Förtvivlande samtal

Jag vet inte vad jag ska säga... jag känner bara ilska, sorg, rädsla, tomhet, hunger!

Fick precis ett samtal som fick mig att brista ut i tårar.

Jag är så förbannad på hur vården behandlar mig. Har alltid sen tonårsdagar haft oregelbunden mens. Fick då Gestapuran eftersom jag var för överviktig för p-piller. Sedan förra året fick dom för sig att "Nej nu slutar vi producera Gestapuran, en tablett som funkar så jäkla bra". Och så började dom producera Provera istället, guds straff till kvinnan.

Började med Provera och fick aldrig min mens. Jag ringer förtvivlat till min doktor efter att jag inte fått mens på 3 månader, hon remitterar mig till Kvinnokliniken, väntetid på 3 månader till. Då jag till slut får komma dit så möts jag av en läkare som tror sig ha humor, noll empati för att inte tala om hans läkarstuderande vän.

Blir undersökt grundligt och efter att allt är gjort så säger han att efter de blodprover som dom på min vc tog så ser alla prover normala ut. Förutom det lilla faktum att jag har en lite för hög gräns av manligt testosteron (min läkare hade sagt till mig att jag hade en för låg nivå av det:-s) Jaha säger jag, vad kan man göra åt det då?

Ja det finns två utvägar, säger gyndoktorn då,

antingen så tar vi en väg där du får medicin för att få ner testosteronnivån eller om du vill ha barn så ska du få genomgå en annan behandling.

Ja självklart vill jag ha barn... nån gång i framtiden i alla fall.

Ja men då remitterar jag dig till Skellefteå sjukhus för dom gör utredningar där så får du kontakta dom så snart som möjligt. Under hela det besöket så nämnde han ALDRIG om jag hade PCO eller ej. Detta var i april - 09

Samma eftermiddag så kontaktar jag Skellefteå.

Då dom ringer upp så pratar vi en stund och så säger hon: Ja men då ska du inte gå hos oss, utan på IVF.

Hon ser till att IVF ringer upp mig.

Jag förklarar vad doktorn på kvinnokliniken har sagt och vad han tyckte jag skulle göra.

Hon sätter då upp mig på en tid för träff med Dr Solensten på IVF här i Umeå.

500kr senare så får jag träffa honom. Han gör en undersökning på mig och kollar hur mina äggstockar ser ut. Vi pratar bra länge och så frågar han om någon har gjort en PCO-utredning på mig.

"Nej det är ingen som har gjort det, har bara fått höra hur bra mycket ägg jag har".

Solensten: Jag kan säga till 90% att du har PCO, men ska begära dina journaler från kvinnokliniken så jag kan bli 100% säker.

Har du PCO så hör jag av mig till dig innan vi går på sommarsemestern så du får påbörja behandling så kroppen din hinner vänja sig och så vidare. Detta var i Maj - 09

Perfekt tänker jag. Men han eller hans sköterska ringer aldrig upp. Sommaren går och jag jobbar på som bara den. Utav läkaren på kvinnokliniken så har jag fått en ny kur med Provera men som jag ska ta i 14 dagar istället för 10. Så var 14de dag tar jag tabletter för att få mensen att komma regelbundet.

Och det gör den. Det funkar i ungefär 2 månader. Alltså i juni och juli fick jag mensen.

Men har inte haft mens sedan dess. Har haft kraftiga smärtor i buken i omgångar, och väldigt kraftig smärta i äggstockarna, tack och lov inte samtidigt.

Då jag till slut inte står ut så kontaktar jag min doktor som säger att jag ska ringa till kvinnokliniken för det är dom som har undersökt mig. Gör så och dom ringer upp.

Berättar hela historian och berättar om smärtorna och den uteblivna mensen. Hon säger då:

"Jag har en telefontid med doktor Mats någonting om två veckor den 23:dje vid 13tiden blir det bra?"

Ja jag har väl inte så mycket till annat val säger jag då.

När det gått två veckor så får jag ett samtal från denna Mats. Han lyssnar knappt på vad jag säger, förklarar hela historien och så säger gubbfan efter en stund:

"Jag skickar en remiss till Skellefteå sjukhus, för det går fortare om jag gör så än att du ska komma in på en bokad tid hit till mig för att jag sedan ändå blir tvungen att skicka en remiss till Skellefteå..blir det bra det?"

Ja jag har väl inte så mycket till annat val då ingen vill ta mig seriöst och undersöka mig svarar jag då.

Nu idag fick jag ett samtal från IVF..IDAG..oktober 2009.

Pratar med en sköterska som ville boka in oss på en träff med Dr Solensten den 3dje november. Då måste dom ta blodprover och göra en undersökning som BARA kommer gå på 3000kr :-O

Om jag dessutom framöver skulle ha gjort en insemination så hade den BARA gått på 10000kr :-O

Jag förklarar för henne i ren desperation min historia och om vad Dr Solensten sagt och att han inte har hört av sig än, för han tyckte ju själv i maj att det var konstigt att ingen har utrett mig för PCO.

För han sa ju att han skulle höra av sig så att jag kunde börja ta Metformin innan sommaren.

Det är ju så att om man har PCO och inte behandlar det så kan man få cancer, blodproppar och/eller diabetes. Och jag vill inte ha nåt utav den skiten.

Främst inte det förstnämnda.

Berättar för sköterskan att jag och T ska separera och att det bara är aktuellt för Metforminkuren så jag får PCO:n i balans.

Då säger hon: Okej, jag ska prata med Dr Solensten och så kommer antingen han eller jag att ringa upp dig vid ett senare tillfälle. Men då inte ni ska skaffa barn så ska ni inte gå hos oss utan då ska du gå på Kvinnokliniken egentligen.

Just då hon säger det så bryter jag ihop.

Jag sa att jag förstod och att jag är less på att ingen tar mig och mina problem med hönan seriöst. Att jag hela tiden blir puttad fram och tillbaka och att ingen tar tag i det. För hur svårt kan det vara att titta i mina journaler, undersöka mig och säga: Du har PCO och jag skriver ut Metformin till dig?

Det är väl inte så jävla svårt? Eller hur?

Hade sminkat mig och gjort mig så fin tyckte jag, glad i hågen över att jag fått på mig ett par jättesköna svarta jeans och till och med fått på mig mina nya svarta stövlar utanpå :-O byxorna (aldrig lyckats med förut). Men sminket är utrunnet och hågen är mörk.

Tack sjukvården för att ni skiter i det!!

Jag har fortfarande ingen menstruation. Men vad är det att göra? Har sagt länge att cancer kommer jag få tids nog ändå för alla jävla hormoner och skit jag blir tvungen att ta istället för det egentliga medicinen som jag behöver.

Att jag inte fått mens på ett tag förstår jag kan bero på all stress som påverkar kroppen, stress från alla krav jag har på mig. Stress över hur det är hemma osv. Men hallå, sätt bara upp mig på en tid så ni får se med egna ögon att jag inte luras, att jag faktiskt mår dåligt, att kroppen inte är som den ska.

Att någon tar mig seriöst är det enda jag begär!