timme för timme

Den eviga väntan. Vi har fått träffa en läkare idag. Hon har förklarat varför han förflyttades till Iva från cardiologen. Trots att han är piggare nu än i morse så är hans läge fortfarande väldigt kritiskt. Då jag och syrran fick gå in och träffa han så vart man så chockad över hur han såg ut. Slangar överallt. Vanligtvis sätter man ju nål i armen som dom sedan sprutar in morfin eller diverse andra mediciner. Igår så lossnade den då jag kom till honom på kvällen. Idag så hade dom satt den i halsen. Det såg också äckligt ut, jag vet ju att man kan sätta den där men har som aldrig sett det förrän nu. Sköterskorna som har hand om honom är superduktiga. Men jag känner bara sorg. Min lilla pappa. 60 år. Rena ungdomen. Ber till någon högre makt att hjälpa honom att kämpa nu.