Lugn natt

Natten hos pappa har varit lugn. Förutom en väldigt klumpig sköterska så har värdena varit stabila, men inen förändring, varken plus eller minus.

Det var så konstigt att se honom ligga i respirator. Om man inte tittade på bröstkorgen skulle man kunna tro att han somnat in för han såg samtidigt så fridfull ut.

Min syster ringde i morse och berättade det att sköterskan i natt (manlig) hade sagt till henne och hennes man då hon hade tyckt att det var bra att värdena inte blivit sämre:
-Ja men han kan ju fortfarande dö, det förstår ni väl? Det har dom väl sagt till er?

Det är väl klart att vi fattar att han kan gå ifrån oss, så dumma är vi ju inte, men det är ju inte så vi tänker. Vi ser framåt och hoppas på att han kan ta sig ur det här så att han kan bli så pass stark att han kan operera sig. Han har ju fortfarande chans till det. Loppet är ju inte kört.
Vissa personer ska inte jobba inom vården. För sådär säger man ju inte till oroliga anhöriga.
Jävla pucko.

Ja tyckte Emilia behövde time out så jag har lagt henne i resesängen så hon får speeda ner och så jag hinner sminka mig. Har duschat idag (då jag inte hann igår då vi var tvungen att åka akut ner)...helt otroligt skönt. Allting bara rinner av en..inte bara smutsen utan även alla bekymmer med allt och alla.

Japp nu somnade hon..lilltrollet mitt... min syster mår väl gott nu, hon har alltid sagt att Emilia är ett A-barn. Men nu mår hon gott över att Emilia är så jäkla trotsig...och jag hanterar det säkert fel, men har så mycket som flyter omkring i mitt huvud nu så jag blir ju uppstressad av allt.
Jag vill ju verkligen hitta en lägenhet. Ska försöka ringa lite olika bolag idag så jag får se hur det går.

Tack mina vänner (ni vet vilka ni är) som skickade sms igår och faktiskt brydde er hur läget var som. Tack för alla hälsningar och alla sms-kramar. Innan dom sövde pappa igår så pussade jag på han och hälsade från släktingar och nära vänner. Han kunde inte visa den minen men såg på ögonen att han vart rörd. Ser också på han att han är rädd.
Jag hoppas han inte ligger och tänker "Vad hade jag kunnat gjort annorlunda?".. utan att han försöker tänka framåt om han orkar tänka. Att han inte ger upp, att han sakta men säkert orkar kämpa...skit i om han får ligga länge på sjukhuset bara han blir frisk och kommer tillbaka till oss.

Älskar dig pappa!