Måndagen kände jag mig ganska seg och febern dök upp då jag var hos en vt.
På tisdagen så ringde larmet 5.30 och jag brukar snooza 10 minuter men denna gång så vaknade jag och jag var fullkomligt däckad.
Ringde min samordnare och meddelade mitt tillstånd.
Hela tisdagen låg jag i stort sett i sängen pga febern.
Onsdagen lika så..Hade dessutom gula gubbar i snoken som ständigt ringde på och jätteont i halsen så att det var en plåga att svälja och svälja måste man ju göra en hel del under ett dygn så jag fick ju inte i mig nånting under första dygnet.
Under andra dygnet kokade jag vatten, hädde i en klick honung, tog bitar av ett Mariekex på en sked och blötte upp bit för bit...ett mjukt mariekex var lent för halsen må jag säga.
3 mariekex fick jag i mig den dagen.
Dagen efter fick jag i mig ett sånt uppblött och 3 makaroner...försökte med en avocado men stackars hals för fy fan va ont det gjorde.
Tappade 3-4kg på 3 dagar.
Så lite som jag vägde i torsdags har jag inte vägt på flera flera fleeeeera år..
Halsen är sisådär fortfarande men feber har jag inte haft på nåt dygn nu och de gula gubbarna är kvar...
På fredagen jobbade jag första passet.
Ringde min samordnare på torsdagen och meddelade att jag kunde jobba på fredagen.
Jag var ju feberfri liksom.
Åker på ASTA och under det besöket börjar jag bli varm igen.
Efter fikan så går vi upp till rörelserummet och där skulle vi börja med att stampa i vanlig ordning..men jag orkade bara trampa och när det var dax för min favoritövning så frågade dom om jag orkade och för första gången så plågade jag mig inte bara för att vara tjurig utan jag gav upp.
La mig ner platt på mage och grät faktiskt en skvätt för att jag var så slut.
På onsdagen btw så skulle jag hämta mina barn på förskolan. Hade haft feber hela dagen och kände mig en aning mör, hade ju inte ätit riktigt sedan helgen innan liksom.
Min minsta började trotsa direkt och tog henne under armen och bar ut henne i hallen.
Där bröt helvetet lös!...
Till slut satt jag helt slutkörd på bänken och grät.
Hon skriker hela kvällarna (hon har bara ett tonläge) är aldrig nöjd över något hon får, och man förstår ju inte vad det är hon vill så jag längtar tills hon kan prata.
En av förskolelärarna kommer då ut då hon skriker som värst och frågar hur det är, jag förklarar läget och hon försöker peppa mig inför hemgång. Hon hämtar frukt till barnen och det blir tyst en liten stund.
Jag sa att jag älskar att vara mamma men att jag just då mer än gärna ville lämna kvar minstingen på dagis.
Hem och lagade snabbmiddag för att sedan få dom i säng.
Fredagen kom och mitt första arbetspass sedan förkylningen skulle utföras.
Hade en jättelugn dag så det var skönt för min hals.
Överhörde en pensionärs samtal med en annan att han hade tydligen problem med sitt internet så jag gick fram och erbjöd mig att hjälpa honom.
Under eftermiddagen gick jag upp till honom och satte mig vid hans laptop.
Fixade internet ganska snabbt.
Sen ville han ha hjälp med sin dvd, det var en film han ville se, men det gick inte på hans dvd.
Så då sa jag att jag kan ta hem den till min dator och se över vad det är för nåt som gör att det inte funkar. Sen fick jag även hjälpa han med hans Spotify...
Nu när jag kollade skivan så ser jag på datorn att det inte är en film utan en pdf-fil så då var även det ett ganska snabblöst problem.
Kul att kunna hjälpa till.
Vet inte om min äldsta dotter märkt att jag saknat kramar dessa dagar..(är sällan sjuk men då jag väl blir det, och främst då jag får feber så saknar jag någon som tar hand om mig och kramar om mig) för hon har kommit in till mig under natten och lagt sig brevid mig och hållt om mig, jätterart men otroligt varmt...räckte ju med febern liksom =)
Har jag haft en relation där partnern varit sjuk så har jag alltid tagit hand om denne, givit massa kärlek, tagit tempen, kommit med c-vitamin, alvedon eller ipren.
Hållit om, eller givit filt osv.
Men killar har ju aldrig tänkt på samma sätt.
Vi kvinnor klarar ju av mycket själv, men ibland blir man sjuk, så sjuk att man inte orkar och ändå ska man behöva göra allting.
Idag lördag har varit ganska lugn...har försökt återgå till att äta.
På dagens meny stod Makaroner och köttfärssås till lunch och till middag gjorde jag en grönsakssoppa.
Appropå grönsakssoppa.
Gjorde (enligt mig) en fantastiskt god grönsakssoppa till middag.
Emilia rörde ett varv med skeden i skålen och sa "Den smakar inte gott".
J: -Men du har ju inte ens smakat den.
E :- Vad är det för grönsaker i den?
J: - Det är bla potatis och morötter.
E: - Vet du mamma, det ska vara potatis, morötter, sallad, tomat, gurka, köttbullar och makaroner!
Efter ett tag så säger jag: - Äter du inte upp den där lilla dessertskålen med soppa så får du inte se elefanterna på Bolibompa.
Då börjar hon äta ett par skedar för det ville hon ju inte missa.
Men så slutar hon plötsligt och jag frågar henne varför hon inte fortsätter(för hon skulle fått popcorn också).
E: - Vet du mamma, jag har ju fått lördagsgodis redan så jag behöver inga popcorn.
J:- Men tv.n då?
E:- Jag har elefanterna på dvd så jag klarar mig.
Sedär...!
Häromdagen då vi satt och åt middag så sa hon "Mamma, vad du börjar bli långhårig".
"Jo, svarade jag. Det börjar bli ganska långt nu. Men vad tycker du att jag ska göra då, ska jag spara ut det igen eller raka av det?"
"Jag tycker du ska raka av det!".
Se där!...
Ville bara lämna en liten veckorapport..inte så märkvärdig, dock väldigt fylld av snor.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar