Måste ta tag i mina trötthetsproblem..Jisses.. idag efter jobbet gick jag på stan på lite intima ärenden. Men till slut var jag tvungen att gå mot bussen och ta mig hem, vart så illamående..hunger..kraftig hunger.
På bussen träffar jag Marcus... ganska kul då vi väl ses...sen när jag kommer hem så var det bara att slänga i sig en yoghurttallrik och lägga sig i sängen. Höfterna var trött, men Tigerbalsam hjälper verkligen mot värken i axlar och nacke.. helt gudomligt....
Sedan kommer sötnosen hem till mig. Han har varit så jäkla rar och köpt 2 riktiga kuddar till mig..sådana han har hemma hos sig.. som gör att man ligger rätt med kroppen.
På lördag går mitt sökande vidare efter en soffa och sängram vidare. Buss mot diverse möbelfirmor.
Idag fick jag veta att dom planerar in mig lite längre framöver som jag förstod det...turer hänger löst och jag har lediga helger.. guld det.
I morgon måste jag ta mig till apoteket och inköpa en sak... bävat för det länge nu, men kan som inte komma ifrån det längre känns det som.
Vi har legat och pratat länge nu och nu har vi också använt min nya assistent... det blev så bra.. doftar äppelkaka med kokos i hela lägneheten. Snart är den klar... snart får man smaka... Längtar.
Snart helg också... bortbjuden på lördagkväll är vi.. i morgon kväll vet jag inte vad som sker.... Den som lever får just se.
Nu måste jag gå och kolla kakan. Min raring sitter vid ugnen och tittar spänt på härligheten.
Kram till er alla!
torsdag 29 april 2010
tisdag 27 april 2010
Ledig Tisdag
Hej, har betalt alla räkningar, bara storlånet kvar men det dras ju i slutet av månaden.
Har sminkat mig och ska nu bege mig ner på stan för att tiden av min lediga dag ska gå lite fortare.
Hänga tvätten skall göras först.
Är ganska arg. Skulle igår montera ihop sängen äntligen och skruvarna existerar inte. Var exet som monterade ner den, och han vet ju såklart inte vart dom är... blir tokig på han ibland.
Så nu har jag ingen säng. Måste köpa ny sängram...jag har ingen aning om vad det är för slags skruvar heller för jag har varit med en gång och skruvat i den sängen och det var ju då den var nyköpt.
Morr... less.
Har sminkat mig och ska nu bege mig ner på stan för att tiden av min lediga dag ska gå lite fortare.
Hänga tvätten skall göras först.
Är ganska arg. Skulle igår montera ihop sängen äntligen och skruvarna existerar inte. Var exet som monterade ner den, och han vet ju såklart inte vart dom är... blir tokig på han ibland.
Så nu har jag ingen säng. Måste köpa ny sängram...jag har ingen aning om vad det är för slags skruvar heller för jag har varit med en gång och skruvat i den sängen och det var ju då den var nyköpt.
Morr... less.
söndag 25 april 2010
Helt underbart
Helg är till endo. Har haft en underbar helg.
Kristoffer har varit här sedan i Fredags. Vi har lagt golvet på balkongen.
Installerat möblemanget..suttit under filt och njutit ute på balkongen dag som kväll för det var så underbart väder utomhus. Vi har druckit vin och öl i helgen och bara njutit av varandras sällskap.
Idag tex så gick vi på en ordentlig långpromenad, där vi tillslut hamnade nere på Strömpilen, åt glass och bara njöt av den lediga dagen. Sedan på väg hem så plockade vi Tussilagos. Vi skojade och pratade hela vägen hem. Pratade framtid med mera.
Vi har pratat oerhört mycket i helgen, delat med oss av hemligheter och stöttat varandra och riktigt kommit varandra närmare.
Han känns så rätt. Vi har så mycket gemensamt och han och Emilia går ju så bra ihop.
Total kärlek. Total lycka.
Idag så åkte Emilia till sin pappa. Fick låna bilen så jag åkte och storhandlade.
Har inte storhandlat sedan jag flyttade in i januari.
Igår så var det ju så att vi gjorde Tacos och käkade. Idag så skulle jag värma upp det som vart över och ha som middag. Då jag ställt in matlådan i ugnen så går jag och sätter mig vid facebook. Då jag 15 minuter senare kollar till den så finns i lådan kvar längre. Den har alltså smällt.
Summa sumarum: Har man inte jobb så skaffar man sig jobb. :-(
Nä nu har jag en hel del att förbereda för i morgon.
Ta hand om er.
jo förresten.. jag måste bara lyfta fram Magnus Samuelssons reklam för Risi Frutti. Love it!! Den får mig att le.
Kristoffer har varit här sedan i Fredags. Vi har lagt golvet på balkongen.
Installerat möblemanget..suttit under filt och njutit ute på balkongen dag som kväll för det var så underbart väder utomhus. Vi har druckit vin och öl i helgen och bara njutit av varandras sällskap.
Idag tex så gick vi på en ordentlig långpromenad, där vi tillslut hamnade nere på Strömpilen, åt glass och bara njöt av den lediga dagen. Sedan på väg hem så plockade vi Tussilagos. Vi skojade och pratade hela vägen hem. Pratade framtid med mera.
Vi har pratat oerhört mycket i helgen, delat med oss av hemligheter och stöttat varandra och riktigt kommit varandra närmare.
Han känns så rätt. Vi har så mycket gemensamt och han och Emilia går ju så bra ihop.
Total kärlek. Total lycka.
Idag så åkte Emilia till sin pappa. Fick låna bilen så jag åkte och storhandlade.
Har inte storhandlat sedan jag flyttade in i januari.
Igår så var det ju så att vi gjorde Tacos och käkade. Idag så skulle jag värma upp det som vart över och ha som middag. Då jag ställt in matlådan i ugnen så går jag och sätter mig vid facebook. Då jag 15 minuter senare kollar till den så finns i lådan kvar längre. Den har alltså smällt.
Summa sumarum: Har man inte jobb så skaffar man sig jobb. :-(
Nä nu har jag en hel del att förbereda för i morgon.
Ta hand om er.
jo förresten.. jag måste bara lyfta fram Magnus Samuelssons reklam för Risi Frutti. Love it!! Den får mig att le.
torsdag 22 april 2010
Jag är med och tävlar
Jag är med och tävlar hos Älskade Hjärtegryn
om en supertuff solhatt. Tävlingen avslutas den 10 Maj, var med och tävla du med!
tisdag 20 april 2010
Så synd
Var till min tant idag... fick däremot veta att jag enbart får träffa henne under maj sen så måste jag hitta någon annan. Så jobbigt, för man har ju äntligen hittat en person som man känner att man har förtroende för, som får en att se på saker ur andra vinklar.
Jag har äntligen träffat en person som fått mig att förstå hur det kommer sig att jag inte kan säga nej (vilket jag blir bättre och bättre på nu då jag äntligen vet varför), som fått mig att förstå varför jag är så osäker på mig själv hela tiden gällande allt tex: "Kommer han bli sur om jag säger vad jag tycker", "Ser jag verkligen bra ut i det här?" etc. Det sistnämnda problemet dvs osäkerheten berodde på mobbningen som jag utsattes för under min lågstadie/högstadie-period. Barn kan vara så grym, och idag togs det ämnet upp, jag som valt att ignorera det istället för att ta tag i det istället, att bearbeta det och så vidare. Shit.. idag var det riktigt jobbigt.
Jag är så glad över att jag flyttat från Härnösand. Att slippa bli påmind om det.
Innan vi skiljdes åt så frågade hon mig om jag kan känna mig stolt eller glad över något.
Satt och funderade en stund och sa: "Jag är stolt över att jag fått en underbar dotter som jag älskar, jag är glad för att hon finns i mitt liv och glädjer mig varje dag. Jag är stolt över mig själv som lyckats ta mig ner i vikt, även nu sen jag slutade med viktpillerna, att jag faktiskt kan utan piller. Jag är stolt över mig själv som vågade ta steget att prata med min chef; att våga sätta ner foten innan det vart fööör mycket.
Jag är glad över att jag gick ur en relation som jag bara mådde dåligt i, trots att det är kämpigt som ensamstående så lever jag hellre ensam tillsammans med min dotter, än att vara ensam i en relation.
Trots att jag gjorde en abort så är jag glad över att jag vart gravid, för nu vet jag att jag faktiskt kan bli gravid utan hormonpreparat som mina doktorer hittills sagt att jag måste ha, man har mycket att tacka viktnedgången för."
Nu har jag lite att jobba på tills jag får träffa henne nästa gång. Jag tycker inte om att vara svartsjuk, och ska då jag väl får träffa Kristoffer nästa gång så ska jag prata med honom om det så han förstår varför. Vi pratar ganska mycket, men det är så underbart skönt. Vi har verkligen kommit varandra nära. Våran kärlek är så stark... Det är så skönt att vi pratar mycket, istället för att hoppa in i en relation och chansa liksom. Vi har ju lika mål med livet. Samma framtidsutsikter.
Och jag är ganska glad efter samtalet vi hade igår då jag stod och lagade mat, och att det var han som tog upp det också var ju extra roligt.
Älskar honom <3
I morgon är det jobb igen efter ett par dagar hemma (hela 4 st)... dax för sängen.
God natt mina vänner.
Kram
Jag har äntligen träffat en person som fått mig att förstå hur det kommer sig att jag inte kan säga nej (vilket jag blir bättre och bättre på nu då jag äntligen vet varför), som fått mig att förstå varför jag är så osäker på mig själv hela tiden gällande allt tex: "Kommer han bli sur om jag säger vad jag tycker", "Ser jag verkligen bra ut i det här?" etc. Det sistnämnda problemet dvs osäkerheten berodde på mobbningen som jag utsattes för under min lågstadie/högstadie-period. Barn kan vara så grym, och idag togs det ämnet upp, jag som valt att ignorera det istället för att ta tag i det istället, att bearbeta det och så vidare. Shit.. idag var det riktigt jobbigt.
Jag är så glad över att jag flyttat från Härnösand. Att slippa bli påmind om det.
Innan vi skiljdes åt så frågade hon mig om jag kan känna mig stolt eller glad över något.
Satt och funderade en stund och sa: "Jag är stolt över att jag fått en underbar dotter som jag älskar, jag är glad för att hon finns i mitt liv och glädjer mig varje dag. Jag är stolt över mig själv som lyckats ta mig ner i vikt, även nu sen jag slutade med viktpillerna, att jag faktiskt kan utan piller. Jag är stolt över mig själv som vågade ta steget att prata med min chef; att våga sätta ner foten innan det vart fööör mycket.
Jag är glad över att jag gick ur en relation som jag bara mådde dåligt i, trots att det är kämpigt som ensamstående så lever jag hellre ensam tillsammans med min dotter, än att vara ensam i en relation.
Trots att jag gjorde en abort så är jag glad över att jag vart gravid, för nu vet jag att jag faktiskt kan bli gravid utan hormonpreparat som mina doktorer hittills sagt att jag måste ha, man har mycket att tacka viktnedgången för."
Nu har jag lite att jobba på tills jag får träffa henne nästa gång. Jag tycker inte om att vara svartsjuk, och ska då jag väl får träffa Kristoffer nästa gång så ska jag prata med honom om det så han förstår varför. Vi pratar ganska mycket, men det är så underbart skönt. Vi har verkligen kommit varandra nära. Våran kärlek är så stark... Det är så skönt att vi pratar mycket, istället för att hoppa in i en relation och chansa liksom. Vi har ju lika mål med livet. Samma framtidsutsikter.
Och jag är ganska glad efter samtalet vi hade igår då jag stod och lagade mat, och att det var han som tog upp det också var ju extra roligt.
Älskar honom <3
I morgon är det jobb igen efter ett par dagar hemma (hela 4 st)... dax för sängen.
God natt mina vänner.
Kram
söndag 18 april 2010
Kampen om maten
Idag var en hård dag, idag var en dag då jag verkligen inte ville vara "den ensamma mamman".
Emilia är ju sjuk, hade tydligen börjat med feber, men idag var hon riktigt snorig och hostig.
Hon hade sett fram emot maten. Hon hade sett fram emot att få äta "Tofflor" som hon själv säger.
Väl vid bordet så vart det tvärt NEJ. Vill inte ha. Ville inte ha mjölken heller.
Efter en stund så lyfter jag ner henne från bordet och lägger henne i min säng, mjölkflaskan skulle hon prompt ha med sig.
Väl i sängen så blir hon superledsen. "Vill ha" kommer ständigt från hennes mun samtidigt som hon pekar mot mat-tallriken. Sätter henne vid bordet igen. Hon puttar ännu en gång bort tallriken och mjölken. Lyfter ner henne, hon blir ledsen och stora tårar rullar ner från hennes kind. Hon ska prompt sitta vid bordet. Hon ska ha maten.
Men vid bordet så ska hon inte ha den, hon vägrar att intaga maten. Lyfter ner henne igen och hon blir tokig och börjar slå mot mig. För maten skulle hon ju ha .
Felet jag gör är att jag lyfter upp henne igen. Men jag vet ju inte vad jag ska göra i sånna här situationer. Jag är inte van liksom.
Till slut bryter jag ihop och blir ledsen, jag känner mig så jävla värdelös som mamma då jag inte ens kan förstå vad mitt eget barn vill. Men hur ska jag kunna förstå då hon säger emot sig själv hela tiden.
Hon ser då jag blir ledsen och kommer ner i min famn och kramar om mig samtidigt som även hon gråter.
Det är det som är så underbart med henne då hon är ledsen, hon vill alltid kramas.
Efter en lång stund med förtvivlan och försök till förståelse så visar det sig att hon är aptrött. När jag fått på henne nattkläderna och bytt blöjan på henne så lägger jag henne i sängen med ko (laban ville hon inte ha konstigt nog) och denna gång ville hon ha laban-filten istället för täcket. Men hon somnade direkt.
Jag var helt slut sedan. Så mycket kamp.
Det är svårt att vara ensamstående mamma.
Det är svårt att få vardagen att gå ihop.
Att hela tiden hålla humöret uppe.
Att hela tiden behöva tänka flera steg längre.
Det är svårt att vara ensamstående. Ingen som har sagt att det ska vara lätt heller.
Men allt skulle vara så mycket lättare om man vore två *suck*
Det som glädje mig idag var då Emilia klämde i och sjöng (!!) "Ja må den leva".
Inser ni hur stor hon börjar bli. Då hon börjar sjunga.. främst klämma till med flera ord efter varann. *sväljer hårt*.
Vart tar tiden vägen?
Emilia är ju sjuk, hade tydligen börjat med feber, men idag var hon riktigt snorig och hostig.
Hon hade sett fram emot maten. Hon hade sett fram emot att få äta "Tofflor" som hon själv säger.
Väl vid bordet så vart det tvärt NEJ. Vill inte ha. Ville inte ha mjölken heller.
Efter en stund så lyfter jag ner henne från bordet och lägger henne i min säng, mjölkflaskan skulle hon prompt ha med sig.
Väl i sängen så blir hon superledsen. "Vill ha" kommer ständigt från hennes mun samtidigt som hon pekar mot mat-tallriken. Sätter henne vid bordet igen. Hon puttar ännu en gång bort tallriken och mjölken. Lyfter ner henne, hon blir ledsen och stora tårar rullar ner från hennes kind. Hon ska prompt sitta vid bordet. Hon ska ha maten.
Men vid bordet så ska hon inte ha den, hon vägrar att intaga maten. Lyfter ner henne igen och hon blir tokig och börjar slå mot mig. För maten skulle hon ju ha .
Felet jag gör är att jag lyfter upp henne igen. Men jag vet ju inte vad jag ska göra i sånna här situationer. Jag är inte van liksom.
Till slut bryter jag ihop och blir ledsen, jag känner mig så jävla värdelös som mamma då jag inte ens kan förstå vad mitt eget barn vill. Men hur ska jag kunna förstå då hon säger emot sig själv hela tiden.
Hon ser då jag blir ledsen och kommer ner i min famn och kramar om mig samtidigt som även hon gråter.
Det är det som är så underbart med henne då hon är ledsen, hon vill alltid kramas.
Efter en lång stund med förtvivlan och försök till förståelse så visar det sig att hon är aptrött. När jag fått på henne nattkläderna och bytt blöjan på henne så lägger jag henne i sängen med ko (laban ville hon inte ha konstigt nog) och denna gång ville hon ha laban-filten istället för täcket. Men hon somnade direkt.
Jag var helt slut sedan. Så mycket kamp.
Det är svårt att vara ensamstående mamma.
Det är svårt att få vardagen att gå ihop.
Att hela tiden hålla humöret uppe.
Att hela tiden behöva tänka flera steg längre.
Det är svårt att vara ensamstående. Ingen som har sagt att det ska vara lätt heller.
Men allt skulle vara så mycket lättare om man vore två *suck*
Det som glädje mig idag var då Emilia klämde i och sjöng (!!) "Ja må den leva".
Inser ni hur stor hon börjar bli. Då hon börjar sjunga.. främst klämma till med flera ord efter varann. *sväljer hårt*.
Vart tar tiden vägen?
Sommarens inköp
Det var ta tre betala för 2. Perfekt till sommaren och för dagis..JPG)
.JPG)
Denna var i lite stor storlek, men det var röd lapp och den vart billig så jag kunde inte låta bli.
.JPG)
Sött vart detta. Perfekt för sommaren.
Hon är helt klart en rocker. Försöker ivrigt att lära henne hur man håller fingrarna som i det där rocktecknet. Än så länge blir det en knuten hand :-D
.JPG)
Turkosa knickers och tunika till det.
Jag funderar
Varför ska killar vara vänner med sina ex? Jag måste ju ... ja komma någorlunda överens med mitt då vi har varn ihop.
Men som igår tex, vi stod och väntade på bussen då han plötsligt säger med stort leende på läpparna: " Åh, där kommer ju Åsa... och Albin (son) och Anncharlotte (dotter)"
Min reaktion : Jaha...?
Men vart mest faschinerad över vilken glädje han uttryckte i orden "Åh där kommer ju Åsa".
Jag har inga problem med att en kille tittar på en annan tjej, för det är inget man kan hindra. Det jag mest har problem med är tyvärr ex. Just ex.
Igår så ställde han frågan "Jämnför du mig med dina ex?" Nej det gör jag inte.
"Nej för det gör inte jag heller" svarar han då... "släpp det där nu" säger han sedan samtidigt som han tar min hand i sin.
Jag fattar inte vad det är som gör att jag blir så osäker på just föredettingar till mina partners.
Det är ju ganska ologiskt egentligen. Hade det varit annorlunda om jag varit vän med mina ex?
Då hade jag kanske varit mer accepterande.
Kristoffers ex bor på samma gata som mig men området ovanför som jag har förstått det.
Gud det är ständiga fel på mig. Allt annat funkar ju så bra nu mellan oss. Jag förstår inte varför jag ska vara så osäker... Varför ska alltid mina brister synas och inte andras?
Förhoppningsvis kommer jag till kuratorn på tisdag (måste vabba i morrn så jag får se hur tisdagen blir som).
Nu är det april. Jag har inte varit hemma i Härnösand sedan jul. Jag vill verkligen åka hem över nån helg för det var så länge sen, men så himla trist att behöva åka själv dock :-(
Men som igår tex, vi stod och väntade på bussen då han plötsligt säger med stort leende på läpparna: " Åh, där kommer ju Åsa... och Albin (son) och Anncharlotte (dotter)"
Min reaktion : Jaha...?
Men vart mest faschinerad över vilken glädje han uttryckte i orden "Åh där kommer ju Åsa".
Jag har inga problem med att en kille tittar på en annan tjej, för det är inget man kan hindra. Det jag mest har problem med är tyvärr ex. Just ex.
Igår så ställde han frågan "Jämnför du mig med dina ex?" Nej det gör jag inte.
"Nej för det gör inte jag heller" svarar han då... "släpp det där nu" säger han sedan samtidigt som han tar min hand i sin.
Jag fattar inte vad det är som gör att jag blir så osäker på just föredettingar till mina partners.
Det är ju ganska ologiskt egentligen. Hade det varit annorlunda om jag varit vän med mina ex?
Då hade jag kanske varit mer accepterande.
Kristoffers ex bor på samma gata som mig men området ovanför som jag har förstått det.
Gud det är ständiga fel på mig. Allt annat funkar ju så bra nu mellan oss. Jag förstår inte varför jag ska vara så osäker... Varför ska alltid mina brister synas och inte andras?
Förhoppningsvis kommer jag till kuratorn på tisdag (måste vabba i morrn så jag får se hur tisdagen blir som).
Nu är det april. Jag har inte varit hemma i Härnösand sedan jul. Jag vill verkligen åka hem över nån helg för det var så länge sen, men så himla trist att behöva åka själv dock :-(
Helgen som varit
Idag är det söndag. Helgen har gått väldigt fort.
Jag har ju jobbat hela veckan. På fredagen var det tänkt att jag och Kristoffer skulle gå ut. Men jag kände mig allmänt trött och less så jag valde att inte följa med, så han och Oskar fick gå ut själva. Jag var så himla trött. Sovit dåligt hela veckan och kroppen var slut, så jag valde att vara den trista. Men erbjöd han sovplats om han skulle behöva.
När klockan var 3 på natten så kom han intassande.
På lördagen (igår) så gick vi och bowlade..eller tog bussen snarare. Det är så skönt att äntligen få spela mot någon som spelar lika .. ja lika dåligt som jag *skratt* Men han vann i alla fall den lymmeln :-D
Sedan fick vi vänta evigheter på bussen igen och så åkte vi ner på stan. Vi kom på att vi faktiskt kunde gå och käka. Så vi valde Costas denna gång. Huuuur god mat hade inte dom då..? Supergott och helt underbar personal.
Vi hade en helt underbar stund där... sedan valde vi att åka och handla och traska från affären hem till mig. Det vart ostbricka med olika kex och vin och cider. Supergott och en perfekt avslutning på kvällen.
Sen då Emilia sover för kvällen så ska jag ta upp en sak i ett annat inlägg.
Hur som helst så träffar vi på efter att vi hämtat Emilia hos sin pappa en kompis till Kristoffer; Kristoffers ex kille eller vad dom nu har för relation. Så frågar han vad vi gjort i helgen så han berättar "Vi var ut och käka igår på Costas.. underbar mat och en bra servitris".
eeh okej,... Tur han fann något annat som var bra där än bara maten.
Nä nu gråter Emilia... dax att trösta..
kram till er
Jag har ju jobbat hela veckan. På fredagen var det tänkt att jag och Kristoffer skulle gå ut. Men jag kände mig allmänt trött och less så jag valde att inte följa med, så han och Oskar fick gå ut själva. Jag var så himla trött. Sovit dåligt hela veckan och kroppen var slut, så jag valde att vara den trista. Men erbjöd han sovplats om han skulle behöva.
När klockan var 3 på natten så kom han intassande.
På lördagen (igår) så gick vi och bowlade..eller tog bussen snarare. Det är så skönt att äntligen få spela mot någon som spelar lika .. ja lika dåligt som jag *skratt* Men han vann i alla fall den lymmeln :-D
Sedan fick vi vänta evigheter på bussen igen och så åkte vi ner på stan. Vi kom på att vi faktiskt kunde gå och käka. Så vi valde Costas denna gång. Huuuur god mat hade inte dom då..? Supergott och helt underbar personal.
Vi hade en helt underbar stund där... sedan valde vi att åka och handla och traska från affären hem till mig. Det vart ostbricka med olika kex och vin och cider. Supergott och en perfekt avslutning på kvällen.
Sen då Emilia sover för kvällen så ska jag ta upp en sak i ett annat inlägg.
Hur som helst så träffar vi på efter att vi hämtat Emilia hos sin pappa en kompis till Kristoffer; Kristoffers ex kille eller vad dom nu har för relation. Så frågar han vad vi gjort i helgen så han berättar "Vi var ut och käka igår på Costas.. underbar mat och en bra servitris".
eeh okej,... Tur han fann något annat som var bra där än bara maten.
Nä nu gråter Emilia... dax att trösta..
kram till er
tisdag 13 april 2010
Ledig tisdag
Idag har jag haft en ledig dag. Men ska gå en dag bakåt.
Igår Måndag så jobbade jag mellan 7.30 - 19. Vid busshållplatsen för att ta bussen hem så står Kristoffer så rart och väntar på mig.
Vi handlade på konsum innan vi traskade sista biten hem till mig.
Jag behövde duscha för jag kände mig så äcklig efter en lång arbetsdag så Kristoffer börjar göra äppelpajen.
Då jag kommer ut från badrummet så ber jag honom att smörja in min rygg med min älskade Body Butter (Love it).
Lägger mig tvärs över sängen och så börjar han smörja in min rygg.
Sen så vaknar jag i morse och blir så fundersam på när vi gick och la oss, varför jag fortfarande hade kjolen på mig och varför jag låg tvärs över sängen och inte åt rätt håll.
Då tittar han på mig och ler samtidigt som han säger " Du somnade såhär igår".
Nej va trist sa jag då, vad osocialt. "När somnade jag då?".
"Då jag smörjde din rygg, och jag ville inte väcka dig då du låg och snusade så sött".
Sötnosen min...jag var visst trött.
Så medans jag låg och sov så fixade han med äppelpajen, åt en bit, läste lite ur en bok som handlar om att leva med barn och så.
Men det var mysigt att vakna upp breve han åt samma tvära håll *skratt*.
Vi låg och myste på morgonen; appropå det. Han är första killen.. ja första killen där han först och främst ligger och håller om mig i stort sett hela natten (oavsett vilket håll jag lägger mig åt så följer han med och håller om), han snarkar inte över huvud taget :-O och sen är han som sagt första killen som jag kan somna breve och ligga tätt breve en hel natt. Så har det också varit sen första natten vi sov tillsammans.
Mitt ex kunde som inte det och då vande jag mig vid det också, men med detta vande jag mig vid direkt, och det är så underbart skönt och mysigt att ligga tätt och känna värmen, tryggheten och att få höra han andas.
Helgen var ganska lugn, hade ju Emilia så vi rådde om varandra. Var ju så härligt väder ute verkligen. På söndagen så hade jag lite utav en städdag (försökte i alla fall). Dammsög och torkade alla golv, rengjorde spisen och diskade upp. Hade en dotter som .. ja vi säger såhär, hon var lugn och sansad tills jag öppnade balkongdörren och hon sprang ut. Var som om hon druckit cola, speedad vart hon. Hon såg en taxibil, när chauffören klev ut så sa hon hej och vinkade för fullt. Tack och lov så är den chauffören hörselskadad så han hörde henne inte, men så gör hon ofta så fort hon ser en taxi.
Hon ramlade på balkongen så jag fick sätta på min dotter hennes första riktiga plåster (som hon lät bli).
När klockan sedan vart strax efter 18 så skulle vi gå med vagnen och slänga sopor och gå och handla, då möter vi Kristoffer i hissen så han hänger såklart på.
Emilia blir himla lycklig då hon ser han, och det är så roligt att dom två går så bra ihop, så fort hon får syn på han så får hon ett stooort leende på sina läppar, slänger sig ner på golvet "Oj ja lamla" och sen är hennes stora charm påslagen för resten av kvällen. Kristoffer ska vara med överallt och det är så roligt att hon tagit honom till sig.
Sedan lägger jag henne och vi kokar te och fikar lite. Då jag sedan lägger mig på sängen för att vila kroppen så kommer han och lägger sig breve. Då fick vi äntligen chans att prata ut ordentligt då det blivit lite missförstånd på sistonde och diverse grubblerier. Då vi tillslut utrett det mesta så säger han efter en liten konstpaus "Alltså... jag älskar dig jättemycket Tina Bylund, du är det bästa som hänt mig på väldigt länge". Jag vart alldeles blockerad, chockad men så himla lycklig.
Han berättade vad han kände för mig, vad han tänkt de senaste dagarna.
Det enda jag kunde göra med tårar i ögonvråna var ju att förklara min kärlek för honom, hur bra han får mig att må, vad han fått mig att göra och tänka som jag inte gjort tidigare och hur mycket jag älskade honom. Hur lycklig jag är över att ha träffat honom. Vi låg och kramades och pratade om hur otroligt det är att det vart just vi två, att vi träffades på ett ganska annorlunda sätt och hur lyckat det blev.
Jag är kär!
Förstår ni?
Jag hade inte planerat att bli kär än... men jag har fallit pladask.
Han är helt... han är... ja.. wow!!
Han lagar god vegetarisk mat, lagar jag mat så kommer han alltid och håller om mig då jag står där, och har jag Emilia så brukar dom aktivera varandra medans jag lagar maten.
Det är så skönt att vara lycklig igen.
MEN... det finns en sak som .. ja som får mig att tvivla på livet.. det behöver inte vara något allvarligt, men har som ikväll tex ont i hjärtat, som ett tryck över bröstet. Tycker inte att det känns så himla roligt, vilket har lett till att jag har börjat oroa mig mer och mer... för det mesta. Har tänkt otroligt mycket på Emilia. Mår ganska dåligt nu... främst över att vara ifrån henne nu då det är T's vecka. Jag vill inte få nå strul med hjärtat. Inte nu. Tycker jag borde vara för ung för det.
Klart det kan vara stress. Men det är svårt att stressa ner då dom kräver så mycket av en på jobbet.
Men hade ett möte med chefen idag, så jag hoppas det kommer lösa sig nu framåt. Så länge inte det blir fel och det blir skitsnack utav det.
Såg även till att få en ledig vecka i sommar. V 26 är min lediga vecka i sommar. Då ska jag njuta.
Då har Kristoffer semester också så vi ska passa på att hitta på en del saker då vi båda är lediga. Min Emiliavecka är det också så vi får se om vi åker och badar eller flyger ner till syrran (annars lär jag inte få träffa henne förrän nån gång nästa år).
I helgen har jag fått upp tavlor också. Det var roligt att pyssla med. Emilia var självklart hjälpsam. Sen har jag gjort en tavla till henne som jag vill sätta upp på väggen i sovrummet, men vet bara inte vart än.
Dagen har varit bra. Sovmorgon som jag inte haft på länge (fast vaknade samma tid som när jag har Emilia, men fått sova ut i alla fall). Duschade, åt frukost, åt äppelpaj :-D , vaknade till med kaffe och så pratade vi såklart. Sen for vi ner på stan och köpte mjukglass. Det skulle smaka blåbär/vanilj. Kan säga att den smakade som viol skumt nog. Men men.
Han följde mig till jobbet där jag skulle ha mötet med chefen, sen så skiljdes vi åt.
Min lilla byråkrat... saknar han så. *suck*.
Har inköp i morgon så jag får se om jag har tur att få en skymt utav honom då.
Nej ni... hade ju lite smått planer på att åka ner till Härnösand i helgen.. men det ser ut att skita sig.. hur som haver så får jag se vad det blir i helgen. Systemet ska besökas i alla fall. Har inte druckit en riktigt god öl på länge nu.
Hänga tvätt sedan väntar sängen. Ta hand om er.
kram!
Igår Måndag så jobbade jag mellan 7.30 - 19. Vid busshållplatsen för att ta bussen hem så står Kristoffer så rart och väntar på mig.
Vi handlade på konsum innan vi traskade sista biten hem till mig.
Jag behövde duscha för jag kände mig så äcklig efter en lång arbetsdag så Kristoffer börjar göra äppelpajen.
Då jag kommer ut från badrummet så ber jag honom att smörja in min rygg med min älskade Body Butter (Love it).
Lägger mig tvärs över sängen och så börjar han smörja in min rygg.
Sen så vaknar jag i morse och blir så fundersam på när vi gick och la oss, varför jag fortfarande hade kjolen på mig och varför jag låg tvärs över sängen och inte åt rätt håll.
Då tittar han på mig och ler samtidigt som han säger " Du somnade såhär igår".
Nej va trist sa jag då, vad osocialt. "När somnade jag då?".
"Då jag smörjde din rygg, och jag ville inte väcka dig då du låg och snusade så sött".
Sötnosen min...jag var visst trött.
Så medans jag låg och sov så fixade han med äppelpajen, åt en bit, läste lite ur en bok som handlar om att leva med barn och så.
Men det var mysigt att vakna upp breve han åt samma tvära håll *skratt*.
Vi låg och myste på morgonen; appropå det. Han är första killen.. ja första killen där han först och främst ligger och håller om mig i stort sett hela natten (oavsett vilket håll jag lägger mig åt så följer han med och håller om), han snarkar inte över huvud taget :-O och sen är han som sagt första killen som jag kan somna breve och ligga tätt breve en hel natt. Så har det också varit sen första natten vi sov tillsammans.
Mitt ex kunde som inte det och då vande jag mig vid det också, men med detta vande jag mig vid direkt, och det är så underbart skönt och mysigt att ligga tätt och känna värmen, tryggheten och att få höra han andas.
Helgen var ganska lugn, hade ju Emilia så vi rådde om varandra. Var ju så härligt väder ute verkligen. På söndagen så hade jag lite utav en städdag (försökte i alla fall). Dammsög och torkade alla golv, rengjorde spisen och diskade upp. Hade en dotter som .. ja vi säger såhär, hon var lugn och sansad tills jag öppnade balkongdörren och hon sprang ut. Var som om hon druckit cola, speedad vart hon. Hon såg en taxibil, när chauffören klev ut så sa hon hej och vinkade för fullt. Tack och lov så är den chauffören hörselskadad så han hörde henne inte, men så gör hon ofta så fort hon ser en taxi.
Hon ramlade på balkongen så jag fick sätta på min dotter hennes första riktiga plåster (som hon lät bli).
När klockan sedan vart strax efter 18 så skulle vi gå med vagnen och slänga sopor och gå och handla, då möter vi Kristoffer i hissen så han hänger såklart på.
Emilia blir himla lycklig då hon ser han, och det är så roligt att dom två går så bra ihop, så fort hon får syn på han så får hon ett stooort leende på sina läppar, slänger sig ner på golvet "Oj ja lamla" och sen är hennes stora charm påslagen för resten av kvällen. Kristoffer ska vara med överallt och det är så roligt att hon tagit honom till sig.
Sedan lägger jag henne och vi kokar te och fikar lite. Då jag sedan lägger mig på sängen för att vila kroppen så kommer han och lägger sig breve. Då fick vi äntligen chans att prata ut ordentligt då det blivit lite missförstånd på sistonde och diverse grubblerier. Då vi tillslut utrett det mesta så säger han efter en liten konstpaus "Alltså... jag älskar dig jättemycket Tina Bylund, du är det bästa som hänt mig på väldigt länge". Jag vart alldeles blockerad, chockad men så himla lycklig.
Han berättade vad han kände för mig, vad han tänkt de senaste dagarna.
Det enda jag kunde göra med tårar i ögonvråna var ju att förklara min kärlek för honom, hur bra han får mig att må, vad han fått mig att göra och tänka som jag inte gjort tidigare och hur mycket jag älskade honom. Hur lycklig jag är över att ha träffat honom. Vi låg och kramades och pratade om hur otroligt det är att det vart just vi två, att vi träffades på ett ganska annorlunda sätt och hur lyckat det blev.
Jag är kär!
Förstår ni?
Jag hade inte planerat att bli kär än... men jag har fallit pladask.
Han är helt... han är... ja.. wow!!
Han lagar god vegetarisk mat, lagar jag mat så kommer han alltid och håller om mig då jag står där, och har jag Emilia så brukar dom aktivera varandra medans jag lagar maten.
Det är så skönt att vara lycklig igen.
MEN... det finns en sak som .. ja som får mig att tvivla på livet.. det behöver inte vara något allvarligt, men har som ikväll tex ont i hjärtat, som ett tryck över bröstet. Tycker inte att det känns så himla roligt, vilket har lett till att jag har börjat oroa mig mer och mer... för det mesta. Har tänkt otroligt mycket på Emilia. Mår ganska dåligt nu... främst över att vara ifrån henne nu då det är T's vecka. Jag vill inte få nå strul med hjärtat. Inte nu. Tycker jag borde vara för ung för det.
Klart det kan vara stress. Men det är svårt att stressa ner då dom kräver så mycket av en på jobbet.
Men hade ett möte med chefen idag, så jag hoppas det kommer lösa sig nu framåt. Så länge inte det blir fel och det blir skitsnack utav det.
Såg även till att få en ledig vecka i sommar. V 26 är min lediga vecka i sommar. Då ska jag njuta.
Då har Kristoffer semester också så vi ska passa på att hitta på en del saker då vi båda är lediga. Min Emiliavecka är det också så vi får se om vi åker och badar eller flyger ner till syrran (annars lär jag inte få träffa henne förrän nån gång nästa år).
I helgen har jag fått upp tavlor också. Det var roligt att pyssla med. Emilia var självklart hjälpsam. Sen har jag gjort en tavla till henne som jag vill sätta upp på väggen i sovrummet, men vet bara inte vart än.
Dagen har varit bra. Sovmorgon som jag inte haft på länge (fast vaknade samma tid som när jag har Emilia, men fått sova ut i alla fall). Duschade, åt frukost, åt äppelpaj :-D , vaknade till med kaffe och så pratade vi såklart. Sen for vi ner på stan och köpte mjukglass. Det skulle smaka blåbär/vanilj. Kan säga att den smakade som viol skumt nog. Men men.
Han följde mig till jobbet där jag skulle ha mötet med chefen, sen så skiljdes vi åt.
Min lilla byråkrat... saknar han så. *suck*.
Har inköp i morgon så jag får se om jag har tur att få en skymt utav honom då.
Nej ni... hade ju lite smått planer på att åka ner till Härnösand i helgen.. men det ser ut att skita sig.. hur som haver så får jag se vad det blir i helgen. Systemet ska besökas i alla fall. Har inte druckit en riktigt god öl på länge nu.
Hänga tvätt sedan väntar sängen. Ta hand om er.
kram!
lördag 10 april 2010
Min älskade ängel
Efter ett telefonsamtal ikväll som gjorde mig mycket ledsen så kommer Emilia emot mig där jag sitter vid köksbordet, stryker mig på armen, tittar djupt in i mina ögon.
Hon torkar bort en tår från kinden och säger "mamma lessen". Hon är så rar, första gången det händer. Sen så satt hon och sjöng till Körslaget (Keep on walking) och gjorde samma armrörelser som körerna :-D
Hon har utvecklats något så otroligt de senaste veckorna. För en tid sedan så kunde hon skratta då någon grät, men nu var det helt annorlunda. Hon är helt fantastisk.
Jag kan inte fatta att veckorna går så fort. Man hinner inte ta vara på tiden.
Emilia är det bästa som hänt mig. Hon är min lilla solstråle.
Hon torkar bort en tår från kinden och säger "mamma lessen". Hon är så rar, första gången det händer. Sen så satt hon och sjöng till Körslaget (Keep on walking) och gjorde samma armrörelser som körerna :-D
Hon har utvecklats något så otroligt de senaste veckorna. För en tid sedan så kunde hon skratta då någon grät, men nu var det helt annorlunda. Hon är helt fantastisk.
Jag kan inte fatta att veckorna går så fort. Man hinner inte ta vara på tiden.
Emilia är det bästa som hänt mig. Hon är min lilla solstråle.
fredag 9 april 2010
Dagens
Dagens-testet
DAGENS VILL HA:
¤ Vill ha en stoooor varm kram.
DAGENS KLÄDSEL:
¤ Leggings, v-ringad tröja och en kofta.
DAGENS FRISYR:
¤ Hästsvans idag, regnar så det går inte att ha så mycket annat.
DAGENS LÅT:
¤ My Hump - Black Eyed Peas.
DAGENS PLANER:
¤ Punkt nr 1: Uppföljning på sjukhuset - Done!
Punkt nr 2: Köpa pannor - Done!
Punkt nr 3: Fredagsmys tillsammans med min dotter.
DAGENS SAKNAD:
¤ Min kärlek. Gårdagskvällen vart så tokig på nåt sätt.
DAGENS DUMMASTE:
¤ Att jag köpte ett nytt täcke.
DAGENS MISSLYCKANDE:
¤ Kartongkastning.
DAGENS DROG:
¤ Pengar
DAGENS KÖP:
¤ 2 st 3liters pannor
DAGENS GODIS:
¤ Måste bli mörk choklad då det finns kvar i påskägget.
DAGENS HUMÖR:
¤ Saknande trött.
DAGENS CITAT:
¤ "Jag skulle ha tränat efter jobbet idag men det blir inget då jag fortfarande har ont i rumpan efter Yngve". (Sträckte mig då jag skulle hjälpa en farbror ut ur bilen, smärtan satte sig på ischiasnerven)
DAGENS ROLIGASTE:
¤ Att höra min dotter komma med tokiga uttryck. Man förstår dom knappt då tutten är kvar i munnen.
DAGENS VILL HA:
¤ Vill ha en stoooor varm kram.
DAGENS KLÄDSEL:
¤ Leggings, v-ringad tröja och en kofta.
DAGENS FRISYR:
¤ Hästsvans idag, regnar så det går inte att ha så mycket annat.
DAGENS LÅT:
¤ My Hump - Black Eyed Peas.
DAGENS PLANER:
¤ Punkt nr 1: Uppföljning på sjukhuset - Done!
Punkt nr 2: Köpa pannor - Done!
Punkt nr 3: Fredagsmys tillsammans med min dotter.
DAGENS SAKNAD:
¤ Min kärlek. Gårdagskvällen vart så tokig på nåt sätt.
DAGENS DUMMASTE:
¤ Att jag köpte ett nytt täcke.
DAGENS MISSLYCKANDE:
¤ Kartongkastning.
DAGENS DROG:
¤ Pengar
DAGENS KÖP:
¤ 2 st 3liters pannor
DAGENS GODIS:
¤ Måste bli mörk choklad då det finns kvar i påskägget.
DAGENS HUMÖR:
¤ Saknande trött.
DAGENS CITAT:
¤ "Jag skulle ha tränat efter jobbet idag men det blir inget då jag fortfarande har ont i rumpan efter Yngve". (Sträckte mig då jag skulle hjälpa en farbror ut ur bilen, smärtan satte sig på ischiasnerven)
DAGENS ROLIGASTE:
¤ Att höra min dotter komma med tokiga uttryck. Man förstår dom knappt då tutten är kvar i munnen.
Tre-saker-testet
Tre saker jag inte förstår mig på:
¤ Killar
¤ Bristande sopsortering
¤ Snuskpräster
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet
¤ Tapetrullar
¤ Playboyplånbok
¤ Brev från Ladstinget Västernorrland
Tre saker jag gör just nu:
¤ Bloggar
¤ Äter frukost
¤ Lyssnar på Mix Megapol
Tre saker jag vill göra innan jag dör:
¤ Gifta mig
¤ Hoppa Fallskärm
¤ Gå ner till 70 kg
Tre saker jag kan:
¤ Laga mat
¤ Nysa och släppa en fis samtidigt
¤ Vara en bra mamma
Tre saker jag inte kan:
¤ Gå ut med soporna i tid
¤ Planera veckor i förväg
¤ Göra en veckomatsedel
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
¤ We can work it out - Andreas Johnsson
¤ Bad Romance - Lady Gaga
¤ Och låtar rent allmänt av Anna Ternheim
Tre saker jag skulle vilja lära mig:
¤ Att bli en gladare människa
¤ Tapetsera
¤ Att bli tålmodig
Tre favoriträtter:
¤ Pepparrotspanerad Lax
¤ Pannkaka
¤ Linsgryta
Tre saker jag inte förstår mig på:
¤ Killar
¤ Bristande sopsortering
¤ Snuskpräster
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet
¤ Tapetrullar
¤ Playboyplånbok
¤ Brev från Ladstinget Västernorrland
Tre saker jag gör just nu:
¤ Bloggar
¤ Äter frukost
¤ Lyssnar på Mix Megapol
Tre saker jag vill göra innan jag dör:
¤ Gifta mig
¤ Hoppa Fallskärm
¤ Gå ner till 70 kg
Tre saker jag kan:
¤ Laga mat
¤ Nysa och släppa en fis samtidigt
¤ Vara en bra mamma
Tre saker jag inte kan:
¤ Gå ut med soporna i tid
¤ Planera veckor i förväg
¤ Göra en veckomatsedel
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
¤ We can work it out - Andreas Johnsson
¤ Bad Romance - Lady Gaga
¤ Och låtar rent allmänt av Anna Ternheim
Tre saker jag skulle vilja lära mig:
¤ Att bli en gladare människa
¤ Tapetsera
¤ Att bli tålmodig
Tre favoriträtter:
¤ Pepparrotspanerad Lax
¤ Pannkaka
¤ Linsgryta
Jag är trött på att bli utnyttjad
Har haft en del saker att göra sista tiden, så jag har inte engagerat mig så mycket i bloggen för tiden har inte funnits.
Emilia är på förskolan nu. Idag var första gången som hon riktigt grät då jag gick.
Jag förstår på ett sätt, för då jag började gå ut ur rummet som dom var i så gick hon efter med rask takt, då fiskar Anna upp henne och då blir hon ju superledsen såklart. Smärtade i mitt mammahjärta kan jag ju säga.
Mitt lilla mystroll, hon som hade så roligt igår kväll. Hon vart ju hur lycklig som helst igår kväll då Kristoffer kom. Hon sken upp som en sol och gör som hon brukar då han kommer; slänger ner sig på golvet på ett roligt sätt, tittar upp på honom med ett stort leende på läpparna och säger "oooj, ja ramla" och sen är dom igång...busfrön.
Igår var det torsdag...igår var det inge vidare.
Fick problem med hjärtat igår. Det var så läskigt. Jag stod på Kvantum med Cissela, kände hur ont det gjorde i hjärtat. Kan inte beskriva smärtan riktigt. Efter en stund så försvann det.
Men sedan på kvällen så kom det igen, fast lite svagare men dock under en längre stund. Kändes obehagligt.
Är ledig i 3 dagar nu så jag får passa på att vila så gott det går med en vild 2åring.
Målaren har tapetserat denna vecka i mitt blivande sovrum (dottern sover där nu) och i vardagsrummet (mitt nuvarande sovrum). Vart bra i sovrummet, vardagsrummet vart okej, men trodde inte att fondväggens mönster skulle vara så ljus. Då jag satt på Lerstenen med pärmarna i mitt knä så tyckte inte jag att det var så ljust. Men men, det vart bra i alla fall.
Jag är nöjd, främst nöjd då jag ÄNTLIGEN kan flytta in!
Köpte tavelkrokar igår så nu borde jag kunna få upp lite tavlor snart, måste även få tag i en borr så jag får upp gardinfästena på en vägg, fanns inga där innan heller så ... och såklart ska det borras, har ingen borr, men jag kanske kan be vaktmästaren? Det borde man ju kunna.
Jag hade ju sträckt mig i onsdags, så då jag kom hem med Emilia så skulle det dammsugas och ställas tillbaka möbler. Sängen som jag hade fasat för var inte så farligt tuing ändå, det var snarare värre med skänken, tv-bänken och typ köksbordet. Men men, efter lite jävlaranama så gick det till slut. Men slut i kroppen vart jag.
Sen har jag börjat vantrivas på jobbet.. inte med själva det man gör, men det har varit så djuriskt mycket att göra sista tiden och man känner sig lite smått utnyttjad.. jag menar det vart närmare 190 timmar förra månaden. Då kan ni ju tänka er vilket socialt liv jag hade. Pengar är inte allt.
Men jag vantrivs nog mest över själva situationen, dvs att ständigt vara timvikarie som förväntas kunna rycka ut när som helst. Att ständigt behöva höra " Det blir ju pengar, du behöver pengarna". Alla behöver pengar, men till vilket pris?
Att ständigt tvingas vara vikarie. Som aldrig kommer kunna planera 2 veckor framåt..minst. Utan alltid få veta vecka för vecka hur mycket man får jobba..till och med bara dagen innan.
Det är slitsamt. Som på förskolan nu så såg jag en lapp som skulle fyllas i hur ens barn ska gå på dagis mellan juni och augusti. Jag vet inte ens hur jag jobbar som då så jag kan inte göra annat än att fylla i fulla pass varje dag.
Det värsta är att jag aldrig kommer kunna ha någon semester. Jag skulle också vilja vara ledig typ 4 veckor så att Emilia kan få riktigt mycket mammatid. Hitta på en massa bus och leka. Resa etc.
Jag är trött på att aldrig få uppskattning för det man gör, för att man ständigt är den som ställer upp då det kniper, som inte säger ifrån då dom ger en dåligt samvete för att man säger nej någon gång och dom inte vet hur dom ska få till det i planeringen.
Jag är trött på att bli utnyttjad.
Men jag har inget att säga till om, jag är ju bara en vikarie.
Jag har Emilia varannan vecka. Då får man höra att de veckor jag har henne så får jag kortare pass och så, så att jag får umgås med dottern också.
Måste dock poängtera en sak. Inte det minsta lugnt.
Så här ser mina veckor ut:
Emiliavecka!
Jobbar oftast alltid varje dag med start kl 7.30 och slutar som senast kl 17 (blir oftast förlängd till senast 17). Sedan om jag har tur som jag ännu haft hittills (fast den kan ju ta slut snart) fått låna exets bil så att det går ihop sig. Jag betalar ju självklart soppa till den.
Sedan på helgen så vaknar oftast Emilia aptidigt..gärna kl 6 om det går, för hennes kropp är ju inställd på det tack vare de tidiga mornarna för att ta sig till förskolan på vardagarna.
På helgen är hon extra trotsig också, främst de dagar som det är dåligt väder för då blir hon understimulerad. Det som är synd är att de jag känner här uppe med barn sällan har tid på helgen att umgås, för dom har ju alltid planer och så. Och det förstår jag. Dom är ju inte ensamstående så.
Utan-Emiliavecka
Lämnar dottern på dagis på måndagen, pussar på henne till tusen och säger många gånger hur myket jag älskar henne och kommer sakna henne.
Ila iväg till jobbet för att jag kanske oftast då har tur att börja senast 8.
Men de veckor jag inte har Emilia så blir det långt ifrån korta pass.
Jag jobbar oftast 7mornar såklart, men får oftast alltid sluta allt mellan 17-20. Jobbar oftast minst 50 timmar sånna veckor.
På måndag tex börjar jag 7.30 (fast hon sa 8 först, sen lindar hon in det och det slutar på 7.30:( )
Sen skulle jag få jobba till 19 eller 20 den dagen, på onsdag och torsdag jobbar jag 10 timmars. Helgen tänker jag inte jobba. Jag menar, jag jobbar som 24timmarsmamma varannan vecka, sedan ska jag jobba varje vecka. Bara för att jag inte har barn varannan vecka så ska inte det betyda att dom tar mig för givet och tycker att jag ska jobba de helgerna. För när ska jag annars få ledigt? Få chans att resa bort, umgås med kärleken och mina vänner?
Det märks inte att jag är bitter va?
Jag är ganskla slut nu. Kanske därför jag börjat få problem med hjärtat, antingen det eller pga medicinen. Nej fy fan, nu är det dax att käka frukost och sedan bege sig mot sjukhuset. (varje vecka och alltid samma tid, hur lyckas jag med det egentligen?).
Ta hand om er.
Kram
Emilia är på förskolan nu. Idag var första gången som hon riktigt grät då jag gick.
Jag förstår på ett sätt, för då jag började gå ut ur rummet som dom var i så gick hon efter med rask takt, då fiskar Anna upp henne och då blir hon ju superledsen såklart. Smärtade i mitt mammahjärta kan jag ju säga.
Mitt lilla mystroll, hon som hade så roligt igår kväll. Hon vart ju hur lycklig som helst igår kväll då Kristoffer kom. Hon sken upp som en sol och gör som hon brukar då han kommer; slänger ner sig på golvet på ett roligt sätt, tittar upp på honom med ett stort leende på läpparna och säger "oooj, ja ramla" och sen är dom igång...busfrön.
Igår var det torsdag...igår var det inge vidare.
Fick problem med hjärtat igår. Det var så läskigt. Jag stod på Kvantum med Cissela, kände hur ont det gjorde i hjärtat. Kan inte beskriva smärtan riktigt. Efter en stund så försvann det.
Men sedan på kvällen så kom det igen, fast lite svagare men dock under en längre stund. Kändes obehagligt.
Är ledig i 3 dagar nu så jag får passa på att vila så gott det går med en vild 2åring.
Målaren har tapetserat denna vecka i mitt blivande sovrum (dottern sover där nu) och i vardagsrummet (mitt nuvarande sovrum). Vart bra i sovrummet, vardagsrummet vart okej, men trodde inte att fondväggens mönster skulle vara så ljus. Då jag satt på Lerstenen med pärmarna i mitt knä så tyckte inte jag att det var så ljust. Men men, det vart bra i alla fall.
Jag är nöjd, främst nöjd då jag ÄNTLIGEN kan flytta in!
Köpte tavelkrokar igår så nu borde jag kunna få upp lite tavlor snart, måste även få tag i en borr så jag får upp gardinfästena på en vägg, fanns inga där innan heller så ... och såklart ska det borras, har ingen borr, men jag kanske kan be vaktmästaren? Det borde man ju kunna.
Jag hade ju sträckt mig i onsdags, så då jag kom hem med Emilia så skulle det dammsugas och ställas tillbaka möbler. Sängen som jag hade fasat för var inte så farligt tuing ändå, det var snarare värre med skänken, tv-bänken och typ köksbordet. Men men, efter lite jävlaranama så gick det till slut. Men slut i kroppen vart jag.
Sen har jag börjat vantrivas på jobbet.. inte med själva det man gör, men det har varit så djuriskt mycket att göra sista tiden och man känner sig lite smått utnyttjad.. jag menar det vart närmare 190 timmar förra månaden. Då kan ni ju tänka er vilket socialt liv jag hade. Pengar är inte allt.
Men jag vantrivs nog mest över själva situationen, dvs att ständigt vara timvikarie som förväntas kunna rycka ut när som helst. Att ständigt behöva höra " Det blir ju pengar, du behöver pengarna". Alla behöver pengar, men till vilket pris?
Att ständigt tvingas vara vikarie. Som aldrig kommer kunna planera 2 veckor framåt..minst. Utan alltid få veta vecka för vecka hur mycket man får jobba..till och med bara dagen innan.
Det är slitsamt. Som på förskolan nu så såg jag en lapp som skulle fyllas i hur ens barn ska gå på dagis mellan juni och augusti. Jag vet inte ens hur jag jobbar som då så jag kan inte göra annat än att fylla i fulla pass varje dag.
Det värsta är att jag aldrig kommer kunna ha någon semester. Jag skulle också vilja vara ledig typ 4 veckor så att Emilia kan få riktigt mycket mammatid. Hitta på en massa bus och leka. Resa etc.
Jag är trött på att aldrig få uppskattning för det man gör, för att man ständigt är den som ställer upp då det kniper, som inte säger ifrån då dom ger en dåligt samvete för att man säger nej någon gång och dom inte vet hur dom ska få till det i planeringen.
Jag är trött på att bli utnyttjad.
Men jag har inget att säga till om, jag är ju bara en vikarie.
Jag har Emilia varannan vecka. Då får man höra att de veckor jag har henne så får jag kortare pass och så, så att jag får umgås med dottern också.
Måste dock poängtera en sak. Inte det minsta lugnt.
Så här ser mina veckor ut:
Emiliavecka!
Jobbar oftast alltid varje dag med start kl 7.30 och slutar som senast kl 17 (blir oftast förlängd till senast 17). Sedan om jag har tur som jag ännu haft hittills (fast den kan ju ta slut snart) fått låna exets bil så att det går ihop sig. Jag betalar ju självklart soppa till den.
Sedan på helgen så vaknar oftast Emilia aptidigt..gärna kl 6 om det går, för hennes kropp är ju inställd på det tack vare de tidiga mornarna för att ta sig till förskolan på vardagarna.
På helgen är hon extra trotsig också, främst de dagar som det är dåligt väder för då blir hon understimulerad. Det som är synd är att de jag känner här uppe med barn sällan har tid på helgen att umgås, för dom har ju alltid planer och så. Och det förstår jag. Dom är ju inte ensamstående så.
Utan-Emiliavecka
Lämnar dottern på dagis på måndagen, pussar på henne till tusen och säger många gånger hur myket jag älskar henne och kommer sakna henne.
Ila iväg till jobbet för att jag kanske oftast då har tur att börja senast 8.
Men de veckor jag inte har Emilia så blir det långt ifrån korta pass.
Jag jobbar oftast 7mornar såklart, men får oftast alltid sluta allt mellan 17-20. Jobbar oftast minst 50 timmar sånna veckor.
På måndag tex börjar jag 7.30 (fast hon sa 8 först, sen lindar hon in det och det slutar på 7.30:( )
Sen skulle jag få jobba till 19 eller 20 den dagen, på onsdag och torsdag jobbar jag 10 timmars. Helgen tänker jag inte jobba. Jag menar, jag jobbar som 24timmarsmamma varannan vecka, sedan ska jag jobba varje vecka. Bara för att jag inte har barn varannan vecka så ska inte det betyda att dom tar mig för givet och tycker att jag ska jobba de helgerna. För när ska jag annars få ledigt? Få chans att resa bort, umgås med kärleken och mina vänner?
Det märks inte att jag är bitter va?
Jag är ganskla slut nu. Kanske därför jag börjat få problem med hjärtat, antingen det eller pga medicinen. Nej fy fan, nu är det dax att käka frukost och sedan bege sig mot sjukhuset. (varje vecka och alltid samma tid, hur lyckas jag med det egentligen?).
Ta hand om er.
Kram
söndag 4 april 2010
Påsken suger
Det finns få saker som gör mig riktigt förbannad.
Killars beteende är en sak som kan göra mig riktigt förbannad och rejält ledsen.
Och jag vet Marcus; man ska inte överanalysera allt, men du har också glömt bort att jag är kvinna, vi gör så. Främst då man inte få svar från personen själv som orsakat överanalysen.
Det hände i fredags.
Jag tänker inte berätta vad som har hänt, bara det att jag oroat mig sedan fredagkväll och gråtit så många tårar på få dagar.
Jag känner hur fort mitt hjärta slår, det slår alltid fort varje gång jag hamnar i en situation där jag inte vet hur jag ska agera och då jag samtidigt bara blir ledsen för noll respons.
Nu har jag skickat ett meddelande, så nu ska jag patetiskt nog gå och oroa mig för att det ska återigen uppfattas fel.
Jag kanske får svar ikväll, kanske inte. Kanske dröjer det ytterligare ett par dar. Vem vet?
En kompis sa att jag måste aktivera mig för att slippa tänka på det. Well det är inte det lättaste, men jag har omtapetsering på tisdag så möbler måste flyttas och lådor måste bort, så det får väl bli sånt idag plus en lång promenad.
Har börjat använda stegräknaren som finns i mobilen, riktigt skoj och se hur mycket man rör på sig, det går ganska bra ändå. I morgon jobbar jag 10timmars så det ska bli intressant och se hur mycket jag traskar under ett arbetspass.
Nä nu ska jag ta och aktivera mig.
Kram till er mina vänner.
Killars beteende är en sak som kan göra mig riktigt förbannad och rejält ledsen.
Och jag vet Marcus; man ska inte överanalysera allt, men du har också glömt bort att jag är kvinna, vi gör så. Främst då man inte få svar från personen själv som orsakat överanalysen.
Det hände i fredags.
Jag tänker inte berätta vad som har hänt, bara det att jag oroat mig sedan fredagkväll och gråtit så många tårar på få dagar.
Jag känner hur fort mitt hjärta slår, det slår alltid fort varje gång jag hamnar i en situation där jag inte vet hur jag ska agera och då jag samtidigt bara blir ledsen för noll respons.
Nu har jag skickat ett meddelande, så nu ska jag patetiskt nog gå och oroa mig för att det ska återigen uppfattas fel.
Jag kanske får svar ikväll, kanske inte. Kanske dröjer det ytterligare ett par dar. Vem vet?
En kompis sa att jag måste aktivera mig för att slippa tänka på det. Well det är inte det lättaste, men jag har omtapetsering på tisdag så möbler måste flyttas och lådor måste bort, så det får väl bli sånt idag plus en lång promenad.
Har börjat använda stegräknaren som finns i mobilen, riktigt skoj och se hur mycket man rör på sig, det går ganska bra ändå. I morgon jobbar jag 10timmars så det ska bli intressant och se hur mycket jag traskar under ett arbetspass.
Nä nu ska jag ta och aktivera mig.
Kram till er mina vänner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)