så .. ja deppad helt enkelt. Har läst att det är normalt under en graviditet.

Men tänk så annorlunda det är, då jag väntade Emilia så var jag ofta glad och grät vid romantiska eller sorgliga händelser på tex tv.n. Nu gråter jag ofta. Känner mig sällan glad.

Ständigt oroande över livet och framtiden.

Ständigt rädd.

Ständigt vilsen.

Känner inte samma glädje och kärlek längre.

Nu undviker jag att umgås så mycket med Kärleken..vill inte försinka honom i livet.

Fast jag egentligen vill ha honom hos mig nästan hela tiden...saker och ting är inte ömsesidigt ibland.

Jag önskar.. jag önskar att han kunde skriva ett brev till mig där han förklarade sina känslor, vad han vill med oss nu och i framtiden..varför han älskar mig, skriva om vad han föll för mig då vi träffades första gången, skriva om vad han känner gällande barnet som kommer... kort och gott skriva om allt som dyker upp i hans huvud när han tänker på oss.
Jag har skrivit så många brev till honom, men vill att han ska skriva ett till mig. Jag behöver det för att kunna få känna mig mer säker, säker på att det är vi. Säker på att jag vågar flytta ihop med honom.

Han vet om att jag är rädd, rädd för att flytta ihop, rädd för att han ska fly igen.

Jag vill att han ska skriva ett brev...men har inte vågat säga det till honom...Han har förändrat mig.

jag är långt ifrån den person jag var då vi träffades. Mycket mer osäker, och han har frågat vad han kan göra för att få mig att känna mig mer säker.

Älska mig! Välj mig!...skriv ett brev.

Ja ni ser ju bilden ovan, det ska föreställa en fjärilstårta..fyllde år igår och ville ha något jag aldrig haft förut..voila!

Fick ett presentkort utav Kärleken på håltagning, och var på stan idag och bokade tid till veckan för det. Lika bra att ta tjuren i hornen liksom.

Den smärtan ser jag inte fram emot, föder hellre barn :-p

Har ingen mat hemma..vilket idag resulterade i att det som var kvar av tårtan från födelsedagen vart min middag. Bättre än inget... det blir så..är som sagt nere så jag orkar verkligen inte laga mat. Orkar inte äta som jag borde. Känns som om det inte spelar någon roll längre.

Bitter och deppig, kan det bli värre?

Nej nu ska jag ta en dusch och sedan hoppa i sängen. Jobbar i morrn med.

Ta hand om er.

Kram