Ja så är det... men det kvittar. Jag har 5 dagar till veckan som jag ska arbeta. Varav 3 av dom är måndag-onsdag. Hela dagar så att säga...
Jag hoppas jag klarar av det, känns lite småtungt i kanalerna.
Emilia har börjat ändra beteende. Det är väldigt svårt att vara förälder. Jag har aldrig sagt eller trott att det skulle bli lätt, för tro mig, den "lätta" perioden är de första månaderna.
Sen kommer kampen. Eller det lät hårt, men det är en väldigt speciell relation som hon och jag får nu.
När man är förstagångsförälder så får man ju om man vill gå i föräldragrupp.
MEN... tekniskt sätt borde man få gå liknande små kurser som förskollärare går. Just så man får med den pedagogiska biten.
För det är skitsvårt.
Det värsta är ju att man blir så jäkla egoistisk. Just nu har man själv så jäkla mycket att tänka på och planera, man säger att man gör det för en själv men också för att hon ska få det bra. Och så är det, men under resans gång tills att man når fram till det så bråkas det och kastas skit och hon kommer i skymundan, och det är så fel!
Jag älskar Emilia, hon är min nummer 1!
Men hur gör man för att orka med?
Hur gör man för att hon inte ska avsky mig?
Hur gör man för hon ska må så bra som möjligt?
För att hon inte ska känna:" Mina föräldrar älskar inte mig, därför går dom i sär."
Tar mer är gärna emot tips, för jag är vilsen nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar